Kalla sitt barn för ”bus”
Jag lägger till -bus som suffix på mitt barns namn. För att det är gulligt, för att hen gillar bus (dvs inte hyss).
Skiter väl fullständigt i om nån annan stör sig på det så länge mitt barn gillar det.
Jag lägger till -bus som suffix på mitt barns namn. För att det är gulligt, för att hen gillar bus (dvs inte hyss).
Skiter väl fullständigt i om nån annan stör sig på det så länge mitt barn gillar det.
Tänk om man är en sierska och kan spå in i framtiden och kan se vad ens barn ska bli. Tänk om man då skulle kalla sin lille son för Min lilla rapist. Eller mammas lilla bankrånare.
Eller varför inte Mammas gulliga striptös, eller Lilla skökangumsan.
Eller Jonte, mammas lilla heroinist, kan du hämta fjärrkontrollen snälla.
Bus kan betyda mycket, behöver inte bara vara gulligt. Sk busiga småbarn kan växa upp till kriminella och farliga människor.
Ja, och hunsade, kontrollerade små robotar till barn kan också växa upp till att bli kriminella och farliga. Är mer orolig för barn som aldrig får utrymme att busa. Busa för mig innebär inte barn som beter sig illa, utan trygga barn som med tydliga gränser utforskar sig själva och omgivningen genom väldigt gulliga underfundigheter. Som har roligt och får utrymme att vara sig själva.
Man är ingen robot bara för att man får en uppfostran där man visar respekt för omgivningen. Ingen gillar snorungar som är som vildapor.
Smickrande för mitt ego? Tror du verkligen "mitt ego" tar stryk av dina åsikter? :)
Har bättre självkänsla än så, och jag är fullt nöjd med mitt barns uppfostran och beteende. Snorunge är det sista någon som känner henne skulle kalla henne. Busunge får man gärna kalla henne. ;)
Jaaa, men absolut, det kan jag säkert också ha gjort, i ett sådant sammanhang. :)
Tolkade dock fröken (fru?) Malins kommentar som att snorunge inte var något älskvärt. :)