När attraktionen försvinner under dejten

Jag har varit med om det, men i mitt fall var det under en period av livet då jag inte  aktivt sökte efter ett förhållande utan mer kände "träffar jag någon så träffar jag någon men att ha ett förhållande  just nu är inget självändamål för mig ", så det hade nog inte med någon närhetsrädsla att göra för min del.

Jag var ung, levde livet och om någon kille som var trevlig, verkade smart och såg bra ut frågade mig om en dejt tackade jag oftast ja. Jag brukade tänka: Blir vi inte kära så kanske vi ändå blir kompisar och det är ju aldrig fel. Jag hade nämligen  många kompisar av motsatt kön som det aldrig var något sexuellt med under den här perioden i livet.

Iallafall, en gång gick jag på dejt med en person jag suttit och pratat med en längre stund på en fest. Han såg mycket bra ut. Men under dejten blev jag mer och mer säker på att jag aldrig skulle kunna bli attraherad av honom. Han sa nämligen så otroligt märkliga saker och hade så otroligt konstiga uppfattningar om saker och ting att hans vackra utseende inte spelade någon som helst roll.

Exakt vad han sa vill jag inte gå in på, det känns onödigt om någon mot förmodan skulle känna igen replikerna. Jag berättade nämligen om dejten för många av mina vänner. Men jag kan lova att det var saker som de allra flesta skulle studsa till inför och reagera  mycket kraftigt på.

Jag lärde mig något viktigt av den dejten, nämligen hur totalt betydelselöst utseendet är om ingenting annat stämmer och att vara attraktiv är så mycket mer än att ha ett tilltalande utseende.