Nu lämnar jag min man- behöver kloka råd

Jo, det är väl klart att det ska finnas ett mellanting. Och det finns inga regler för hur man ska göra, det bestämmer ju du tillsammans med din man vad som passar bäst för er.

Om du inte är säker på att du vill skilja dig så tycker jag att det är en bra idé "provseparera". Men om du vet att du kommer att vilja skilja dig är det bättre att bryta direkt, för din mans skull. Så slipper han gå runt med förhoppningar.

Jag tycker att idén om att ni bor hemma varannan vecka är klokt, det blir ju bäst för barnen som slipper pendla fram och tillbaka. Jag känner några par som gjort så under en separation för att barnen alltid skulle få bo hemma. Det var ju en nog så stor omställning att inte mamma och pappa bor hemma samtidigt.

Sen måste du ju väga för- och nackdelar. Om du tror att det finns saker ni faktiskt kan jobba på - försök. Om du rent av är olycklig och inte ser någon utväg, lämna. Livet är för kort för att gå runt och vara olycklig. Men man ska tänka på hur livet kommer att se ut om man faktiskt skiljer sig. Missa halva barnens uppväxt, riskera att en bonusmamma kommer in i bilden och lägger sig i (hon kanske inte lägger i sig i men hon kommer med stor sannolikhet att komma in i bilden). Att du träffar en annan som inte kommer överens med barnen. Varannan jul. Osv osv. Det är mycket att tänka på. Och med åren, speciellt efter barn, så ändras kärleken. Man är trött och det är mycket i vardagen som kommer emellan. Man har inte samma tid för varandra, man kanske slutar att anstränga sig för varandra. Man slutar att avsätta kvalitetstid med varandra. Om du tror att det finns konkreta saker att ändra och jobba på så säger jag återigen, försök. Menar absolut inte att du är en sån här person, för jag känner inte dig, men jag tror att många ger upp för lätt. Man tänker att gräset är grönare någon annanstans, men gräset är grönt där man vattnar det. Och allt blir en vardag tillslut. Även om man skaffar en ny och allt är sådär underbart och perfekt i början, men allt blir en vardag. Sen är ju frågan om man kan leva med den vardagen eller inte.

Självklart kan man hitta tillbaka till varandra. Ibland är det ju bara lite tid ifrån varandra som krävs. Så att man verkligen får sakna varandra. Men jag tycker att du ska ta det varsamt med din man, att du verkligen pratar igenom detta med honom så att du inte bara säger "jag ska flytta till en egen lägenhet". Inkludera honom i dina känslor. Säg att ni kanske ska leva ifrån varandra en tid och ge er själva tid för reflektion. Och hur ni vill ha det i livet.

Nu blev det ett himla långt meddelande här. Hoppas jag inte trampat dig på tårna. Ville bara komma med en reflektion från min sida. Hade nyss ett liknande samtal med en vän, så jag antar att jag var inspirerad.  Lycka till!