Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Han hade sex med mig när jag sov strax efter förlossningen

    Tis 10 sep 2019 13:53 Läst 0 gånger Totalt 206 svar
    Anonym (anony­m)
    Visa endast
    Tis 10 sep 2019 13:53

    Vet inte vart jag ska ta vägen riktigt och känner att jag behöver skriva av mig! Jag och min man fick en fin liten son för tre veckor sedan och jag har därmed förklarat noga för honom att sex är uteslutet just nu då jag inte vill försöka såhär tidigt efter förlossningen. Har även klargjort för honom att oskyddat sex inte är ett alternativ förrän jag har börjat med preventivmedel som jag ska ordna på efterkontrollen om några veckor och infektionsrisken är han väl medveten om. 

    Vi har myst några gånger och så fort han insisterat på att han vill ha sex så har jag sagt ifrån. Men så vaknade jag i förrgår av att han hade oskyddat sex med mig medan jag sov, vilket han först förnekade och därefter bortförklarade med att "den råkade slinka in när jag myste med dig". Hade rätt så ont efteråt, blödde lite ljusrött blod och var väldigt orolig över både graviditet samt infektionsrisk. Var såklart även djupt besviken på att han valde sin lust på min hälsas bekostnad. Jag visade tydligt att det inte var okej att bete sig så men valde trots allt att försöka bortse från vad som hänt, inte minst för vår 3-veckors sons skull. 

    Inatt vaknade jag av att det hände igen, denna gången gjorde det riktigt ont och jag puttade bort honom och sprang in på toa där jag såg att det börjat blöda även denna gången. Hans bortförklaring var att han trodde han var precis vid öppningen, vilket jag anser vara skitsnack då jag kände att det var ordentligt sex långt in. Han säger även att han känner sig fruktansvärt hemsk, äcklig, att han inte kan kontrollera sig etc.

    Vet verkligen inte vad jag ska göra, detta är en helt ny sida av honom som jag aldrig sett under våra fem år tillsammans (dock så har jag aldrig inte kunnat ha sex tidigare så det förklarar kanske saken) och jag känner mig så himla ledsen över att han i stunden inte bryr sig alls om varken mina känslor eller min hälsa. Han är verkligen världens finaste person bortsett från dessa händelserna och det faktum att vi har en liten nyfödd gör att det hela känns så mycket värre.

    Vad hade ni gjort i min situation?

  • Fre 13 sep 2019 09:52 #121 +1
    Anonym (Sluta överdriv) skrev 2019-09-12 11:58:17 följande:

    Du antar helt fel jag tre barn och har fött dem alla.

    Tycker ändå att det överdramatiseras i den här tråden helt i hysteriskt me to anda...

    Har man en partner får man ställa upp lite annars ska man inte bli så förvånad om partnern hittar sex på annat ställe


    Vilken tur att inte ens lagen håller med dig. Det ts beskriver är solklart våldtäkt. Redan från början iom att hon inte kunnat ge samtycke, men ännu mer solklart eftersom hon har sagt ifrån flera gånger.
  • Fre 13 sep 2019 09:56 #122 +1
    Anonym (Sluta överdriv) skrev 2019-09-12 11:58:17 följande:

    Du antar helt fel jag tre barn och har fött dem alla.

    Tycker ändå att det överdramatiseras i den här tråden helt i hysteriskt me to anda...

    Har man en partner får man ställa upp lite annars ska man inte bli så förvånad om partnern hittar sex på annat ställe


    Att du vägra att förstå att det är en mycket stor skillnad mellan "ställa upp" och våldtäkt är något som får stå för dig enbart.

    Det ger dig ingen rätt att hävd att andra överdriver och överdramatiserar när de stöttar TS som offer för en våldtäkt av hennes man.

    TS har ingen skyldighet att ställa upp på en våldtäkt bara för att hennes man saknar impullskontroll och låter sin kuk styra över hans hjärna.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Fre 13 sep 2019 09:57 #123 +3
    Anonym (anonym) skrev 2019-09-11 18:54:58 följande:

    Tack så jättemycket för alla svar! Känns otroligt skönt att ni alla "är på min sida" även om det såklart är jobbigt att läsa era svar.

    Har inte agerat så drastiskt som många av er menar att jag borde göra, det är inte så lätt att bara "kasta ut honom" när vi dels är gifta, har hund och bil tillsammans och dels har en så pass liten bebis hemma. Vi bor dessutom i en lägenhet som han äger, så jag har inga möjligheter att kasta ut någon utan isåfall blir det snarare tvärtom. Jag är bara 24 år och har nyss tagit min examen efter många års studier, har därav inte en särskilt hög SGI eller föräldrapenning; planen var att söka heltidsjobb lagom tills mammaledigheten är slut och att min man skulle jobba in större delen av månadsinkomsten medan jag är föräldraledig. Sitter alltså lite fast här utan någon juridisk rätt till bostaden (vi har skrivit äktenskapsförord på att allt vi ägt innan äktenskapet förblir enskild egendom) och utan någon direkt inkomst att hurra för. 

    Jag har dock absolut markerat rejält på att det var långt över gränsen för vad som är okej att göra mot någon. Men samtidigt så är han väldigt deprimerad och har ordagrant sagt senast igår att "jag kan lika gärna skita i livet och försvinna för allt jag gör blir bara fel" vilket gör mig livrädd för att han ska begå självmord och att min son ska få växa upp utan sin pappa på grund av att jag var så pass arg på honom som jag egentligen borde vara för det han gjort. Samma sak gäller polisanmälan - tänk om han blir dömd för två våldtäkter och hamnar i fängelse i flera år, hur ska jag förklara det för min son? 

    Psykolog har han i alla fall upprättat kontakt med, så jag hoppas verkligen att det hjälper! Någon frågade om jag upplevt honom som aggressiv eller nedvärderande på andra sätt och visserligen så avbryter han mig ofta när jag pratar och "pratar över mig" när vi till exempel är på möten eller liknande, men utöver det så skulle jag snarare säga att jag är den som är dominant i förhållandet! 

    Förstår att så många tycker att jag ska lämna honom snarast möjligt och polisanmäla, det hade jag också givit som råd om jag själv var den som kommenterade på någons inlägg gällande samma sak. Men att frånta sonen en uppväxt i en kärnfamilj som kanske kan fortsätta vara så fin som den varit fram tills händelserna känns kanske inte som det bästa - jag tror alltså att jag trots allt vill ge det en sista chans (med psykologkontakt för hans del) med tanke på att det kom som en blixt från klar himmel och inte är något som jag under våra fem år tillsammans kunnat se minsta lilla tendens till. 


    Jag förstår att du tvekar. MEN det är inte pga dig barnet skulle växa upp utan pappa i de scenarierna. Självklart vill du inte att han ska ta livet av sig, och självklart föreställde du dig inte familjelivet förvandlas till pappa i fängelse. Jag kan inte säga vad du borde göra. Men konsekvenserna är hans skuld, inte din. Det är han som aktivt valt att behandla dig illa, begå olagliga handlingar och utsätta dig för risk. Det råkade inte bara bli fel.
  • Fre 13 sep 2019 12:16 #124 +4
    Anonym (anonym) skrev 2019-09-11 18:54:58 följande:

    Tack så jättemycket för alla svar! Känns otroligt skönt att ni alla "är på min sida" även om det såklart är jobbigt att läsa era svar.

    Har inte agerat så drastiskt som många av er menar att jag borde göra, det är inte så lätt att bara "kasta ut honom" när vi dels är gifta, har hund och bil tillsammans och dels har en så pass liten bebis hemma. Vi bor dessutom i en lägenhet som han äger, så jag har inga möjligheter att kasta ut någon utan isåfall blir det snarare tvärtom. Jag är bara 24 år och har nyss tagit min examen efter många års studier, har därav inte en särskilt hög SGI eller föräldrapenning; planen var att söka heltidsjobb lagom tills mammaledigheten är slut och att min man skulle jobba in större delen av månadsinkomsten medan jag är föräldraledig. Sitter alltså lite fast här utan någon juridisk rätt till bostaden (vi har skrivit äktenskapsförord på att allt vi ägt innan äktenskapet förblir enskild egendom) och utan någon direkt inkomst att hurra för. 

    Jag har dock absolut markerat rejält på att det var långt över gränsen för vad som är okej att göra mot någon. Men samtidigt så är han väldigt deprimerad och har ordagrant sagt senast igår att "jag kan lika gärna skita i livet och försvinna för allt jag gör blir bara fel" vilket gör mig livrädd för att han ska begå självmord och att min son ska få växa upp utan sin pappa på grund av att jag var så pass arg på honom som jag egentligen borde vara för det han gjort. Samma sak gäller polisanmälan - tänk om han blir dömd för två våldtäkter och hamnar i fängelse i flera år, hur ska jag förklara det för min son? 

    Psykolog har han i alla fall upprättat kontakt med, så jag hoppas verkligen att det hjälper! Någon frågade om jag upplevt honom som aggressiv eller nedvärderande på andra sätt och visserligen så avbryter han mig ofta när jag pratar och "pratar över mig" när vi till exempel är på möten eller liknande, men utöver det så skulle jag snarare säga att jag är den som är dominant i förhållandet! 

    Förstår att så många tycker att jag ska lämna honom snarast möjligt och polisanmäla, det hade jag också givit som råd om jag själv var den som kommenterade på någons inlägg gällande samma sak. Men att frånta sonen en uppväxt i en kärnfamilj som kanske kan fortsätta vara så fin som den varit fram tills händelserna känns kanske inte som det bästa - jag tror alltså att jag trots allt vill ge det en sista chans (med psykologkontakt för hans del) med tanke på att det kom som en blixt från klar himmel och inte är något som jag under våra fem år tillsammans kunnat se minsta lilla tendens till. 


    Detta gör mig både arg och ledsen. 

    Din man har våldtagit dig två gånger, och du tycker att det är drastiskt att anmäla honom och lämna honom. 

    Din man har våldtagit dig, du säger att du blev ledsen, och helt plötsligt börjar han hota/prata om självmord och nu är han helt plötsligt offret. Det är synd om honom för att han är självmordsbenägen för att han inte får våldta sin fru ifred. 

    Du börjar tänka på er son, och hur du ska förklara för honom att hans pappa sitter i fängelse, eller att han pappa tog livet av sig. 

    Din man har inte tänkt ett dugg på dig och er son när han våldtog dig två gånger. Han har inte tänkt på er eller era känslor och ert välmående ett dugg. Han ville knulla. Det var vad han tänkte på. 
  • Fre 13 sep 2019 12:17 #125 +7

    Och din man är med största sannolikhet inte självmordsbenägen, han kommer inte ta livet av sig. Han säger det för att du ska bli rädd och inte göra en anmälan, och inte lämna honom. 

  • Anonym (Cissi­)
    Visa endast
    Fre 13 sep 2019 13:30 #126 +2

    Varningsklockorna dånar...

  • Fre 13 sep 2019 15:52 #127
    Colourfulrainbow skrev 2019-09-13 12:16:24 följande:
    Detta gör mig både arg och ledsen. 

    Din man har våldtagit dig två gånger, och du tycker att det är drastiskt att anmäla honom och lämna honom. 

    Din man har våldtagit dig, du säger att du blev ledsen, och helt plötsligt börjar han hota/prata om självmord och nu är han helt plötsligt offret. Det är synd om honom för att han är självmordsbenägen för att han inte får våldta sin fru ifred. 

    Du börjar tänka på er son, och hur du ska förklara för honom att hans pappa sitter i fängelse, eller att han pappa tog livet av sig. 

    Din man har inte tänkt ett dugg på dig och er son när han våldtog dig två gånger. Han har inte tänkt på er eller era känslor och ert välmående ett dugg. Han ville knulla. Det var vad han tänkte på. 
    Colourfulrainbow skrev 2019-09-13 12:17:42 följande:

    Och din man är med största sannolikhet inte självmordsbenägen, han kommer inte ta livet av sig. Han säger det för att du ska bli rädd och inte göra en anmälan, och inte lämna honom. 



    Bra skrivet!  Håller med! 
  • Anonym (Går int)
    Visa endast
    Fre 13 sep 2019 16:37 #128

    Är det ingen mer än jag som reagerar på det sk självmordshotet?

    Vad jag kan läsa och tolka så skriver ts att HON är rädd att han menar självmord. Men det vet vi ju inte.

    Off topic så har jag en allvarlig sjukdom. Det har krävt mycket och jag har varit riktig sjuk och planerat min begravning och sagt till folk i min ledsamhet att jag lika gärna kan slänga in handduken. För så känns det i stunden. Nu tar folk det väldigt allvarligt och ser det som att ts man manipulerar henne. Och kanske gör han just det. Han verkar inte riktigt som han ska. Men vi kan inte ta för givet att det var just självmord han menar. Eller om det bara var en uttryck av besvikelse som sedan ts förstorade upp i rädsla att bli förövaren.

    Jag vet inte och inte ni heller. Kanske inte ts heller ännu. Så det är dumt att ta förhastade slutsatser. Däremot är det bra att så många försöker uppmärksamma ts på att det (kan vara) ett trix.

  • Lör 14 sep 2019 00:25 #129 +1
    Anonym (Går int) skrev 2019-09-13 16:37:14 följande:

    Är det ingen mer än jag som reagerar på det sk självmordshotet?

    Vad jag kan läsa och tolka så skriver ts att HON är rädd att han menar självmord. Men det vet vi ju inte.

    Off topic så har jag en allvarlig sjukdom. Det har krävt mycket och jag har varit riktig sjuk och planerat min begravning och sagt till folk i min ledsamhet att jag lika gärna kan slänga in handduken. För så känns det i stunden. Nu tar folk det väldigt allvarligt och ser det som att ts man manipulerar henne. Och kanske gör han just det. Han verkar inte riktigt som han ska. Men vi kan inte ta för givet att det var just självmord han menar. Eller om det bara var en uttryck av besvikelse som sedan ts förstorade upp i rädsla att bli förövaren.

    Jag vet inte och inte ni heller. Kanske inte ts heller ännu. Så det är dumt att ta förhastade slutsatser. Däremot är det bra att så många försöker uppmärksamma ts på att det (kan vara) ett trix.


    Beklagar att du lider av en svår sjukdom som gör att du ibland känner att du inte orkar längre. 

    Ts man är dock upprörd över att han inte får våldta sin fru. Helt plötsligt är det nu synd om honom. Inte om ts som blivit våldtagen. Han är jävligt manipulativ.
  • Lör 14 sep 2019 04:57 #130 +1
    Anonym (Går int) skrev 2019-09-13 16:37:14 följande:

    Är det ingen mer än jag som reagerar på det sk självmordshotet?

    Vad jag kan läsa och tolka så skriver ts att HON är rädd att han menar självmord. Men det vet vi ju inte.

    Off topic så har jag en allvarlig sjukdom. Det har krävt mycket och jag har varit riktig sjuk och planerat min begravning och sagt till folk i min ledsamhet att jag lika gärna kan slänga in handduken. För så känns det i stunden. Nu tar folk det väldigt allvarligt och ser det som att ts man manipulerar henne. Och kanske gör han just det. Han verkar inte riktigt som han ska. Men vi kan inte ta för givet att det var just självmord han menar. Eller om det bara var en uttryck av besvikelse som sedan ts förstorade upp i rädsla att bli förövaren.

    Jag vet inte och inte ni heller. Kanske inte ts heller ännu. Så det är dumt att ta förhastade slutsatser. Däremot är det bra att så många försöker uppmärksamma ts på att det (kan vara) ett trix.


    När en individ blir suicid över att hans fru inte vill bli våldtagen av honom, så kan jag väl tycka att det inte är världens största förlust om han genomför sitt hot...
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll