• Anonym (drar)
    Wed 11 Sep 2019 18:40
    1644 visningar
    55 svar
    55
    1644

    Nu lämnar jag min man- behöver kloka råd

    Nu är min plan klar.

    Har fixat lägenhet i närheten, en etta. Bokat familjerådgivning om en vecka.

    Har funderat över detta i flera år nu. Vi är mer som vänner än ett par och jag måste göra det här för att antingen få till en förändring mellan oss eller ett avslut. Barnen är 6 och 8 år gamla. Tänkte att jag bor i lägenheten varannan vecka och varannan vecka bor jag med barnen "hemma" och då får min man hitta någon annanstans att sova de dagarna.

    Behöver råd hur man ska tänka framåt. Hur gör man med helgerna? Måste man dela upp dagarna helt veckovis eller kan vi fortsätta dela på hämtning och lämning som vanligt? Hur har ni gjort?

    Jag hyser inget agg till min man öht utan vill att vi ska vara vänner efter detta.. Jag har inte varit otrogen heller och vill verkligen att vi ska fortsätta ha ett bra liv tillsammans fast utan att vara gift och i ett förhållande.

    Hjälp

  • Svar på tråden Nu lämnar jag min man- behöver kloka råd
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 19:55
    #6

    Vi har pratat och diskuterat vår relation i flera år och det slutar alltid med att vi ?fortsätter kämpa? i form av temporära små förändringar.

    Nu vill jag bryta upp så att jag verkligen kan tänka över om jag känner något för honom fortfarande. Förstår inte hur det kan vara så fruktansvärt elakt av mig? Han är ju medveten om att vi har problem. Jag har riggat så att jag inte ska behöva bli övertalad att stanna igen utan verkligen få chans att tänka efter, prata med andra om min situation, bolla lite. Det går inte som det är just nu eftersom han alltid är hemma och jag inte kan prata ifred med någon på riktigt.

  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Wed 11 Sep 2019 19:59
    #7
    Smillefix skrev 2019-09-11 19:28:29 följande:

    Men vänta nu, ni alla utgår ifrån att TS har smidit de här planerna bakom sin mans rygg men det behöver inte alls vara så. Hur är det TS? Är ni överens om upplägget med varannan veckas-boende i lägenheten?


    Vi är inte överens om detta. Han vill förmodligen inte alls separera. Tänker bara hur man skulle kunna göra. Eller måste man vara överens för att kunna flytta ifrån sin man? Det kommer vi aldrig bli, jag tror inte ens att han förstår allvaret i situationen sedan innan, trots att jag försökt vara tydlig.
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 07:40
    #17
    Shameless skrev 2019-09-11 22:02:36 följande:

    "Tänkte att jag bor i lägenheten varannan vecka och varannan vecka bor jag med barnen "hemma" och då får min man hitta någon annanstans att sova de dagarna."

    Skulle han verkligen gå med på detta? Om du flyttar ut så blir erat nuvarande boende hans hem och det är ju inte säkert att han är så sugen på att bli utjagad ur sitt eget hem bara för att du vill umgås med barnen. Äger ni eller hyr ni?


    Vi äger tillsammans vårt boende. I min värld så kommer det vara lika mycket mitt som hans tills dess att det ev blir bodelning vid skilsmässa och lägenheten säljs. 

    Han kan lika lite neka mig tillgång till mitt hem som jag kan kasta ut honom på gatan.
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 07:43
    #18
    Anonym (Linda) skrev 2019-09-11 23:29:04 följande:

    Jag tror inte du ska räkna med att han kommer att tycka det är en bra idé att ni ska turas om att bo ert nuvarande hem! Jag hade inte låtit dig göra så, om jag hade varit han... Ska ni turas om att bo i ettan också?
    Jag vet flera par som gjort så (fast då var både med på det) och det har inte funkat så bra. Det bästa brukar vara att skaffa var sitt boende, och att se till så att barnen känner sig lika hemma på båda ställena. 
    Du får nog räkna med att ha barnen i din lägenhet. 
    Jag förstår inte riktigt vad du menar med hämtning/lämningar. Ska den ena hämta, och sedan ska barnen ändå sova hos den andre? Jag tror det blir rörigt för dem att byta fram och tillbaka dagligen.


    Men varsitt boende direkt känns så definitivt på en gång. Jag är inte ens säker på att jag vill ha skilsmässa. Jag behöver dock fundera ifred på om jag vill det.

    Lämna och hämta, ja, kan man inte hämta och lämna som vanligt i veckorna och sedan åker man iväg till det lilla sidoboendet efter middagen alternativt när den andra föräldern kommer hem från jobbet?
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 07:43
    #19
    Anonym (Linda) skrev 2019-09-11 23:29:04 följande:

    Jag tror inte du ska räkna med att han kommer att tycka det är en bra idé att ni ska turas om att bo ert nuvarande hem! Jag hade inte låtit dig göra så, om jag hade varit han... Ska ni turas om att bo i ettan också?
    Jag vet flera par som gjort så (fast då var både med på det) och det har inte funkat så bra. Det bästa brukar vara att skaffa var sitt boende, och att se till så att barnen känner sig lika hemma på båda ställena. 
    Du får nog räkna med att ha barnen i din lägenhet. 
    Jag förstår inte riktigt vad du menar med hämtning/lämningar. Ska den ena hämta, och sedan ska barnen ändå sova hos den andre? Jag tror det blir rörigt för dem att byta fram och tillbaka dagligen.


    Men varsitt boende direkt känns så definitivt på en gång. Jag är inte ens säker på att jag vill ha skilsmässa. Jag behöver dock fundera ifred på om jag vill det.

    Lämna och hämta, ja, kan man inte hämta och lämna som vanligt i veckorna och sedan åker man iväg till det lilla sidoboendet efter middagen alternativt när den andra föräldern kommer hem från jobbet?
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 07:43
    #20
    Anonym (Linda) skrev 2019-09-11 23:29:04 följande:

    Jag tror inte du ska räkna med att han kommer att tycka det är en bra idé att ni ska turas om att bo ert nuvarande hem! Jag hade inte låtit dig göra så, om jag hade varit han... Ska ni turas om att bo i ettan också?
    Jag vet flera par som gjort så (fast då var både med på det) och det har inte funkat så bra. Det bästa brukar vara att skaffa var sitt boende, och att se till så att barnen känner sig lika hemma på båda ställena. 
    Du får nog räkna med att ha barnen i din lägenhet. 
    Jag förstår inte riktigt vad du menar med hämtning/lämningar. Ska den ena hämta, och sedan ska barnen ändå sova hos den andre? Jag tror det blir rörigt för dem att byta fram och tillbaka dagligen.


    Men varsitt boende direkt känns så definitivt på en gång. Jag är inte ens säker på att jag vill ha skilsmässa. Jag behöver dock fundera ifred på om jag vill det.

    Lämna och hämta, ja, kan man inte hämta och lämna som vanligt i veckorna och sedan åker man iväg till det lilla sidoboendet efter middagen alternativt när den andra föräldern kommer hem från jobbet?
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 07:44
    #26
    Anonym (Linda) skrev 2019-09-11 23:29:04 följande:

    Jag tror inte du ska räkna med att han kommer att tycka det är en bra idé att ni ska turas om att bo ert nuvarande hem! Jag hade inte låtit dig göra så, om jag hade varit han... Ska ni turas om att bo i ettan också?
    Jag vet flera par som gjort så (fast då var både med på det) och det har inte funkat så bra. Det bästa brukar vara att skaffa var sitt boende, och att se till så att barnen känner sig lika hemma på båda ställena. 
    Du får nog räkna med att ha barnen i din lägenhet. 
    Jag förstår inte riktigt vad du menar med hämtning/lämningar. Ska den ena hämta, och sedan ska barnen ändå sova hos den andre? Jag tror det blir rörigt för dem att byta fram och tillbaka dagligen.


    Men varsitt boende direkt känns så definitivt på en gång. Jag är inte ens säker på att jag vill ha skilsmässa. Jag behöver dock fundera ifred på om jag vill det.

    Lämna och hämta, ja, kan man inte hämta och lämna som vanligt i veckorna och sedan åker man iväg till det lilla sidoboendet efter middagen alternativt när den andra föräldern kommer hem från jobbet?
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 07:48
    #27

    Förlåt för massposten, min dator krånglar tydligen...

    Jag blir ärligt talat förvånad över den respons jag fått med tråden. Är det jag som är naiv? Jag trodde inte alls att man antingen ska tvingas leva 24/7 med en man man tvekar på eller annars skilja sig direkt med vårdnadstvist och osämja som resultat.

    Finns det ingen som separerar och sedan hittar tillbaka till varandra? Eller gör övergången lite långsam? 

  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 09:08
    #34

    Jag har fortfarande svårt att se varför mitt agerande skulle starta världskrig och vårdnadstvist. Det är inte så att jag gått omkring de senaste åren och låtsats att allt är frid och fröjd och inte försökt jobba på relationen.

    Vi har pratat, massor, om vår relation, men den blir inte bättre, trots prat och försök till förändring. Han tar mig för given, är bekväm och existerar vid min sida. Jag är trött på att försöka jobba på en relation där den andra gör lite halvhjärtade försök och sedan faller in i samma bekväma liv igen.

    Jag vill inte leva under samma tak med en person som jag inte vet om jag är kär i längre. Jag har halva livet kvar och tycker att det är för kort för att slösas bort tillsammans med någon som inte bryr sig. Jag är frustrerad och irriterad och det gör mig inte till en bra mamma. När min man inte är hemma känns det som en lättnad, jag är glad och kan ägna mig åt barnen på ett bra sätt istället för att han honom som ett ständigt awkward irritationsmoment i bakgrunden.

    HUR SKA JAG GÖRA DÅ?! Om jag inte kan separera från honom men samtidigt vill ha en förändring? Jag har ju inte flyttat än, så snälla ge mig tips!

    Vad ska jag säga? Jag vill att vi går i familjerådgivning? Det har jag redan sagt, men inget har hänt, inget har bokats eller följts upp. Jag vill flytta ut? Men inte berätta att jag redan ordnat boende utan meddela det en vecka senare typ? Och sedan börja diskussionen kring ett ev upplägg om barnen?

    Jag kan inte leva som jag gör just nu, jag står inte ut mer. Men samtidigt vill jag ju inte göra saker och ting onödigt jobbiga naturligtvis.

  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 09:28
    #36
    Smillefix skrev 2019-09-12 03:47:13 följande:
    Nej överens måste man inte vara, och han kanske måste ställas inför fullbordat faktum för att inse att ni separerar nu. Det är ganska vanligt att den ena kommer fram till den insikten långt innan den andre. Det känns som det är ganska vanligt att kvinnan tycker hon har försökt prata och göra förändringar för att rädda förhållandet, hon har varit tydlig osv, medan mannen sticker huvudet i sanden och först när kvinnan är redo att lämna vaknar han upp och inser att man har problem och vill göra något åt det..

    Du kan ju föreslå ditt upplägg med boende varannan vecka i huset men det är lite magstarkt av dig att kräva att han skaffar annat boende och ska dela det gamla med dig, om han inte själv tycker det är en bra lösning. Går han inte med på det är det du som får flytta ut, det är ju du som vill separera och har skaffat lägenhet. Du kanske inte vill ha barnen boende hos dig i ettan men de kan komma och hälsa på, och ni kanske kan ordna så du kommer och besöker dem hemma och då får du och din man en chans att ses och prata också. Eller dela på ettan också, veckan eller dagarna då du bor med barnen får han bo själv i lägenheten? Det är absolut en möjlig lösning, något han kan tänka sig på sikt i alla fall när första chocken lagt sig?

    Annars får du flytta ut och han får bo kvar hemma. Ha det så ett tag för att prova på att bo isär, vem vet detta kanske blir ett wake up call och ni hittar tillbaks till varann? Känner du efter en tid att det är rätt beslut kan du skaffa en större lägenhet och då kan ni börja ha barnen varannan vecka, eller om de ska bo mestadels hos ena föräldern och den andra är umgängesförälder.

    Jag kastade faktiskt ut mitt ex ur vårt gemensamma hem, det var min lägenhet och det var självklart att barnen skulle bo kvar hos mig så jag kunde inte flytta ut. Jag hade samma problem som du, jag hade kommit fram till att förhållandet var slut men när jag sa till mitt ex att jag vill separera, då först vaknade han och ville försöka igen men då var det för sent för mig, mina känslor var döda och i mina tankar hade jag redan gått vidare. Så jag fick tjata på honom i flera månader innan han skaffade en egen liten lägenhet, han ville ju inte flytta ut. Men till slut gjorde han det och när han flyttat ut kände vi båda att detta var bättre för oss båda två.
    Jag tänker som du och håller med helt i det du skriver, det beskriver min situation.

    Att dela på ettan är kanske en bra idé. Då blir det vi vuxna som "pendlar" och barnen får bo kvar i sin trygghet hemma. Då kanske vi kan fundera och eventuellt planera och ordna mer permanenta boendelösningar om vi fattar beslutet att skiljas. Bor i Stockholm så det är liksom inte bara att hitta en lämplig lagom stor familjelägenhet hur som helst....
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 09:49
    #38
    Anonym (Duu) skrev 2019-09-12 09:36:09 följande:
    Min rekommendation skulle vara att prata om detta innan du gör upp planer. Fast nu verkar det ju redan som om det är försent. Detta är precis vad många redan föreslagit. Säg precis som det är. Du är trött på detta och vet inte om du vill fortsätta längre. Du frågar honom hur han skulle föreslå att ni löser detta praktiskt. Hur skulle han ställa sig om du ordnar eget boende men kommer dit varannan vecka och bor med barnen. Kan han tänka sig att ordna annat boende då? Denna konstellation låter dock väldigt kostsam för er båda och kräver en hel del och framförallt att ni är överens. Ska ni ta en paus eller göra slut? Diskutera istället för att komma med fullbordat faktum. Hur gör ni med huset/lägenheten? Vill någon ens eller har ekonomisk möjlighet att bo kvar eller ska ni bodela och sälja?

    Ni behöver prata om detta öppet utan att förutsättningarna redan är klara och du kommer med krav!
    Anledningen till att jag inte vill prata först och agera sedan är att jag gjort detta tusen gånger känns det som.
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 09:49
    #39
    Anonym (Duu) skrev 2019-09-12 09:36:09 följande:
    Min rekommendation skulle vara att prata om detta innan du gör upp planer. Fast nu verkar det ju redan som om det är försent. Detta är precis vad många redan föreslagit. Säg precis som det är. Du är trött på detta och vet inte om du vill fortsätta längre. Du frågar honom hur han skulle föreslå att ni löser detta praktiskt. Hur skulle han ställa sig om du ordnar eget boende men kommer dit varannan vecka och bor med barnen. Kan han tänka sig att ordna annat boende då? Denna konstellation låter dock väldigt kostsam för er båda och kräver en hel del och framförallt att ni är överens. Ska ni ta en paus eller göra slut? Diskutera istället för att komma med fullbordat faktum. Hur gör ni med huset/lägenheten? Vill någon ens eller har ekonomisk möjlighet att bo kvar eller ska ni bodela och sälja?

    Ni behöver prata om detta öppet utan att förutsättningarna redan är klara och du kommer med krav!
    Anledningen till att jag inte vill prata först och agera sedan är att jag gjort detta tusen gånger känns det som.
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 09:54
    #40

    Han blir då ledsen, lovar bättring och jag blir vek och börjar låtsas igen. Det är för jävla jobbigt att leva under ett och samma tak utan att "ha löst" det. Vi sopar det istället under mattan och fortsätter tillsammans. Nu vill jag bara kunna gå ut genom dörren och få vara ifred med mina tankar, utan att han går runt och surar eller är ledsen i rummet bredvid. Jag klarar det bara inte. Därför har jag fixat lägenheten.

    Självklart ska han få säga sitt om upplägget, men jag kan ju fortfarande ha en bild av hur jag tänker kring att leva vidare efter detta. Jag vill ju inte bara gå ut genom dörren utan att ha en plan för hur barnen skall tas om hand, de behöver ju mig fortfarande även fast jag lämnar deras pappa.

  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 09:55
    #41

    Vi klarar oss ekonomiskt, inga problem.

  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 12:45
    #43
    Anonym (Håll ihop) skrev 2019-09-12 11:55:31 följande:

    Alla bra parförhållanden utvecklas med tiden till djup vänskap. Du vill ta ifrån barnen sin trygghet och stabilitet i livet - för att du har tråkigt?! Det är ett djupt egoistiskt skäl att bryta sönder sin familj. Ta ansvar för de val du har gjort i livet. Försök gärna förbättra förhållandet genom parterapi, det är en underskattad metod att se saker och ting från nya vinklar. Och du behöver verkligen nya synvinklar när du är beredd att förstöra dina barns liv över något så tramsigt och själviskt.


    Fast alltså, jag tror verkligen inte att jag förstör mina barns liv. Varför skulle jag göra det? Det är inte så att de slängs ut i en otrygg miljö full av bråk och hot. Vi är stabila människor med god ekonomi och stora sociala nätverk runt omkring oss. I vår närhet finns dessutom flera exempel på skilsmässor som gått bra, där barnen mår ypperligt och alla ex umgås mer eller mindre.

    Och varför ska bara JAG ta ansvar för de val jag gjort? Det var ju inte så att jag skrev under något livsstidskontrakt att serva och projektleda en bekväm karl helt oförmögen att visa känslor resten av livet? Jag gifte mig med en omtänksam man i en tillvaro av kärlek, ömhet, närhet och ömsesidig respekt. Nu är han inte den personen längre, varför ska jag då behöva leva resten av livet med honom och lida om jag inte behöver?
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Thu 12 Sep 2019 14:48
    #46
    Anonym (Obehag) skrev 2019-09-12 12:56:59 följande:
    Min sambo har också hotat att lämna mig innan då vi tyckt olika om vissa saker. Tror inte min sambo förstår vilka spår det satt.

    Det som hänt är att jag under flera år försökt att vänja mig vid tanken om en separation även om det är svårt. Även ekonomiskt har jag sparat i hemlighet om hon skulle göra slut. 

    Att hota om att göra slut som du gör kommer garanterat sätta spår men hoppas det går bra.
    Men det är ju lika oärligt av dig att spara pengar i hemlighet om hon skulle dra eller? Varför finner du dig i att leva under detta ständiga hot om det "sätter spår" och får dig att må dåligt?
  • Anonym (drar) Trådstartaren
    Fri 13 Sep 2019 11:11
    #53

    Tack snälla ni som kommer med långa resonemang kring hur man kan tänka och lösa situationen till det minst dåliga. Jag ska fundera en stund till över det praktiska och hur jag skall lägga fram min flytt till min man. Har bokat om familjerådgivningen till början av nästa månad och tänker att jag kommer meddela min man om mitt tilläggsboende straxt innan.

    Att separera är att tänka på sig själv, visst, men jag lever bara ett liv. Tror inte min man blir gladare av att ha en bitterfitta till fru att leva med.

Svar på tråden Nu lämnar jag min man- behöver kloka råd