Nej du kan absolut inte börja ge barnet fläskkött utan att diskutera det med ditt ex och få hans godkännande.

Du valde att skaffa barn med en muslimsk man och ni har varit överens om att inte ge barnet fläskkött. Det är haram för en muslim att äta fläsk, tänk dig om ditt ex skulle få för sig att ge ert barn självdöda djur att äta, eller något annat som du tycker är otänkbart och vidrigt.. människokött eller hund? Skulle du tycka det vore ok att ditt ex serverar sådant du mår dåligt av att veta att ditt barn äter? Det är en liten uppoffring för dig att undvika fläskkött men det är antagligen en stor sak för honom så varför ens ta den kampen? Ät vad du vill när du är ensam, när du har barnet hos dig undviker ni att äta fläsk.

Barnet är född muslim och är alltså muslim, helt säkert anser åtminstone pappan och hans familj det. Att vara muslim är något som tycks värdesättas högt även av muslimer som inte är särskilt religiösa, det är ändå en värdegemenskap som är viktig och få muslimer avsäger sig sin medfödda tro. Det har inte framkommit om pappan är praktiserande muslim (eller har jag missat det?) men även muslimer som aldrig ber eller fastar brukar åtminstone avhålla sig från att äta griskött. Det är ett kulturellt och känslomässigt tabu lika mycket som ett religiöst, och religionen har en betydligt starkare roll och är mer naturligt inflätad i samhället och hela livet i muslimska länder än i Sverige. Sverige är för övrigt svårt att jämföra med nästan något annat land i det avseendet eftersom vi är så extremt sekulariserade. Har vi ens några tabun som är så starkt inrotade i våra medvetanden som grundar sig i kristendomen, som muslimernas förbud mot att äta griskött? Ja förutom de självklara du ska icke dräpa eller begå äktenskapsbrott osv, men i matväg? De kanske är så självklara för oss att vi inte ens tänker på dem som religiösa regler? För en muslim är tanken på att äta griskött lika vämjelig som tanken på att äta människokött, kattögon, fårtestiklar, slemmiga maskar.. ja vad som nu är det smutsigaste och äckligaste du kan komma på som du nästan hellre dör än äter. Det är delvis kulturellt betingat (jämför med ätandet av hundkött och råttkött som är vanligt i vissa länder men otänkbart för de flesta svenskar, även om det säkert inte är något fel på köttet i sig) och nej, om jag fick barn med en kines skulle jag aldrig acceptera att han matade vårt barn med hundkött, tuppfötter och andra äckligheter vare sig vi var separerade eller ej.

TS skriver att pappan aldrig skulle acceptera att barnet äter griskött, du har svaret där. Du gjorde ett val när du skaffade barn med honom och ni har en överenskommelse. Är det så principiellt viktigt för dig att få mata ditt barn med just griskött borde du aldrig ha skaffat barn med en muslim.

Nja det är ett sekulariserat svenskt synsätt på religion. Här väljer vi religion lika lätt och fritt som vi väljer politisk åskådning och allt är upp till individen att välja själv, t.o.m vilket kön man vill identifiera sig som. När en muslims barn föds skyndar han sig att viska en bön i det nyfödda barnets öra, genom det blir hen muslim och skyddas mot Satan. Jag har bott i flera muslimska länder och är gift med en muslim, vi praktiserar inte religionen och min man är inte särskilt religiös, men han följer muslimska traditioner långt mycket mer än jag följer kristna eller ens hedniska svenska. Och det är en självklarhet för honom att kalla sig muslim, han är född muslim och kommer därför alltid att vara det. Något han är stolt över och som är en viktig del av hans identitet. Skulle vi få barn vore det självklart att barnet är muslimskt, även om vi sedan inte uppfostra det alls enligt religionen. Men griskött skulle barnet aldrig få äta.

Jag menar att här i Sverige tar vi extremt lätt på religion och väldigt få kallar sig ens kristna. För oss är det snarare lite suspekt med religiösa människor vare sig de är muslimer, kyrkliga eller frireligiösa. Men självklart anser vi att alla har rätt att tillhöra vilken religion de vill, det är t.o.m ok att mixa och matcha eller byta religion lite när man känner för det. "Jag tror inte på Gud men jag tror på en högre makt.. gillar idén bakom buddhismen och jag gillar att gå på yoga så jag mixar in lite hinduism också.. men jag gifter mig i kyrkan!" Någon som hört det resonemanget förut?

Jag är likadan själv, jag konverterade till islam för några år sedan (innan jag träffade min man, jag gjorde det pga mitt eget sökande och för att jag levde i ett muslimskt land och ville komma med i gemenskapen) men jag är en väldigt "svensk" muslim och väljer lite fritt av det jag tycker är bra i religionen och struntar i det jag inte håller med om.

Klart att jag tycker religionsfrihet är bra! Men vi kan inte utgå ifrån vårt extremt sekulariserade synsätt utan måste förstå att i de flesta andra kulturer tar man mycket mer allvarligt på religionen och det är oavsett om du är en muslim, jude eller bara polsk katolik. Religionsfrihet i Sverige innebär att respektera både dem som är djupt troende och dem som kallar sig ateister, och hela spektrat där emellan.

TS skaffade barn med en muslim, jag hoppas att de samtalade i någon mån innan de skaffade barn om hur de vill att barnet ska uppfostras och kom de då överens om att barnet exempelvis inte ska äta griskött, ja då kan inte TS nu plötsligt ångra sig och börja kräva att få göra något som faktiskt är haram enligt faderns religion. Jag vidhåller, är det så principiellt viktigt för TS att mata sitt barn med griskött, ja då borde hon ha hittat en svensk kille, eller en tysk kanske, och skaffat barn med honom istället.

Ja det var ju ett misstag av honom, men TS och han kanske var överens om sådant och han litade på att hon menade det hon lovade och att hon inte skulle ändra sig så fort hon inte är kär i honom längre och suget efter korv stroganoff börjar sätta in... ;)

Det är inte något särskiljande för just islam, i alla religioner i hela världen föds och indoktrineras du in i en religion vare sig du är kristen, katolik, hindu, muslim, jude, mormon osv. Religion och kultur är något du får hemifrån och från samhället du lever i. Det är vi svenskar som särskiljer oss genom att ha väldigt svaga band till kyrkan, och kyrkan till samhället. Kyrkorna står kvar som historiska monument i kulturlandskapet och det var länge sen barn nöddöptes om de föddes svaga för att de skulle upptas i den kristna församlingen innan de dog.

Det är naturligtvis föräldrarnas sak att bestämma vilken religion barnet ska tillhöra. Som vårdnadshavare har du rätt att ansöka om inträde i en församling, samt att lämna den, för ditt barns räkning. Det är alla föräldrars rätt att ge sina barn den kulturella, politiska och religiösa fostran som de anser lämplig, och det oavsett om du är muslim, sverigedemokrat eller socialdemokrat.

I ett föräldraskap har man ett ansvar att samarbeta och komma överens om exempelvis vilken religion barnet ska tillhöra och grundläggande synsätt på barnens uppfostran och fostran. Sånt är ju bra att ha kommit överens om i förväg och det finns klara fördelar av den anledningen med att skaffa barn med någon som har liknande synsätt och religion som en själv. Eller att välja en partner som har stor respekt och förståelse för religionen om den är viktig för en.

Jag är själv uppvuxen i en ateistisk familj men har alltid fått höra att jag väljer helt själv. Eftersom min man är muslim och religionen är en viktig del av hans kultur och identitet skulle vi ge barnet åtminstone grundläggande muslimsk fostran och kunskap, sedan skulle han självklart få välja själv när han är stor nog.

Barnet vi diskuterar här är tre år gammalt och alldeles för ung för att ha någon som helst åsikt om vare sig religion eller matvanor.