Han hade sex med mig när jag sov strax efter förlossningen

Du antar helt fel jag tre barn och har fött dem alla.

Tycker ändå att det överdramatiseras i den här tråden helt i hysteriskt me to anda...

Har man en partner får man ställa upp lite annars ska man inte bli så förvånad om partnern hittar sex på annat ställe

Tack så jättemycket för alla svar! Känns otroligt skönt att ni alla "är på min sida" även om det såklart är jobbigt att läsa era svar.

Har inte agerat så drastiskt som många av er menar att jag borde göra, det är inte så lätt att bara "kasta ut honom" när vi dels är gifta, har hund och bil tillsammans och dels har en så pass liten bebis hemma. Vi bor dessutom i en lägenhet som han äger, så jag har inga möjligheter att kasta ut någon utan isåfall blir det snarare tvärtom. Jag är bara 24 år och har nyss tagit min examen efter många års studier, har därav inte en särskilt hög SGI eller föräldrapenning; planen var att söka heltidsjobb lagom tills mammaledigheten är slut och att min man skulle jobba in större delen av månadsinkomsten medan jag är föräldraledig. Sitter alltså lite fast här utan någon juridisk rätt till bostaden (vi har skrivit äktenskapsförord på att allt vi ägt innan äktenskapet förblir enskild egendom) och utan någon direkt inkomst att hurra för. 

Jag har dock absolut markerat rejält på att det var långt över gränsen för vad som är okej att göra mot någon. Men samtidigt så är han väldigt deprimerad och har ordagrant sagt senast igår att "jag kan lika gärna skita i livet och försvinna för allt jag gör blir bara fel" vilket gör mig livrädd för att han ska begå självmord och att min son ska få växa upp utan sin pappa på grund av att jag var så pass arg på honom som jag egentligen borde vara för det han gjort. Samma sak gäller polisanmälan - tänk om han blir dömd för två våldtäkter och hamnar i fängelse i flera år, hur ska jag förklara det för min son? 

Psykolog har han i alla fall upprättat kontakt med, så jag hoppas verkligen att det hjälper! Någon frågade om jag upplevt honom som aggressiv eller nedvärderande på andra sätt och visserligen så avbryter han mig ofta när jag pratar och "pratar över mig" när vi till exempel är på möten eller liknande, men utöver det så skulle jag snarare säga att jag är den som är dominant i förhållandet! 

Förstår att så många tycker att jag ska lämna honom snarast möjligt och polisanmäla, det hade jag också givit som råd om jag själv var den som kommenterade på någons inlägg gällande samma sak. Men att frånta sonen en uppväxt i en kärnfamilj som kanske kan fortsätta vara så fin som den varit fram tills händelserna känns kanske inte som det bästa - jag tror alltså att jag trots allt vill ge det en sista chans (med psykologkontakt för hans del) med tanke på att det kom som en blixt från klar himmel och inte är något som jag under våra fem år tillsammans kunnat se minsta lilla tendens till. 

Är han svensk? Jag har liksom svårt att tro att en svensk, som växt upp här med våra värderingar, skulle kunna göra något sådant här. D.v.s. det finns naturligtvis svenska män som har mentala funktionshinder eller är psykisk sjuka, som skulle vara i stånd till det, men så kan det ju inte vara i TS' mans fall. Det skulle inte komma plötsligt efter fem år. 

Barnsängstiden - d.v.s. den tid som en kvinna inte ska ha sex efter förlossningen - har i alla tider varit sex veckor, och den ska respekteras oavsett allt annat. Tyvärr pratar man inte längre om barnsängstiden som "sex veckor" på MVC och i förlossningsvården, utan man säger att kvinnan ska ha sex igen när hon "känner sig redo". Men det kan ju i verkligheten bli "när mannen känner sig redo"...

Jo, men inte under barnsängstiden. (Alltså de sex veckorna efter förlossningen.) Den var något som alla kände till, och alla män respekterade. Det VAR bara så. Vilhelm Moberg t.ex. skrev om karlar som fick "ligga i gnölabåset" (alltså de var kåta) under barnsängstiden. 

Det finns medeltida ballader om det också. T.ex. en i många varianter, om en kvinna som redan var gravid - en fullgången graviditet - med en annan man, som hon inte berättat för mannen om.

Hon påstod att hon hade lovat någon av någon magisk anledning (lite olika varianter), att hon skulle förbli i sex veckor mö (alltså inte ha sex) efter bröllopet. Hon fick fästmannen att acceptera det. Sedan blev det att värkarna kom under självaste kyrkfärden, och hon födde bakom ett stall. Olika varianter kring vad som hände med barnet, om kvinnan dödade det eller om det togs om hand av någon annan. 

Men poängen var i alla fall, att de sex veckornas barnsängstid lyckades hon lura åt sig, trots att hon gifte sig! Och mannen var så lättlurad, att han inte förstod innebörden av att det var just sex veckor som han inte fick röra henne efter vigseln!