Gravid med KK snälla hjälp

Han våldtar dig, hoppas att du förstår detta själva.

Mitt råd är först och främst att prata med kurator! De finns på abortmottagningen på sjukhuset och är gratis.

Även om de sitter på abortmottagningen, så tar de inte ställning till något av alternativen, utan du bollar dina tankar och känslor med kuratorn, som är opartisk, men som hjälper dig att själv reda ut vad du egentligen vill.

Jag har själv varit i liknande din sits ett par gånger.

Första var när jag och min dåvarande sambo planerat barn sedan flera månader, han ångrade sig dock snabbt när jag blev gravid. Abort vore nog bäst, tyckte han. Jag var inte alls pigg på att abortera ett planerat barn. Han gick med på att behålla, och verkade glad och planerade för bebisen.

I vecka 18 ändrade han sig plötsligt en natt. Kom inte hem efter jobbet... Flyttade hem till sin bror.

Nu var det abort som gällde och inget annat! Han hotade med att begå självmord om jag behöll barnet. Jag fick välja! Barnet eller hans liv!

Om jag inte ansökt om sen abort innan veckan var slut, ja då skulle han ta livet av sig!

Det var ju en fasansfull situation jag hamnade i...

Jag gjorde inte abort. Vi är inte tillsammans längre, men har vårt barn varannan vecka, och han och barnet, som idag är 10 år, har en väldigt bra relation.

Jag träffade en ny när mitt barn var 5 år gammal, och blev gravid. Denna gången oplanerat. Ville behålla, men killen (eller dejten, egentligen) ville inte...

Det drog ut på tiden, men jag gjorde abort. Rätt sent. Det var så fruktansvärt, jag gick ner mig i en depression, började dricka och mådde så dåligt. Jag mår faktiskt dåligt än idag. Det blev ju inte bättre av att killen också ångrade aborten, och ringde och grät...

Idag är vi gifta och har två barn i förskoleåldern.

Jag förstår verkligen vilken knipa du sitter i!

Efter att ha läst liknande trådar så ger väl denna man exakt det svaret alla kvinnor vill ha? Vet han vad du vill? Om han är glad kanske han inte heller vill visa det då du kanske tänkt göra abort och är han ledsen så vill han inte visa det då du tänker behålla.

Hade du däremot sagt med ett leende att ni är gravida så kanske han blivit glad han med.

Gör det du vill göra, behåll barnet. Du sätter honom inte i någon situation, han har själv satt sig i den genom att ha sex. Om han dessutom inte kollade av om ni hade något skydd så kan det omöjligen vara du som är ansvarig.

Jag förstår dig! Som du skriver det är faktiskt en människa som kommer komma och den kommer att vilja ha båda föräldrarna. Så egentligen så är vi egoistiska att man föder fram/blir gravid när man inte har en stabilt förhållande. Meeen jag förstår dig mer än vad du annar har själv nästan varit i samma sits. Men min vart bra och vi hade dock ett förhållande men som höll på att ta slut pga att de blev en bebis. Men jag hade valt att behålla de ändå

Ja, jag vill bara inte det ska gå ut över bebisen och/eller min dotter. Har ju alla scenarion i åtanke samtidigt går livet uppenbarligen inte att planera

Om du vill ha bebisen så kommer den vara önskad, det är väl de viktigaste? Livet går inte att planera och oavsett vad du väljer kommer det påverka dig och din omgivning. Du skrev någonstans att du inte skulle klara av en abort, hur tror du att du skulle må om du gör en? Skulle det måendet drabba din dotter? Mer än att få ett småsyskon?

Jag vill själv absolut inte ha barn och skulle välja abort utan att blinka, men jag tror inte att det är ett val som passar alla. Det som är viktigt är att du fattar det beslut du tror blir bäst och inte utsätts för påtryckningar av någon.

Jag fick nyligen reda på att jag är gravid, det är väldigt tidigt än så länge då jag bara är i vecka 8 (7+6)

Pappan till barnet är en man jag känt i fyra år och som jag periodvis haft en sexuell relation. Det har aldrig varit något annat mellan oss än vänskap och sex och kommer inte heller bli.

Jag kom ur ett förhållande i april i år, anledningen till uppbrottet var att jag blev tvingad till att göra en abort. Jag och mitt ex hade planerat och försökt i 7 månader, när det väl tog sig ångrade han sig och sa han inte var redo för ett barn till, han hotade mig till att göra abort vilket jag till slut gjorde mot min egen vilja då det blev en väldigt komplex situation där dottern jag har sedan tidigare blev lidandes av allt det turbulenta runt omkring henne som gravidteten och min sambos plötsliga personlighetsförändring kring allt detta innebar. Efter aborten dumpade jag honom men ångrar min abort än idag.

Efter några veckor efter uppbrottet var jag ute med mina tjejkompisar och träffade min manliga vän, vi spenderade natten ihop och efter det har vi börjar träffas regelbundet igen både som vänner men vid andra tillfällen enbart för att ligga.

Direkt efter aborten började jag med p-piller och har tagit de som jag ska, inte missat en enda dag men ändå så är jag nu gravid på nytt. Jag vill behålla barnet, jag klarar inte att gå igenom en abort till. Pappan till barnet (min "kk" alltså) har tidigare sagt att han inte vill ha barn, att han är nöjd med livet som det är men när jag berättade om gravidteten var hand svar den klassiska klyschan att han kommer finnas där oavsett vad jag väljer att göra, vilket också i princip var hans svar på alla mina frågor jag hade till honom. Frågade vad han hade föredragit att jag gjorde om han fick bestämma.men han svarade bara att det inte är upp till honom. Jättesvårt att nå honom i detta samtidigt som han är väldigt lugn under samtalen men jag tror han innerst inne har panik.

Till saken hör också att han inte visste om jag var skyddad eller inte, han har aldrig frågat om jag tar något preventivmedel och han har inte frågat mig.nu heller. Han lever väldigt ensamt på vardagarna med jobb osv och festar på helger, en väldigt speciell men fin människa. Jag var ensam med min dotter första året innan pappan ville ta ansvar och nu bor hon varannan vecka hos mig och hennes pappa. Jag beredd på att vara ensam även med detta barn och förväntar mig egentligen ingenting av pappan.

Det jag behöver hjälp med är att komma fram till hur jag ska göra, det blir fel hur jag än gör. En abort till hade tagit knäcken på mig, samtidigt kommer det bli tufft att vara ensamstående med två barn men framförallt vill jag inte såra eller sätta mitt ofödda barns pappa i en position han verkligen inte vill befinna sig i. För oavsett vad han säger så har jag känslan av att han helst av allt vill att jag gör abort.

Hur ska jag ta mig igenom detta? Bara gråter och gråter och är helt förtvivlad