Nu lämnar jag min man- behöver kloka råd
Men vänta nu, ni alla utgår ifrån att TS har smidit de här planerna bakom sin mans rygg men det behöver inte alls vara så. Hur är det TS? Är ni överens om upplägget med varannan veckas-boende i lägenheten?
Men vänta nu, ni alla utgår ifrån att TS har smidit de här planerna bakom sin mans rygg men det behöver inte alls vara så. Hur är det TS? Är ni överens om upplägget med varannan veckas-boende i lägenheten?
Vi är inte överens om detta. Han vill förmodligen inte alls separera. Tänker bara hur man skulle kunna göra. Eller måste man vara överens för att kunna flytta ifrån sin man? Det kommer vi aldrig bli, jag tror inte ens att han förstår allvaret i situationen sedan innan, trots att jag försökt vara tydlig.
Jag har fortfarande svårt att se varför mitt agerande skulle starta världskrig och vårdnadstvist. Det är inte så att jag gått omkring de senaste åren och låtsats att allt är frid och fröjd och inte försökt jobba på relationen.
Vi har pratat, massor, om vår relation, men den blir inte bättre, trots prat och försök till förändring. Han tar mig för given, är bekväm och existerar vid min sida. Jag är trött på att försöka jobba på en relation där den andra gör lite halvhjärtade försök och sedan faller in i samma bekväma liv igen.
Jag vill inte leva under samma tak med en person som jag inte vet om jag är kär i längre. Jag har halva livet kvar och tycker att det är för kort för att slösas bort tillsammans med någon som inte bryr sig. Jag är frustrerad och irriterad och det gör mig inte till en bra mamma. När min man inte är hemma känns det som en lättnad, jag är glad och kan ägna mig åt barnen på ett bra sätt istället för att han honom som ett ständigt awkward irritationsmoment i bakgrunden.
HUR SKA JAG GÖRA DÅ?! Om jag inte kan separera från honom men samtidigt vill ha en förändring? Jag har ju inte flyttat än, så snälla ge mig tips!
Vad ska jag säga? Jag vill att vi går i familjerådgivning? Det har jag redan sagt, men inget har hänt, inget har bokats eller följts upp. Jag vill flytta ut? Men inte berätta att jag redan ordnat boende utan meddela det en vecka senare typ? Och sedan börja diskussionen kring ett ev upplägg om barnen?
Jag kan inte leva som jag gör just nu, jag står inte ut mer. Men samtidigt vill jag ju inte göra saker och ting onödigt jobbiga naturligtvis.