Efter många års sjukdom och psykisk ohälsa och total frånvaro från arbetsliv så har hen börjat med praktik. Det pendlar från två till fem dagar i veckan beroende på mående.
För tillfället är orken noll, men chefen ringer ändå och säger att hen måste jobba för det är kris (många sjuka) trots att hen säger att hen inte orkar just nu.
Kan chefen verkligen kräva att hen jobbar?
Absolut är det så.
Det är dock inget man bara får "besked" om utan något som måste förhandlas fram. Oftast brukar man ha ett fackombud med sig men när det gäller praktik/träning torde det gå bra att ha med någon från huvudmannen.
Absolut kan det vara så, framförhandlat. Viktigt är då att arbetsgivaren står för de merkostnader som det för med sig. Kan tex vara dyrt och omständligt att skaffa förstadagsintyg...
Nej, inte om det är en praktik.
Ibland behövs mycket bestämda regler för att få en person att återgå till arbetslivet. Ursäkta att jag kallar det för dagdrönarliv, men för en del har långvariga sjukskrivningar faktiskt blivit det och då behövs en rejäl kick i ändan.
Trötta är vi alla mellan varven. Att vara trött är inte i sig en anledning att inte jobba, däremot kan det såklart ligga en sjukdom i botten som bäst botas med vila. Men alla som saknar en psykiatrisk diagnos har också dagar då man bara vill dra täcket över huvudet eller då man tror att man ska somna vad man än gör. Det är inte farligt. Det är så livet är.
Men i regel mår vi ju bra av rutiner och att ingå i ett sammanhang, så ofta är det positivt för hälsan att jobba även om det tar emot.