Nu lämnar jag min man- behöver kloka råd

Vi är inte överens om detta. Han vill förmodligen inte alls separera. Tänker bara hur man skulle kunna göra. Eller måste man vara överens för att kunna flytta ifrån sin man? Det kommer vi aldrig bli, jag tror inte ens att han förstår allvaret i situationen sedan innan, trots att jag försökt vara tydlig.

Förlåt för massposten, min dator krånglar tydligen...

Jag blir ärligt talat förvånad över den respons jag fått med tråden. Är det jag som är naiv? Jag trodde inte alls att man antingen ska tvingas leva 24/7 med en man man tvekar på eller annars skilja sig direkt med vårdnadstvist och osämja som resultat.

Finns det ingen som separerar och sedan hittar tillbaka till varandra? Eller gör övergången lite långsam? 

Han blir då ledsen, lovar bättring och jag blir vek och börjar låtsas igen. Det är för jävla jobbigt att leva under ett och samma tak utan att "ha löst" det. Vi sopar det istället under mattan och fortsätter tillsammans. Nu vill jag bara kunna gå ut genom dörren och få vara ifred med mina tankar, utan att han går runt och surar eller är ledsen i rummet bredvid. Jag klarar det bara inte. Därför har jag fixat lägenheten.

Självklart ska han få säga sitt om upplägget, men jag kan ju fortfarande ha en bild av hur jag tänker kring att leva vidare efter detta. Jag vill ju inte bara gå ut genom dörren utan att ha en plan för hur barnen skall tas om hand, de behöver ju mig fortfarande även fast jag lämnar deras pappa.

Fast alltså, jag tror verkligen inte att jag förstör mina barns liv. Varför skulle jag göra det? Det är inte så att de slängs ut i en otrygg miljö full av bråk och hot. Vi är stabila människor med god ekonomi och stora sociala nätverk runt omkring oss. I vår närhet finns dessutom flera exempel på skilsmässor som gått bra, där barnen mår ypperligt och alla ex umgås mer eller mindre.

Och varför ska bara JAG ta ansvar för de val jag gjort? Det var ju inte så att jag skrev under något livsstidskontrakt att serva och projektleda en bekväm karl helt oförmögen att visa känslor resten av livet? Jag gifte mig med en omtänksam man i en tillvaro av kärlek, ömhet, närhet och ömsesidig respekt. Nu är han inte den personen längre, varför ska jag då behöva leva resten av livet med honom och lida om jag inte behöver?