Orkar inte med min deprimerade man

Vilken jobbig sitts du hamnat i.. man kan aldrig hjälpa en annan utan det är enbart en själv, men med stöd och puch kan såklart hjälpa en på traven, om man själv VILL.

Låter som han hamnat i en grå zoon, han gör inget för att bli bättre, mer än att han besöker sina tider som han har, vilket är bra! Men han behöver utveckla det mer, och bestämma sig att leva, ta tag i sitt liv, se vad han har, er!

Jag vet själv hur det är med depp, men endast jag själv kan komma upp igen och ta tag i mitt liv, ingen annan kan göra det åt mig. Nu har jag en dålig kropp, och kroniskt trött, men har fått anpassa mig efter det och göra det bästa utav det

Jag tycker att du Ska sätta dig ner med han och låta han förstå att du kör slut på dig själv, det håller inte längre till, han måste vakna upp och hjälpa till på något sätt, om inte för han själv, så för dig och era barn..

Jag hade släppt honom. Släppt honom i så motto att jag satt mig och barnen främst. Hjälper han er att må bättre, bli lyckligare och få bättre liv? Om inte så kanske det faktiskt är dags att lämna. Du kan inte låta honom vara en sten som drar ner er allesamman

Jag förstår att det inte är något man (du) gör lättvindigt, men du kan inte vara den som bär honom på dina axlar och baxar honom genom resten av livet.

Och du kan inte gå runt och vara rädd att om du säger något "fel" eller blir arg så tar han livet av sig och det är din skuld. Man kan inte leva så, ständigt tassande på tå. Du måste inse att HAN bär ansvaret för sitt eget liv.

Ditt inlägg andas så mycket mörker och en så tung känsla av ansvar, att du måste ansvara för allt.

Du måste släppa ansvaret för hans liv och inse att det ansvaret kan du faktiskt inte ta.

Tror att det kan vara väldigt svårt att sätta sig in i hur en deprimerad person tänker. Den där djupa känslan av att allt är meningslöst och ångesten som river i en så att man vill dö är svår att förklara.

Fattar din frustration kring att han inte gör allt han kan för att bli bättre. Det är ett helt rimligt, och för honom bra, krav att ställa. Fattar din frustration kring att du upplever att han inte uppskattar det han har, er familj. Det gör han mest sannolikt egentligen men depressionen gör det omöjligt för honom att uppskatta den som en frisk person gör. Kom ihåg att det är sjukdomen som tar ifrån honom möjligheten att uppskatta och njuta av det han har.

På något sätt behöver ni prata om hur den hör situationen är för dig och vad som är rimliga krav att ställa på honom. Han behöver viss press för att kunna ta sig för sånt som är jobbigt men skulle gynna honom (tex motion) men förstår att det är svårt att ställa krav då du är rädd att detta ska få honom att gå från tanke till handling och avsluta sitt liv.

Kanske kan du följa med till hans kurator och så kan ni prata där med stöd av kuratorn?

Vill också säga att du är en fantastisk person som gör allt detta för din familj! Heja dig!

Han bör läggas in.

För mer effektiv hjälp.

Du kan inte göra allt, vad blir det av dig då?
När du inte orkar mer?
Vad händer då med dig och era barn?
Att 5åringen känner det ansvaret är inte heller bra.

Han har åkt in med sin psykolog till akuten idag, de skulle åka vid 14-tiden och jag har inte fått någon återkoppling än hur det går. Sa till honom att han måste kräva någon annan hjälp än den han fått som uppenbarligen inte fungerar.

Lider så med dig! Hoppas han får bättre hjälp. Tror ni behöver prata med någon tillsammans om hur ni ska gå vidare.

Oj vilken tuff situation du delade med dig av. Detta är det tuffa med depressioner. Det finns ju liksom ingen deadline. Ni lever allihopa i någon sorts ovisshet där alla försöker vända in och ut på sig själva för att lösa problem, underlätta, finnas.

Och det är samtidigt inte rätt att du och barnen ska dra upp honom ur svackan. Kan ju tänka mig att det både blir ekonomiskt bortfall samt tär mycket på er alla. Och vems fel är det? Man vill gärna skuldbelägga varandra. Men en sjukdom som depression är klurig.

I din sits behöver du någon att prata med. Det brukar nämligen vara just kommunikationen sinsemellan som blir lidande när relationen utsätts för påfrestning, och du behlver höra att dina känslor också är lika viktiga.

Tack snälla för era svar! Han ska bli inlagd nu, ett par dagar trodde han. Vad tror ni han får hjälp med där?

Ingen hjälp överhuvudtaget. Jag har varit inlagd två gånger, de hjälper inte ett skit. Jag har haft LPT sedan april 2016, och får ingen vård överhuvudtaget. Psyk hjälper inte, de bara stjälper. 

När jag hade köp en pistol och skulle skjuta mig själv, fick jag ingen vård trots ett såpass allvarligt självmordsförsök. 

Jag säger inte detta för att vara elak. 

Tyvärr är det väldigt svårt att bli inlagd, kanske är olika län men min bror försökte ta livet av sig. In med ambulans, prata med en kurator och sen hem några timmar senare med ett tel nr till en kurator han kunde ringa. Han fick antidepressiva men blev sååå mkt sämre att han slutade, han blev rädd för sig själv. Men blev aldrig inlagd, hur dåligt han än mår, tyvärr!