Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Konflikt med svärmor

    Fre 6 sep 2019 14:16 Läst 0 gånger Totalt 192 svar
    Anonym (Ledse­n)
    Visa endast
    Fre 6 sep 2019 14:16 -1

    Är nu i vecka 30 och fick igår ett samtal från min svärmor som jag mår väldigt dåligt över. Jag har svårt att koncentrera mig och vill bra gråta. Hon verkar dock inte tycka att hon gjort något fel och nu känns det som jag är i ett vacuum med en helt annan svärmor än den jag tidigare tyckte om. Jag vet att jag är full i hormoner men tror att jag kanske skulle kunna reagerat på samma sätt om jag inte var gravid.


    För en vecka sedan fyllde jag 40 år. Eftersom jag är i 7:e månaden orkade jag inte ställa till med något stort utan bjöd de närmsta vännerna med familj vilket ändå blev 20 personer. Då jag fyllde år på en fredag så valde jag att ha festen på lördag för att hinna förbereda. När jag vaknar på min födelsedag på fredagen blir jag inte uppvaktad av min sambo och vår son. Jag är van att man får en liten sång och kanske framdukad frukost och en present. Så har vi alltid gjort i min familj och så har jag alltid firat min sambo och vår son. När jag kommer på jobbet frågar i princip alla hur jag blivit uppvaktad på morgonen. De som ringer och grattar mig frågar samma sak. Tillslut börjar jag gråta då börjar känna mig bortglömd då vi firade min sambo jättestort i två dagar när han 40 år.  Till slut bryter jag ihop och åker hem och gråter. Jag ringer min kompis som  och min sambo som båda fick höra hur ledsen jag var över att inte bli firad på min stora dag. Min sambo säger ?men du ville ju inte göra någon stor sak?. Nä jag ville inte bjuda in 50-60 personer men det betyder väl inte att jag inte vill bli uppvaktad av min familj och få en present?  


    För att trösta min så bjuder min kompis ut mig på middag på kvällen eftersom min sambo inte planerat något för kvällen heller. Min sambo erbjuder därefter samma sak men jag var för ledsen och besviken på honom vid det här laget att jag valde att gå ut med min vän istället.  Under dagen hade min svärmor försökt nå mig men jag hade antingen varit på jobbet eller hemma och gråtit så jag hade inte svarat. Istället fick hon under tiden jag var ute och åt med min vän fått tag i min sambo. Han är då jätteledsen och berättar att jag valt att inte spendera kvällen med honom och min son. Detta lämnade vi dock bakom oss och hade en trevlig fest på lördagen.


    Igår ringer som sagt min svärmor mig och skäller i över 10 min. Hon säger saker som ?hur länge ska XX stå ut med dig?. Att jag förstör hennes son och vårt barn med mitt temperament. Hon menar på att han gör allt hemma och jag gör inget. Att alla andra ser hur jag är men jag verkar inte fatta hur jag är. Hon refererande till att min sambos pappa och hans syster ska tycka samma sak. Jag ringde såklart båda två och svärfar som blev jätteupprörd då han menar på att han tycker jättemycket om mig och att han inte pratat med svärmor på två månader (de är skilda).


    Min sambo friade till mig i aug och säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Han har aldrig sagt till mig eller HENNE att han tycker att jag kör med honom eller är missnöjd med mig, förutom när han var ledsen på min födelsedag. Det jag kan förstå kan ha provocerat henne är att jag i somras bad honom göra mycket då jag hade en utsliten axel så jag fick absolut inte bära något tyngre än ett kilo. Jag sa; kan du lyfta det, kan du snälla packa in den här i bilen etc.


     


    Jag mår jättedåligt av det här. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den nyuppkomna situationen eller göra. Jag vet att min sambo älskar sin mamma och vill inte komma emellan dem. Som de känns nu så kommer jag aldrig kunna vara naturlig runt henne eller tycka att det är kul att åka 120 mil för att hälsa på. Hur tänker ni? Är jag överkänslig för att jag är gravid?  Borde jag ta till mig hennes ?feedback? för att bli  en bättre människa och acceptera att bli utskälld.

  • Anonym (Gilla läget!­)
    Visa endast
    Lör 7 sep 2019 15:52 #61 -1
    jrockyracoon skrev 2019-09-07 15:25:27 följande:

    Härskarteknik är ett luddigt begrepp. Det kan man lätt använda på alla som argumenterar emot ens åsikt eller de man inte gillar utan belägg.

    Vad är det som jag använder som är härskarteknik, menar du? Och på vilket sätt är jag nedlåtande i min kommentar?

    Jag påpekar en intressant motsägelse i Louise' svar som propagerar för att man ska bemöta hårt med hårt - det är åtminstone min tolkning och hon har inte motsatt sig den vad jag vet. Motsägelsen består i att hon tycker att TS ska bemöta svärmoderns bemötande med hårt mot hårt, men kritiserar mitt val att bemöta hennes bemötande med hårt mot hårt. Om något bevisar väl hennes reaktion att ett användande av "hårt mot hårt" snarare förstärker en konflikt än förbättrar den.

    Om du läste mitt andra inlägg noga, så hade jag inga synpunkter på hennes lösning utan påpekade att TS själv kunde välja vilket av alternativen hon föredrog.

    I mitt första motinlägg skriver jag:

    "TS är gravid, är i ett ömtåligt skick, har hormoner och ska snart föda med all den oro och ångest som det innebär. Du begär alltså av henne att hon ska strida på kniven med sin svärmor i detta läge?

    Ja, det säger något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

    Jag missade att stoppa in ett "I så fall", d.v.s. jag borde ha skrivit:

    "Ja, det säger i så fall något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

    Det var det jag egentligen menade. Jag kan ta på mig att det inte blev helt rätt i den delen.

    Samtidigt som det är tillspetsat så stämmer min anklagelse rent sakligt.Att använda "hårt mot hårt" är faktiskt en brist på kunskap om konfliktlösning. Fråga vilken konfliktforskare som helst om vad de anser om den tanken. Precis som i ditt eget förslag, behöver man trappa ned och inte accelerera känslorna i en konflikt.

    Jag kan också tycka att det är ett dåligt omdöme att inte ta hänsyn till TS graviditet och behov av lugn och ro. Kanske Louise tyckte att det var en bra lösning och att den skulle ge TS det lugn och ro hon behövde. Men det är i så fall en viss empatilöshet i det - jag tycker det framgår i tråden, och bara genom dess existens, att TS har nära till sina känslor och inte mår bra av att ha oupplösta konflikter hängande över sig under längre tid.

    Och hade du läst mina förslag till TS så hade du upptäckt att jag redan har föreslagit henne att ha ett samtal med svärmodern och bett henne ha det när hon är lugn och utan aggressioner och uppmanat henne att vara ödmjuk, lyssnande.

    Så det är väldigt konstigt att du först kritiserar mina förslag, och sedan ger ett förslag som är identiskt lika med det som jag själv gav.

    Du tycker det är befängt att försöka värma upp svärmodern genom att ge hennes namn som mellannamn till barnet. Det håller jag inte med om. Om det inte är viktigt för TS huruvida ett av mellannamnen har ett visst namn eller inte, ser jag inte några nackdelar med ett sådant förslag. Ge ett enda exempel på någon konkret nackdel. Tvärtom, har det potential att vända hela relationen till det bättre och även skapa ett hälsosamt band mellan barnet och dess farmor.

    När man har en konflikt kan man ibland lösa den genom att svälja sin stolthet och inlärda förmåga att alltid hålla på sitt och istället för att starta en jobbig konflikt kväsa den i sin linda.

    Inte en så revolutionerande tanke, begreppet att "vända andra kinden till" är ju som bekant minst 2000 år gammal.

    Om det sedan inte visar sig funka, och nya konflikthärdar dyker upp, får man hitta andra åtgärder. Jag uppfattar TS på det sättet att det här är en enstaka konflikt som dykt upp nu på senare tid, och inte att konflikterna med svärmodern har haglat under hela deras tid tillsammans.


    Lysande. Spännande nu om Kim och Louise kommer att kunna argumentera eller om de bara, helt i onödan, känner sig kränkta. Jag hoppas så att de prövar och funderar över lite mer underbyggda resonemang, om det så baseras på naturreligion, amerikansk skildrarna eller scientologi. Någon sorts stringens..

    ... men jag gissar att de antingen tar fram en filt eller skriver invektiv.. Det vore synd igen.
  • Anonym (Louis­e)
    Visa endast
    Lör 7 sep 2019 15:53 #62 +1
    jrockyracoon skrev 2019-09-07 15:25:27 följande:

    Härskarteknik är ett luddigt begrepp. Det kan man lätt använda på alla som argumenterar emot ens åsikt eller de man inte gillar utan belägg.

    Vad är det som jag använder som är härskarteknik, menar du? Och på vilket sätt är jag nedlåtande i min kommentar?

    Jag påpekar en intressant motsägelse i Louise' svar som propagerar för att man ska bemöta hårt med hårt - det är åtminstone min tolkning och hon har inte motsatt sig den vad jag vet. Motsägelsen består i att hon tycker att TS ska bemöta svärmoderns bemötande med hårt mot hårt, men kritiserar mitt val att bemöta hennes bemötande med hårt mot hårt. Om något bevisar väl hennes reaktion att ett användande av "hårt mot hårt" snarare förstärker en konflikt än förbättrar den.

    Om du läste mitt andra inlägg noga, så hade jag inga synpunkter på hennes lösning utan påpekade att TS själv kunde välja vilket av alternativen hon föredrog.

    I mitt första motinlägg skriver jag:

    "TS är gravid, är i ett ömtåligt skick, har hormoner och ska snart föda med all den oro och ångest som det innebär. Du begär alltså av henne att hon ska strida på kniven med sin svärmor i detta läge?

    Ja, det säger något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

    Jag missade att stoppa in ett "I så fall", d.v.s. jag borde ha skrivit:

    "Ja, det säger i så fall något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. "

    Det var det jag egentligen menade. Jag kan ta på mig att det inte blev helt rätt i den delen.

    Samtidigt som det är tillspetsat så stämmer min anklagelse rent sakligt.Att använda "hårt mot hårt" är faktiskt en brist på kunskap om konfliktlösning. Fråga vilken konfliktforskare som helst om vad de anser om den tanken. Precis som i ditt eget förslag, behöver man trappa ned och inte accelerera känslorna i en konflikt.

    Jag kan också tycka att det är ett dåligt omdöme att inte ta hänsyn till TS graviditet och behov av lugn och ro. Kanske Louise tyckte att det var en bra lösning och att den skulle ge TS det lugn och ro hon behövde. Men det är i så fall en viss empatilöshet i det - jag tycker det framgår i tråden, och bara genom dess existens, att TS har nära till sina känslor och inte mår bra av att ha oupplösta konflikter hängande över sig under längre tid.

    Och hade du läst mina förslag till TS så hade du upptäckt att jag redan har föreslagit henne att ha ett samtal med svärmodern och bett henne ha det när hon är lugn och utan aggressioner och uppmanat henne att vara ödmjuk, lyssnande.

    Så det är väldigt konstigt att du först kritiserar mina förslag, och sedan ger ett förslag som är identiskt lika med det som jag själv gav.

    Du tycker det är befängt att försöka värma upp svärmodern genom att ge hennes namn som mellannamn till barnet. Det håller jag inte med om. Om det inte är viktigt för TS huruvida ett av mellannamnen har ett visst namn eller inte, ser jag inte några nackdelar med ett sådant förslag. Ge ett enda exempel på någon konkret nackdel. Tvärtom, har det potential att vända hela relationen till det bättre och även skapa ett hälsosamt band mellan barnet och dess farmor.

    När man har en konflikt kan man ibland lösa den genom att svälja sin stolthet och inlärda förmåga att alltid hålla på sitt och istället för att starta en jobbig konflikt kväsa den i sin linda.

    Inte en så revolutionerande tanke, begreppet att "vända andra kinden till" är ju som bekant minst 2000 år gammal.

    Om det sedan inte visar sig funka, och nya konflikthärdar dyker upp, får man hitta andra åtgärder. Jag uppfattar TS på det sättet att det här är en enstaka konflikt som dykt upp nu på senare tid, och inte att konflikterna med svärmodern har haglat under hela deras tid tillsammans.


    Jo Louise har motsatt sig det du påstår - att jag vill bemöta hårt med hårt - många gånger. Men du fortsätter att gång på gång påstå samma. Undrar varför... ?

    Sedan har jag - också gång på gång - skrivit att TS ska fokusera på sig själv och sin familj nu. Låt TS man prata med svärmor.

    Äh jag orkar inte upprepa allt gång på gång på gång. Du vill verkligen inte lyssna, du vill ha en konflikt.

    Sjukt att du lyckas lura in mig i ditt spel igen och igen.
  • Anonym (Louis­e)
    Visa endast
    Lör 7 sep 2019 15:54 #63 +1
    Anonym (Gilla läget!) skrev 2019-09-07 15:52:00 följande:

    Lysande. Spännande nu om Kim och Louise kommer att kunna argumentera eller om de bara, helt i onödan, känner sig kränkta. Jag hoppas så att de prövar och funderar över lite mer underbyggda resonemang, om det så baseras på naturreligion, amerikansk skildrarna eller scientologi. Någon sorts stringens..

    ... men jag gissar att de antingen tar fram en filt eller skriver invektiv.. Det vore synd igen.


    Varför beskriver du dig själv och din egen debatteknik?
  • Lör 7 sep 2019 16:19 #64 -1
    Anonym (Louise) skrev 2019-09-07 09:30:10 följande:
    Oj vad du vrider och vänder på det som andra säger. Du vill missförstå. Varför?

    Absolut kan man svälja saker för att lösa en konflikt. Men inte en sådan här sak där svärmor gjort ett sådant övertramp och behandlat TS såpass illa. Att då råda TS i denna situation att döpa barnet efter något som svärmor kan gilla är för mig oförståeligt.

    Jag skrev att TS man ska ta tag i detta och TS ska ta det lugnt och varva ner nu. Koncentrera sig på sin familj. Vill inte svärmor efter att mannen pratat med henne få till en dialog så får det vara så. Strunta i henne just nu.

    Du pratar om strida på kniven och ta till stora yxan? Var har du fått det ifrån? Jo från dina egna fantasier. Du önskar att det är det jag har skrivit. Men jag har bara rått TS att hennes man ska ta hand om detta och att hon ska koncentrera sig på sitt. Samt att hon inte ska sitta och fundera på hur hon bäst kan blidka svärmor, tex genom att namnge barnet efter svärmor. Nej, låt mannen ta hand om detta nu.
    Jag såg en tydlig motsägelse i ditt sätt att råda TS, och i ditt sätt att reagera på mitt inlägg.

    Jo, rent sakligt, så kan man visst svälja att en person har fått ett överdrivet och obalanserat utbrott under ett samtal i telefon. Jag tycker att mitt förslag om mellannamn hade varit ett strategiskt smart sätt att tillsammans med andra åtgärder försöka lösa konflikten om det hade varit möjligt och TS hade trivts med en sådan lösning. Att upprepade gånger svälja andras attacker är dock inget jag rekommenderar. I de fall när konflikterna blir återkommande behöver man försöka komma åt kärnan i konflikterna och gräva djupare, för att lösa dem. Man ska inte låta folk behandla en illa i alla situationer och hur länge som helst. Det kan i så fall skada ens egna värdighet.

    Jag har lärt mig här på familjeliv att fräsa ifrån när jag blir attackerad. Hade jag inte den förmågan, skulle jag nog ha slutat skriva här. Att ständigt ta emot förolämpningar från andra och bocka och hälsa är alltså något som jag inte rekommenderar alla att göra jämnt.

    Problemet med ditt råd till TS att ta det lugnt är att TS mår så dåligt av den här olösta konflikten att hon har skapat en tråd om hur hon ska göra. Hon tycks ha en god förmåga att komma överens med de flesta personer, men mår dåligt när farmodern inte tycker om henne. Ett enda telefonsamtal på 10 minuter har potential att lösa hennes dåliga mående. Det vore dumt att inte ta chansen att försöka få till en lösning på det sättet. Om det kunde vara värt att lägga till ett mellannamn till barnet för att öka chanserna till framgång hade varit TS beslut att överväga om den möjligheten hade funnits.

    Men det klart, om det inte är möjligt att lösa konflikten trots en öppenhet från TS och att hon gör det hon själv kan för att möta farmodern på halva vägen, då måste hon ju göra det du säger - lära sig att hantera deras fortfarande olösta konflikt. Men det kommer först i ett senare läge, anser jag.

    Det naturliga brukar vara att ge mannen ansvaret att prata med sin mor i många av denna typ av situationer, vilket du är inne på. Det är ju faktiskt mannen som har den närmaste kontakten med svärmodern. Men just i detta fall är det så tydligt att konflikten står mellan svärmodern och TS. Den har startat i ett samtal mellan enbart de båda, och mannen har inte varit direkt involverad. Risken med att ta in honom gör att han får agera språkrör mellan dem båda och det försämrar utsikterna för en rak kommunikation. Därtill riskerar att det att i onödan skapa fler nya konflikter, t.ex. mellan mannen och svärmodern eller TS och mannen. Det blir en värre gröt att reda ut efteråt i så fall. Man behöver vara försiktigt så att inte situationen urartar. Det bästa är en snabb och effektiv lösning på konflikten som inte renderar i fler sårande uttalanden mot någon.

    A och O i konfliktlösning är att de båda personerna som har en konflikt är dem som ska ha en rak kommunikation med varandra när konflikten ska rullas upp. Man kan förstås tänka sig att sonen skulle delta i ett sådant möte som medlare, men det är heller inte bra för han är inte neutral i den här konflikten. Man kan tänka sig att t.ex. svärfadern skulle kunna agera som medlare däremot, han tycks ha ett mer neutralt förhållningssätt gentemot båda parter.

    Jag har frågat dig såhär:
    "Du begär alltså av henne att hon ska strida på kniven med sin svärmor i detta läge?"
    Jag har alltså inte direkt påstått att du säger att hon ska strida på kniven utan jag har bara frågat dig det. Den frågan ställde jag efter att du hade varit starkt kritisk till mitt förslag att TS kunde vidta åtgärder i konflikthanteringen som kan få svärmodern att vända genom att låta henne bli gudmor eller stoppa in ett extra mellannamn.


  • Anonym (sätt gränse­r)
    Visa endast
    Lör 7 sep 2019 16:49 #65
    jrockyracoon skrev 2019-09-07 16:19:15 följande:
    Jag såg en tydlig motsägelse i ditt sätt att råda TS, och i ditt sätt att reagera på mitt inlägg.

    Jo, rent sakligt, så kan man visst svälja att en person har fått ett överdrivet och obalanserat utbrott under ett samtal i telefon. Jag tycker att mitt förslag om mellannamn hade varit ett strategiskt smart sätt att tillsammans med andra åtgärder försöka lösa konflikten om det hade varit möjligt och TS hade trivts med en sådan lösning. Att upprepade gånger svälja andras attacker är dock inget jag rekommenderar. I de fall när konflikterna blir återkommande behöver man försöka komma åt kärnan i konflikterna och gräva djupare, för att lösa dem. Man ska inte låta folk behandla en illa i alla situationer och hur länge som helst. Det kan i så fall skada ens egna värdighet.

    Jag har lärt mig här på familjeliv att fräsa ifrån när jag blir attackerad. Hade jag inte den förmågan, skulle jag nog ha slutat skriva här. Att ständigt ta emot förolämpningar från andra och bocka och hälsa är alltså något som jag inte rekommenderar alla att göra jämnt.

    Problemet med ditt råd till TS att ta det lugnt är att TS mår så dåligt av den här olösta konflikten att hon har skapat en tråd om hur hon ska göra. Hon tycks ha en god förmåga att komma överens med de flesta personer, men mår dåligt när farmodern inte tycker om henne. Ett enda telefonsamtal på 10 minuter har potential att lösa hennes dåliga mående. Det vore dumt att inte ta chansen att försöka få till en lösning på det sättet. Om det kunde vara värt att lägga till ett mellannamn till barnet för att öka chanserna till framgång hade varit TS beslut att överväga om den möjligheten hade funnits.

    Men det klart, om det inte är möjligt att lösa konflikten trots en öppenhet från TS och att hon gör det hon själv kan för att möta farmodern på halva vägen, då måste hon ju göra det du säger - lära sig att hantera deras fortfarande olösta konflikt. Men det kommer först i ett senare läge, anser jag.

    Det naturliga brukar vara att ge mannen ansvaret att prata med sin mor i många av denna typ av situationer, vilket du är inne på. Det är ju faktiskt mannen som har den närmaste kontakten med svärmodern. Men just i detta fall är det så tydligt att konflikten står mellan svärmodern och TS. Den har startat i ett samtal mellan enbart de båda, och mannen har inte varit direkt involverad. Risken med att ta in honom gör att han får agera språkrör mellan dem båda och det försämrar utsikterna för en rak kommunikation. Därtill riskerar att det att i onödan skapa fler nya konflikter, t.ex. mellan mannen och svärmodern eller TS och mannen. Det blir en värre gröt att reda ut efteråt i så fall. Man behöver vara försiktigt så att inte situationen urartar. Det bästa är en snabb och effektiv lösning på konflikten som inte renderar i fler sårande uttalanden mot någon.

    A och O i konfliktlösning är att de båda personerna som har en konflikt är dem som ska ha en rak kommunikation med varandra när konflikten ska rullas upp. Man kan förstås tänka sig att sonen skulle delta i ett sådant möte som medlare, men det är heller inte bra för han är inte neutral i den här konflikten. Man kan tänka sig att t.ex. svärfadern skulle kunna agera som medlare däremot, han tycks ha ett mer neutralt förhållningssätt gentemot båda parter.

    Jag har frågat dig såhär:
    "Du begär alltså av henne att hon ska strida på kniven med sin svärmor i detta läge?"
    Jag har alltså inte direkt påstått att du säger att hon ska strida på kniven utan jag har bara frågat dig det. Den frågan ställde jag efter att du hade varit starkt kritisk till mitt förslag att TS kunde vidta åtgärder i konflikthanteringen som kan få svärmodern att vända genom att låta henne bli gudmor eller stoppa in ett extra mellannamn.
    Jag har följt tråden utan att skriva så mycket i den och håller inte alls med om en del av dina tidigare råd.

    När själva grundproblemet är att svärmor lägger sig i saker hon inte har med att göra, som sitt vuxna barns förhållande blir det helt fel att som i inlägg 22 råda TS att säga att hon gärna lyssnar på det svärmor har att säga om det hon sa. Det är ju som att normalisera själva grundproblemet , att svärmor lägger sig i deras äktenskapliga konflikter. Det svärmor behöver få klart för sig är att hennes inblandning i sitt vuxna barns förhållande inte är önskvärd av TS.

    Att hurtfriskt säga konstruerade repliker som "han är fin den där sonen du födde" eller att krampaktigt försöka få till någon slags fnissig kvinnogemenskap om att vara gravid om man inte har det sättet att uttrycka sig eller den typen av telefonjargong med sin svärmor i vanliga fall tycker jag inte heller är något bra råd. Det blir bara krystat.

    Men jag måste säga att jag faktiskt håller med dig om att det är bättre att TS tar kontakt med sin svärmor än att mannen ska agera någon slags medlare. Det är ofta som upplagt för missförstånd när en tredje person  ska medla mellan två som har en konflikt.

    Även om mannen har en del av skulden i det hela eftersom det var han som berättade för sin mamma om födelsedagskonflikten så har han inget generellt ansvar för allt hans mamma gör och säger. Om man inte tycker att föräldrar har ansvar för vad deras vuxna barn gör kan man rimligtvis inte heller tycka att vuxna barn har ett ansvar för vad deras föräldrar gör. Hade svärmor betett sig illa på något sätt när hon varit på besök hos TS och hennes man kan jag köpa att det i första hand är mannen som borde konfrontera henne, men inte i det här fallet.

    Att som Louise föreslog få mannen att ringa upp sin mamma och mer eller mindre tvinga henne att be TS om ursäkt tycker jag inte alls är ett bra förslag. Hur mycket är en ursäkt värd om den är framtvingad av en tredje part? För mig skulle den inte vara värd ett ruttet lingon.
  • Lör 7 sep 2019 16:53 #66 -1
    Anonym (Louise) skrev 2019-09-07 15:53:39 följande:
    Jo Louise har motsatt sig det du påstår - att jag vill bemöta hårt med hårt - många gånger. Men du fortsätter att gång på gång påstå samma. Undrar varför... ?

    Sedan har jag - också gång på gång - skrivit att TS ska fokusera på sig själv och sin familj nu. Låt TS man prata med svärmor.

    Äh jag orkar inte upprepa allt gång på gång på gång. Du vill verkligen inte lyssna, du vill ha en konflikt.

    Sjukt att du lyckas lura in mig i ditt spel igen och igen.
    Jag har i så fall missuppfattat dig. Du skrev t.ex. i ett inlägg att TS inte skulle lägga sig platt. Det och en del andra saker tolkade jag som att TS åtminstone till viss del skulle stå upp mot svärmoderns hårda attityd. Som jag också skrev är det min tolkning som du inte förrän nu har dementerat. Det blev hela tiden attacker med "hobbypsykolog" och "härskarteknik" som tog min tid i anspråk så jag har inte hunnit diskutera den biten sakligt.

    Jag är dock glad att du tydligt medger att attityden: "Hårt mot hårt", inte är en framkomlig väg i alla konflikter. 

    Jag tycker det är konstigt att du tycker att TS ska fokusera på sin man och barn istället för att lösa konflikten - det är, om jag har uppfattat TS personlighet rätt, nästan orimligt för henne att trolla bort konflikten i hennes huvud, den nöter på henne hela tiden och får henne att må dåligt. Att låtsats som det regnar utan det minsta försök att lösa den här konflikten tror jag inte på som en bra lösning i förstaläget när det kanske ändå finns en chans till försoning.

    Det här är inget spel, utan en diskussion. Jag luras inte utan försöker komma med förslag som jag anser är TS bästa chans att lösa sin konflikt. När någon attackerar mig och kallar min åsikt "vettlös" och anklagar mig för att vara hobbypsykolog, säger att jag spelar och luras, svarar jag emot och argumenterar för mina åsikter. Jag försöker dock att hålla en god ton och inte hamna i personangrepp tillbaka.

    Jag kan till och med sträcka mig till att be om ursäkt för att jag inte formulerade mig, enligt:

    "Ja, det säger i så fall något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. " 

    vilket jag borde ha gjort istället för:
    "Ja, det säger något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. " 

    För även om jag gärna nyper tillbaka när någon attackerar mig, vill jag inte hamna i osunda personangrepp, även om personen ifråga använder sådana angrepp emot mig.


  • Lör 7 sep 2019 17:36 #67 -1
    Anonym (sätt gränser) skrev 2019-09-07 16:49:41 följande:
    Jag har följt tråden utan att skriva så mycket i den och håller inte alls med om en del av dina tidigare råd.

    När själva grundproblemet är att svärmor lägger sig i saker hon inte har med att göra, som sitt vuxna barns förhållande blir det helt fel att som i inlägg 22 råda TS att säga att hon gärna lyssnar på det svärmor har att säga om det hon sa. Det är ju som att normalisera själva grundproblemet , att svärmor lägger sig i deras äktenskapliga konflikter. Det svärmor behöver få klart för sig är att hennes inblandning i sitt vuxna barns förhållande inte är önskvärd av TS.

    Att hurtfriskt säga konstruerade repliker som "han är fin den där sonen du födde" eller att krampaktigt försöka få till någon slags fnissig kvinnogemenskap om att vara gravid om man inte har det sättet att uttrycka sig eller den typen av telefonjargong med sin svärmor i vanliga fall tycker jag inte heller är något bra råd. Det blir bara krystat.

    Men jag måste säga att jag faktiskt håller med dig om att det är bättre att TS tar kontakt med sin svärmor än att mannen ska agera någon slags medlare. Det är ofta som upplagt för missförstånd när en tredje person  ska medla mellan två som har en konflikt.

    Även om mannen har en del av skulden i det hela eftersom det var han som berättade för sin mamma om födelsedagskonflikten så har han inget generellt ansvar för allt hans mamma gör och säger. Om man inte tycker att föräldrar har ansvar för vad deras vuxna barn gör kan man rimligtvis inte heller tycka att vuxna barn har ett ansvar för vad deras föräldrar gör. Hade svärmor betett sig illa på något sätt när hon varit på besök hos TS och hennes man kan jag köpa att det i första hand är mannen som borde konfrontera henne, men inte i det här fallet.

    Att som Louise föreslog få mannen att ringa upp sin mamma och mer eller mindre tvinga henne att be TS om ursäkt tycker jag inte alls är ett bra förslag. Hur mycket är en ursäkt värd om den är framtvingad av en tredje part? För mig skulle den inte vara värd ett ruttet lingon.
    Tack för din kommentar, känns skönt att kunna diskutera själva sakinnehållet i situationen.

    Jag tror att det finns en poäng i att låta svärmodern prata i ett öppet samtal där TS lyssnar och där de möts. Om man lyckas se det som att svärmodern är förtvivlad i sitt inre eftersom hon i sin värld har förlorat närheten till sin son och är rädd för förändringarna som nu kommer som slag efter slag i familjen, kan man kanske se hennes ilska och anklagelser i ett annat ljus. Då är det en desperat person som försöker slå mot det hot som hon upplever försöker rasera hennes värld. Ser man det så är det faktiskt TS som har överläget och inte hon. Även om svärmodern kan skälla ut TS kan hon inte göra mycket åt att TS har ett barn på väg som kommer knyta sambon ännu närmare henne, och ev. bort från svärmodern.

    Ur det perspektivet kan det vara fruktbart att TS bemöter henne lugnt och behärskat och lyssnande på det hon vill säga. Då förmedlar hon, som jag ser det, på en omedveten nivå ett budskap om att hon inte är farlig, inte kommer att rycka mannen ifrån henne och triggar inte heller ytterligare aggressivitet från svärmodern. Jag menar alltså att samtalets sakinnehåll inte alltid är det viktigaste i såna här situationer, utan mer vad det är man förmedlar i sina budskap omedvetet till varandra.

    Det är inte nödvändigtvis läge att börja gå in på självklarheter, att svärmodern inte har med deras privatliv att göra, eller att hon ska behärska sig och komma med ogrundade påståenden om TS. Det kan man pröva en annan gång, i så fall. Risken är att ju fler pekpinnar TS delar ut desto mer sluter sig svärmodern och desto större chans är det att konflikten kommer att låsa sig.

    Eftersom TS är den starka här, och svärmodern den svaga och desperate, ökar det sannolikheten att en skarp tillrättavisning från TS blir förödande för utgången. Det händer saker med oss när vi under lugna former blir lyssnade på och när det man har att säga accepteras av den andre parten. Det är i det mänskliga mötet som konflikterna kan lösas.

    TS ska inte vara hurtfrisk eller tillgjord och inte använda andras fraser som inte bottnar i henne själv. Men min poäng var att om samtalet skulle komma in på TS sambo, så kan hon på något sätt försöka visa att de egentligen har en stark beröringspunkt och gemenskap i att de båda älskar denna man, och de båda vill honom väl. Det behöver i så fall sägas med hennes egna ord, vid exakt rätt känslomässiga läge och på rätt sätt för att ha en chans att bidra med något. Antagligen kommer diskussionen väcka starka känslor hos farmodern, så det som kan uppfattas som en plattityd när vi pratar om det här, kan mycket väl mottas som en betryggande inbjudan att dela svärmoderns sorg, och också kanske antyda att TS förstår svärmoderns känslor kring sin "förlorade" son.

    Jag uppskattar att TS har sådana förmågor att hon skulle kunna klara av att läsa av när och hur, hon skulle kunna säga en sådan sak.

    Det är synd att de inte kan träffas i verkligheten, för då skulle TS sannolikt ha en större chans att lyckas läsa av svärmodern rätt. Nu får hon försöka gå på rösten, eller använda face-time, som inte heller det är att jämföra med ett möte IRL.
  • Anonym (Louis­e)
    Visa endast
    Lör 7 sep 2019 19:08 #68 +1
    jrockyracoon skrev 2019-09-07 16:53:21 följande:

    Jag har i så fall missuppfattat dig. Du skrev t.ex. i ett inlägg att TS inte skulle lägga sig platt. Det och en del andra saker tolkade jag som att TS åtminstone till viss del skulle stå upp mot svärmoderns hårda attityd. Som jag också skrev är det min tolkning som du inte förrän nu har dementerat. Det blev hela tiden attacker med "hobbypsykolog" och "härskarteknik" som tog min tid i anspråk så jag har inte hunnit diskutera den biten sakligt.

    Jag är dock glad att du tydligt medger att attityden: "Hårt mot hårt", inte är en framkomlig väg i alla konflikter. 

    Jag tycker det är konstigt att du tycker att TS ska fokusera på sin man och barn istället för att lösa konflikten - det är, om jag har uppfattat TS personlighet rätt, nästan orimligt för henne att trolla bort konflikten i hennes huvud, den nöter på henne hela tiden och får henne att må dåligt. Att låtsats som det regnar utan det minsta försök att lösa den här konflikten tror jag inte på som en bra lösning i förstaläget när det kanske ändå finns en chans till försoning.

    Det här är inget spel, utan en diskussion. Jag luras inte utan försöker komma med förslag som jag anser är TS bästa chans att lösa sin konflikt. När någon attackerar mig och kallar min åsikt "vettlös" och anklagar mig för att vara hobbypsykolog, säger att jag spelar och luras, svarar jag emot och argumenterar för mina åsikter. Jag försöker dock att hålla en god ton och inte hamna i personangrepp tillbaka.

    Jag kan till och med sträcka mig till att be om ursäkt för att jag inte formulerade mig, enligt:

    "Ja, det säger i så fall något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. " 

    vilket jag borde ha gjort istället för:

    "Ja, det säger något om din brist på empati, dåliga omdöme och brist på kunskap om konflikthantering. " 

    För även om jag gärna nyper tillbaka när någon attackerar mig, vill jag inte hamna i osunda personangrepp, även om personen ifråga använder sådana angrepp emot mig.


    Ja du har attackerat mig gång på gång. Tillskrivit mig negativa egenskaper, använt härskartekniker och en allmänt nedlåtande ton. Allt detta för att jag kallade ditt förslag om att TS ska namnge barnet efter svärmor för "vettlöst". Vilken ilska detta ord, samt att någon inte höll med dig, satte igång hos dig. På en diskussionssida måste man tåla att folk tycker olika. Man kan inte gå på som du gör.

    Diskutera själva sakfrågan istället för att skriva långa noveller där du trycker ner och lägger ord i munnen på andra.

    Om du någon gång hade läst vad jag verkligen skrev så hade du sett att med "att inte lägga sig platt för svärmor" INTE är lika med att "strida på kniven". Men detta har jag skrivit förr och jag orkar inte upprepa allt gång på gång.
  • Anonym (o)
    Visa endast
    Lör 7 sep 2019 19:10 #69 +1
    Anonym (Louise) skrev 2019-09-06 22:55:47 följande:
    Alltså förlåt men vad är det här? Svärmor har ringt TS i ett ärende som på intet sätt bör involvera svärmor, hon har grälat och beskyllt TS för de mest elaka saker. Och du föreslår då att TS ska döpa det kommande barnet till något som svärmor kan gilla!?

    Kanske kan de be svärmor att flytta in och helt få rå om bebisen också? Men bara om svärmor blir glad över det såklart.

    Ett av de mer vettlösa inläggen på FL, och det säger inte lite.
    Håller med
  • Anonym (Snuse­n)
    Visa endast
    Lör 7 sep 2019 19:46 #70

    Svärmor ska inte vara där med näsan i blöt. Pojkvännen ska inte bli sur om du firar lite med polare. Och du bör släppa lite på kraven vid födelsedagen. Ni spelar ut er mot varandra. Snacka igenom och blicka framåt.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll