Går det att nöja sig med att stanna för barnens skull?

Det finns inget som heter stanna för barnens skull.

Sätter man barnen främst så finns det inga ursäkter till att inte separera. Man lurar barnen, man lurar sig själv och man lurar sin partner.

Att din partner inte tar initiativ till skilsmässa beror ju på att hans känslor är kvar, han kan inte relatera till vad du känner och därför är det lite naivt och tro att han skulle vara den som tar beslutet. Här blir det tankevurpa för dig.

Dina barn skulle utan tvekan offra pool och resor om de förstod att du är olycklig. Underskatta och dumförklara inte barnen. Tillskriv dom inte känslor och tankar som egentligen är dina egna rädslor.

Våga vara självkritisk här. Vad skulle bli bättre för dig att stanna? Vad i ditt liv skulle fungera bättre om du stannar?

Du säger ingenting om ert intima liv men jag antar att ni inte ligger med varandra längre. Så nästa kritiska fråga är ju om du tycker att din man inte förtjänar ett sexliv? Förtjänar inte både du och han att vara lycklig?

Jag stannade kvar för länge i ett liknande förhållande och det slutade med att jag förälskade mig i någon annan och det blev otrohet och katastrof. Skilsmässan blev otroligt mycket värre än om jag gått redan när jag tappade känslorna för min man. Så mitt råd är att sluta vara så naiv. Ta rakryggad konsekvenserna av att du inte längre har känslor än att lura dig själv och riskera att hamna fel senare. Du kan härda ut ett tag. Men sen kommer din kropp och själ att längta efter kärlek och närhet och det kommer äta upp dig.

Fast det beror inte på skilsmässa som sådant utan att ni inte blev förberedda på det och inte fick chansen att bearbeta det innan det hände.

Att ställas inför faktum är aldrig bra. Men det betyder inte att det per automatik är skilsmässans fel.