Ungdomshem?
Min son fick flytta till ungdomshem efter att han hade sådant beteende mot min nya man. Sånt beteende ska man inte acceptera. Man kan ringa social jour och de kan prata med henne. Bara det kan räcka också.
Han trivdes väldigt bra på ungdomshemmet. Där fick de lära sig att bli vuxen. Och de hade egna lägenheter där de fick besök av personal. Och de hittade på roliga saker. Och när mamma hälsade på så var han så stolt över att ha lärt sig att laga mat och städa sin lägenhet :) Så för oss var det den bästa lösningen.
Det var nog snarare skönt att de slapp den jävla ungen. Vem vill leva med sådan terror i sitt hem?