• Anonym (Lisa)
    Tue 10 Sep 2019 11:30
    1614 visningar
    42 svar
    42
    1614

    Gravid med KK snälla hjälp

    Jag fick nyligen reda på att jag är gravid, det är väldigt tidigt än så länge då jag bara är i vecka 8 (7+6)

    Pappan till barnet är en man jag känt i fyra år och som jag periodvis haft en sexuell relation. Det har aldrig varit något annat mellan oss än vänskap och sex och kommer inte heller bli.

    Jag kom ur ett förhållande i april i år, anledningen till uppbrottet var att jag blev tvingad till att göra en abort. Jag och mitt ex hade planerat och försökt i 7 månader, när det väl tog sig ångrade han sig och sa han inte var redo för ett barn till, han hotade mig till att göra abort vilket jag till slut gjorde mot min egen vilja då det blev en väldigt komplex situation där dottern jag har sedan tidigare blev lidandes av allt det turbulenta runt omkring henne som gravidteten och min sambos plötsliga personlighetsförändring kring allt detta innebar. Efter aborten dumpade jag honom men ångrar min abort än idag.

    Efter några veckor efter uppbrottet var jag ute med mina tjejkompisar och träffade min manliga vän, vi spenderade natten ihop och efter det har vi börjar träffas regelbundet igen både som vänner men vid andra tillfällen enbart för att ligga.

    Direkt efter aborten började jag med p-piller och har tagit de som jag ska, inte missat en enda dag men ändå så är jag nu gravid på nytt. Jag vill behålla barnet, jag klarar inte att gå igenom en abort till. Pappan till barnet (min "kk" alltså) har tidigare sagt att han inte vill ha barn, att han är nöjd med livet som det är men när jag berättade om gravidteten var hand svar den klassiska klyschan att han kommer finnas där oavsett vad jag väljer att göra, vilket också i princip var hans svar på alla mina frågor jag hade till honom. Frågade vad han hade föredragit att jag gjorde om han fick bestämma.men han svarade bara att det inte är upp till honom. Jättesvårt att nå honom i detta samtidigt som han är väldigt lugn under samtalen men jag tror han innerst inne har panik.

    Till saken hör också att han inte visste om jag var skyddad eller inte, han har aldrig frågat om jag tar något preventivmedel och han har inte frågat mig.nu heller. Han lever väldigt ensamt på vardagarna med jobb osv och festar på helger, en väldigt speciell men fin människa. Jag var ensam med min dotter första året innan pappan ville ta ansvar och nu bor hon varannan vecka hos mig och hennes pappa. Jag beredd på att vara ensam även med detta barn och förväntar mig egentligen ingenting av pappan.

    Det jag behöver hjälp med är att komma fram till hur jag ska göra, det blir fel hur jag än gör. En abort till hade tagit knäcken på mig, samtidigt kommer det bli tufft att vara ensamstående med två barn men framförallt vill jag inte såra eller sätta mitt ofödda barns pappa i en position han verkligen inte vill befinna sig i. För oavsett vad han säger så har jag känslan av att han helst av allt vill att jag gör abort.

    Hur ska jag ta mig igenom detta? Bara gråter och gråter och är helt förtvivlad

  • Svar på tråden Gravid med KK snälla hjälp
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 14:39
    #4
    uska81 skrev 2019-09-10 11:38:06 följande:

    Behåll barnet


    Det är ju det jag vill men samtidigt vill jag inte sätta någon i en position de inte vill vara i, jag tycker ju om och respekterar den här mannen samtidigt så blir det fel att göra abort för någon annans skull igen så jag är så sjukt förvirrad just nu och överväldigad
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 14:43
    #5
    Smillefix skrev 2019-09-10 12:03:03 följande:

    Svårt att råda dig om vad du ska göra. Du tycks ha en nykter och realistisk syn på problemet; du klarar inte att göra en abort till, men du kommer då att göra din KK till pappa mot sin vilja. Han verkar vara en kille som är beredd att ta sitt ansvar och han kanske kommer att vilja bli delaktig ,men det är inget du kan räkna med utan du får utgå ifrån att du blir ensamstående till två barn och får ta allt ansvar själv.

    Att vara goda vänner är annars ingen dålig förutsättning för att ha barn ihop, ni kan vara särföräldrar men utan uppbrottet och bråk som skilda föräldrar kanske har i bagaget. Det finns många barn som växer upp med två hem eller en ensamstående förälder. Du måste känna efter vad du själv vill och klarar - vill och kan du få ett barn till och vara ensam med det? Och om det är viktigt för dig att barnets pappa också vill detta, ja då måste du helt enkelt prata med honom och pressa honom på vad han innerst inne vill. När tanken har fått sjunka in kanske han också vill ha barnet? Att han inte vill pressa dig och låter dig bestämma får mig att tänka att det är en bra kille som säkert går att resonera med. Lycka till, och hur du än väljer att göra kommer det att bli bra.


    Spontant vill jag behålla, abort skulle enbart vara för pappans skull men ett sådant scenario har jag redan gått igenom med en annan man där det som sagt dessutom var en planerad gravidtet och jag tror ärligt talat aldrig jag kommer förlåta mig själv eller kunna gå vidare från den aborten.

    Min och pappan till detta barnets relation är villkorslös kan gå rätt lång tid emellanåt utan någon kontakt sedan umgås vi stadigt en period osv. Han vet också om vad som hände mellan mig och mitt ex och tänker att det kanske är därför han inte "vågar" säga rakt ut att han vill jag gör abort?

    Om jag väljer att behålla vilket det just nu 98% lutar mot blir det med inställningen att jag kommer gå igenom detta själv men vill pappan vara delaktig kommer jag aldrig hindra honom men samtidigt inte heller tvinga honom till att ta ansvar.
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 14:56
    #7
    Anonym (Ansvar eller ej) skrev 2019-09-10 12:18:06 följande:

    Jag tycker ändå att hans svar är ett väldigt bra svar utifrån er situation.

    Han tvingar dig inte till abort och han lägger inte över nå ansvar på dig.

    Du ska inte tvinga dig till något du inte vill.

    Det du dock ska ha i åtanke är att du kanske får ta mer ansvar för barnet även om han säger annat eller så tar han sitt fulla ansvar och vill så småningom, när barnet är äldre, kanske han vill ha delad vårdnad och vill ha barnet varannan vecka.

    Är du ok med ett eventuellt scenario där han träffar en ny och barnet får en bonusmamma och ska bo hos pappan varannan vecka, varannan julafton/påsk/midsommar etc?

    Som sagt - hittills så verkar han ok med att ett blivande barn är på väg. Men förstår att många tankar snurrar.

    Hoppas allt löser sig för er


    Min dotter bor ju varannan vecka hos sin pappa så skulle det bli så att jag behåller bebisen och pappan till hen vill ha gemensam vårdnad och varannan vecka så är det så det får bli, det tar alltid emot som förälder då man inte skaffar barn för att endast ha dem halvtid men mitt ofödda barn har lika stor rätt till sin pappa som dottern jag redan har däremot så är ju just den biten som du också poängterar helt upp till mitt ofödda barns pappa. Jag kommer om jag väljer att behålla gå in med inställningen att vara 100 % ensam men kommer enbart se det positivt om pappan vill vara delaktig för det handlar ju i slutändan om barnets rätt till honom och han är en reko kille så det finns inga skäl till att neka honom sitt barn. Angående bonusmamma är det samma där, min dotters pappa och jag separerade när hon enbart var en månad gammal och hon är 5 år idag. Jag har haft en partner emellan och likaså hennes pappa och det vi kommit överens om är att vi håller dottern utanför under det första dejtingdtadiet tills vi vet om vi vill satsa på den nya personen eller inte, annars är det ju så livet är son separerade föräldrar att man går ofta vidare och träffar någon ny och så länge personen inte är missbrukare eller dylikt så finns det inget att säga till om tvärtom kan jag tycka det är bra med ett större nätvärk och som dottern då tex ha en kvinnlig förebild när hon är hos sin far. Pappan till mitt ofödda barn och jag har ju aldrig haft ett förhållande men hade med största sannolikhet tänkt likadant där, att så länge han inte presenterar 10 olika kvinnor för barnet under en månads tid och kvinnan inte är missbrukare eller liknande har jag ingen rätt att lägga mig i, precis på samma sätt som.varken dotterns pappa eller mitt ofödda barns pappa har att lägga sig i mitt kärleksliv så länge barnen har det bra

    Det känns i ena sekunden som att jag har allt klart för mig, att jag har bestämt mig. Men i stå sekund känns det hemskr. Som att jag tvingar någon till att bli förälder, att jag kommer va två barn med två olika pappor varav det ena barnets pappa och jag aldrig ens varit tillsammans. Vad ska jag säga till barnet när hen blir äldre ifall nu pappan inte vill ha med hen att göra? Det är ju inte rättvist mot någon

    En del av mig hoppas i riktigt mörka stunder på missfall, jag vill verkligen ha barnet och känner att jag inte klarar av att genomgå en abort och ett missfall hade inneburit att jag slipper ta ett beslut samtidigt blir jag ledsen på mig själv som ens tänker det. Känner mig fruktansvärt ambivalent och skiftar i inställning och känslor var och varannan minut. Är just känslan av att vad jag än gör nu så blir det fel
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 14:59
    #8
    Anonym (Behåll) skrev 2019-09-10 14:50:00 följande:

    Du skriver att du tror att han har panik! Sluta att dra slutsatser!

    Han säger att du får bestämma! Du vet att du klarar att vara ensam om det nu skulle bli så. Hur gammal är du? Jag skulle behålla det när du är ledsen över den förra aborten.


    Jag är 28, han är 10 år äldre än mig.

    Slutsatsen drar jag eftersom han tidigare för något år sedan i ett helt vanligt samtal om livet sagt att han inte vill ha barn, sedan är han ju väldigt snäll i sin natur så jag är rädd han bara säger vad han tror han måste säga och vad han tror jag vill höra. Det lutar mot att behålla men jag är rädd för hur framtiden kommer se ut om pappan tex inte vill ha något med barnet att göra och hen frågar om honom, hade jag vetat redan nu att han inte skulle vilja ha med hen att göra hade jag ju haft lite mer koll på läget känns det som nu är allt så blurrigt
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 16:31
    #11
    Anonym (Rätt o fel) skrev 2019-09-10 16:17:06 följande:

    Det är ganska dumt, att vi som inte känner till dig eller din situation mer ön vad du skrivit här, ska ta ett så här viktigt beslut till dig. Vad gör du om hälften säger behåll det och andra halvan säger abort? Då är beslutet ditt iallafall. Precis som det kommer vara oavsett.

    Vill du bolla för och nackdelar så är det nog de runt om dig som känner dig bäst som kan råda dig.

    Lita inte blint på vad folk skriver eller uppmanar dig att göra.


    Jag vill ha andras åsikter, kanske någon som varit i en liknande situation som kan dela med sig osv. Absolut behöver jag bolla av mig men det är ju egentligen inte "behåll" eller "behåll inge svar" jag är ute efter utan mer tankar och funderingar och råd och tips på hur det kan gå med båda scenarion

    Jag bor i en väldigt liten stad, pappan till bebis bor 500 meter ifrån mig och vi har massvis med gemensamma vänner därav jag inte vågat prata om detta med någon mer än pappan själv, min mamma och en väninna. Vill inte saker ska bli värre än dem är när jag inte bestämt mig än, när jag väl har bestämt mig är det lättare att diskutera beslutet med vänner men just nu i ett desperat ögonblick vände jag mig hit. Givetvis kommer jag intr basera mitt beslut på vad okända människor på familjeliv säger men att få andras synpunkter kan kanske ändå hjälpa mig att känna mig säker på mitt eget beslut när det väl är taget. Det lutar mot att behålla men jag är osäker och då kan det kännas nyttigt att ta del av de åsikter som handlar om att de tycker jag inte borde behålla om du förstår. För att få en helhetssyn och försöka tänka utifrån för nu är jag ju ett vandrande känslokaos
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Tue 10 Sep 2019 16:33
    #12
    Anonym (Behåll) skrev 2019-09-10 15:15:47 följande:

    Om allt är så blurrigt! Säge det till honom att du är rädd att han inte kommer vara där för barnet när de växer upp. Och att du vill att han ska vara ärlig. Om han ärligt säger till dig att han ej vet det får tiden utvisa, behåller du det då? Om ja! Då har du redan bestämt att egentligen så spelar de ingenroll om han finns där eller ej, utan gjort en tråd bara för att du vill ha andras synpunkt


    Ja det lutar mot att behålla oavsett är väl mer att det känns som en sådan konstig situaton då han varken säger det ena eller det andra och det är i slutändan ett oskyldigt barn som kommer få ta den eventuella smällen om något blir knas. Men jag förstår vad du menar och tror egentligen att jag redan har bestämt mig men är rädd för att erkänna det för mig själv
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 14:14
    #23
    Anonym (sool) skrev 2019-09-10 21:01:14 följande:

    Han våldtar dig, hoppas att du förstår detta själva.


    Jag tar för givet att du skrev i fel tråd nu
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 14:18
    #24
    Anonym (Emelie) skrev 2019-09-11 01:32:39 följande:

    Mitt råd är först och främst att prata med kurator! De finns på abortmottagningen på sjukhuset och är gratis.

    Även om de sitter på abortmottagningen, så tar de inte ställning till något av alternativen, utan du bollar dina tankar och känslor med kuratorn, som är opartisk, men som hjälper dig att själv reda ut vad du egentligen vill.

    Jag har själv varit i liknande din sits ett par gånger.

    Första var när jag och min dåvarande sambo planerat barn sedan flera månader, han ångrade sig dock snabbt när jag blev gravid. Abort vore nog bäst, tyckte han. Jag var inte alls pigg på att abortera ett planerat barn. Han gick med på att behålla, och verkade glad och planerade för bebisen.

    I vecka 18 ändrade han sig plötsligt en natt. Kom inte hem efter jobbet... Flyttade hem till sin bror.

    Nu var det abort som gällde och inget annat! Han hotade med att begå självmord om jag behöll barnet. Jag fick välja! Barnet eller hans liv!

    Om jag inte ansökt om sen abort innan veckan var slut, ja då skulle han ta livet av sig!

    Det var ju en fasansfull situation jag hamnade i...

    Jag gjorde inte abort. Vi är inte tillsammans längre, men har vårt barn varannan vecka, och han och barnet, som idag är 10 år, har en väldigt bra relation.

    Jag träffade en ny när mitt barn var 5 år gammal, och blev gravid. Denna gången oplanerat. Ville behålla, men killen (eller dejten, egentligen) ville inte...

    Det drog ut på tiden, men jag gjorde abort. Rätt sent. Det var så fruktansvärt, jag gick ner mig i en depression, började dricka och mådde så dåligt. Jag mår faktiskt dåligt än idag. Det blev ju inte bättre av att killen också ångrade aborten, och ringde och grät...

    Idag är vi gifta och har två barn i förskoleåldern.

    Jag förstår verkligen vilken knipa du sitter i!


    Tack för ditt svar!

    Jag bokade faktiskt tid till kurator så på onsdag ska jag dit, alltså om en vecka. Hoppas jag kan känna mig säkrare och klarare i huvudet efter att ha pratat om detta.

    Beklagar att du suttit i sådana jobbiga situatoner. Jag var i v 10 när jag gjorde abort och jag ångrar det som sagt varje dag. Började med p-piller dagen efter att jag tog cytotecen som bm sa. Jag har inte glömt ett enda piller, inte varit dålig i magen eller liknande heller ändå så hände detta och en del av mig tycker det är fruktansvärt grymt och orättvist att detta hände mig men en annan del kan inte låta bli att tänka att det var meningen att det skulle hända

    Jag vill bara inte att någon blir sårad, framförallt inte barnet
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 14:21
    #25
    Bagar Bengtsson skrev 2019-09-10 23:16:14 följande:

    Efter att ha läst liknande trådar så ger väl denna man exakt det svaret alla kvinnor vill ha? Vet han vad du vill? Om han är glad kanske han inte heller vill visa det då du kanske tänkt göra abort och är han ledsen så vill han inte visa det då du tänker behålla.

    Hade du däremot sagt med ett leende att ni är gravida så kanske han blivit glad han med.


    Han vet att jag helst vill behålla men att jag är ambivalent och orolig för hur det ska gå .. det du säger är sant jag kan ju omöjligt veta vad han känner och inte men har ändå känslan av att detta inte är något han vill men att han är en fin kille som inte vill pressa mig och därav inte säger något om vad han själv vill
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 14:23
    #26
    Samtalshoran skrev 2019-09-10 23:02:35 följande:

    Gör det du vill göra, behåll barnet. Du sätter honom inte i någon situation, han har själv satt sig i den genom att ha sex. Om han dessutom inte kollade av om ni hade något skydd så kan det omöjligen vara du som är ansvarig.


    Ja, jag vill bara inte det ska gå ut över bebisen och/eller min dotter. Har ju alla scenarion i åtanke samtidigt går livet uppenbarligen inte att planera
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 14:24
    #27
    Anonym (Behåll) skrev 2019-09-10 19:02:59 följande:

    Jag förstår dig! Som du skriver det är faktiskt en människa som kommer komma och den kommer att vilja ha båda föräldrarna. Så egentligen så är vi egoistiska att man föder fram/blir gravid när man inte har en stabilt förhållande. Meeen jag förstår dig mer än vad du annar har själv nästan varit i samma sits. Men min vart bra och vi hade dock ett förhållande men som höll på att ta slut pga att de blev en bebis. Men jag hade valt att behålla de ändå


    Ja det är mycket att tänka på och ingen liten grej. Att skaffa barn är ju egentligen alltid egoistiskt oavsett om man är i en relation eller inte är det ju faktiskt aldrig för barnets skull msn skaffar det däremot blir det ju mycket mer komplext när ett barn blir till såhär:(
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 16:00
    #29
    Samtalshoran skrev 2019-09-11 14:59:02 följande:

    Om du vill ha bebisen så kommer den vara önskad, det är väl de viktigaste? Livet går inte att planera och oavsett vad du väljer kommer det påverka dig och din omgivning. Du skrev någonstans att du inte skulle klara av en abort, hur tror du att du skulle må om du gör en? Skulle det måendet drabba din dotter? Mer än att få ett småsyskon?

    Jag vill själv absolut inte ha barn och skulle välja abort utan att blinka, men jag tror inte att det är ett val som passar alla. Det som är viktigt är att du fattar det beslut du tror blir bäst och inte utsätts för påtryckningar av någon.


    Efter min senaste abort krashade jag, blev sjukskriven och dottern fick vara tre veckor hos sin pappa. Det var hemskt och jag kände mig som världens svagaste människa. Så om man utgår enbart från min hälsa och mitt mående så tror jag definitivt att ännu en abort tyvärr hade drabbat dottern igen. Sedan vet jag inte om depressionen jag drabbades av utlöstes av enbart aborten eller det faktum att jag kände mig lurad och övergiven när graviditeten var planerad. Jag sörjde och gör fortfarande men är ju inte depressiv på det sättet nu.
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Mon 23 Sep 2019 12:44
    #32
    +1

    Det hela har blivit mer komplicerat nu när jag gjort ett ultraljud för det finns plötsligt en annan kandidat med i bilden, hade sex med honom tätt inpå min kk dock hann vi inte slutföra men eftersom det var så tätt inpå och ingen kondom användes finns ju risken för försats och han vill verkligen inte ha barn så nu har jag inget annat val än abort eftersom jag inte vill vara egoistisk.

  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Mon 23 Sep 2019 16:12
    #34
    Anonym (Hmmmmm...) skrev 2019-09-23 14:48:11 följande:

    Gissar då att han hade kondom, för att vara mer på säkra sidan...


    Nej han har heller aldrig frågat om jag går på något preventivmedel
  • Anonym (Lisa) Trådstartaren
    Tue 24 Sep 2019 13:47
    #38
    LittleSunshine84 skrev 2019-09-23 16:34:47 följande:

    Grattis till graviditeten TS, det kommer att gå bra!

    Jag tycker att du är lite hård mot din KK, för det låter som att han är en bra man samt så säger han att han finns där oavsett. Sen är det upp till bevis!

    Han kanske aldrig känt att han längtat efter ett barn och att han är nöjd med livet som det är. Men han kanske inte var så benhård i det trots allt? Alla kan ändra sig :)

    Du har barn sedan tidigare och har varit mer förr. Klarar du ett till barn?

    Följ ditt hjärta!


    Nu har det ju dock blivit mer komplicerat för enligt ultraljudet finns det ännu en potentiell pappa. Han kom dock inte i mig men går inte att utesluta honom :(
Svar på tråden Gravid med KK snälla hjälp