Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag bryr mig inte om han skjuter sig

    Ons 11 sep 22:42 Läst 0 gånger Totalt 13 svar
    Anonym (Skjut mig)
    Visa endast
    Ons 11 sep 22:42

    Det här blir långt.

    Min allra bästa vän dog plötsligt i juni. Vi dejtade för över tio år sedan men insåg att vi funkade bättre som vänner och höll ihop som väldigt nära vänner fram till dess att han dog.

    Jag gör en lång historia kort. Min numera bortgångne vän hade en kompis som var speciell, vi kallar honom Diagnosen. Diagnosen hade knappt några vänner men min bortgångne vän fortsatte stötta Diagnosen och umgås med honom trots att Diagnosen hade noll social kompetens och bara spred dålig stämning. Det blev så att vi alla tre umgicks ibland. Jag har alltid tyckt att Diagnosen är äcklig. Aldrig gillat att hänga hemma hos honom. Det luktade illa i hans bostad och hela han luktade faktiskt, trots att han duschade och skötte sin hygien. Jag kände mig obekväm för att han kunde bli svartsjuk på mig och min bortgångne vän när vi, på tiden då vi dejtade, kramades och kelade.

    Hur som helst. Flera år går. Vi träffades sporadiskt under åren. En kväll hörde Diagnosen av sig till mig (mig av alla människor?!) och sa att han skulle ta sitt liv. Jag fattade inte varför han inte ringde någon som var vän med honom, men jag ställde upp och åkte dit och såg att Diagnosen hade en jävla pistol på soffbordet. Han skulle skjuta sig. Jag körde honom till psyket.

    När han satt på psyket skickade han sms stup i kvarten. Jag försökte stötta honom. Killen mådde ju dåligt. Men jag har mycket med mitt eget liv så jag svarade på ett fåtal sms och snart slutade Diagnosen skicka sms.

    Min bortgångne vän förstod inte varför Diagnosen valde att kontakta mig istället för honom. Och det förstod fan inte jag heller.

    Nåväl. En månad går. Jag får ett sms från Diagnosen. Han skriver "den lilla pojken inom mig är kär i den lilla flickan inom dig". WTF??? Nu är Diagnosen alltså kär i mig och han vet att jag "känner detsamma"!!! ? Jag ringde upp honom och sa att jag inte kände något sådant för honom. Sedan ringde jag min bortgångne vän och berättade att Diagnosen gett mig en kärleksförklaring och att han i sina vildaste fantasier faktiskt inbillar sig att jag känner detsamma. Min bortgångne vän blev upprörd och han slutade umgås med Diagnosen. I deras kompiskrets har de en oskriven regel att man inte limmar på polarnas fd flickvänner, ragg etc.

    Detta var år 2015. Varken jag eller min bortgångne vän har haft någon kontakt med Diagnosen sedan dess.

    I år dog alltså min numera bortgångne vän. Och då, PLÖTSLIGT, från ingenstans hör Diagnosen av sig. Han berättar att han mår dåligt, att han vill ta sitt liv. Jag blev så jävla förbannad! Han pratade bara om sig själv, han nämnde inte ens min bortgångne vän som en gång i tiden ställde upp för Diagnosen och hade gjort i trettio år! Jag svarade kort att jag hoppas att det ordnar sig för honom och att jag har fullt upp med min sorg.

    För jag orkar verkligen inte med honom nu! Jag känner så mycket smärta inom mig. Min väns bortgång har tagit oerhört hårt på mig! Dessutom så är jag gravid och tanken på att mitt första och enda barn aldrig ska få träffa min bortgångne vän sliter sönder min själ. Och jag blir äcklad att Diagnosen hör av sig som om ingenting hänt! Inte nämner vår väns bortgång med ett enda ord!

    Diagnosen fattade inte vinken. Han fortsatte skicka sms. Jag svarade inte på dem.

    Sedan kom det. Han hade luskat ut att jag numera är gift. Då skriver Diagnosen i ett sms att han känner ju mig och att mitt äktenskap säkert inte var genomtänkt, att jag ingått äktenskapet under en "manisk period", att jag snarare är kär i min mans dotter än min man! Att jag inte älskar min man osv. Han hånade mitt äktenskap!

    Då freakade jag! Jag svarade att han inte vet ett skit om mitt liv, att han inte känner mig. Att jag inte är hans vän och aldrig varit! Att jag inte fattar vad fan han pratar om när han beskriver mig som psykiskt sjuk. Jag bad honom dra åt helvete.

    Då skriver han igen och säger att han ville ha en reaktion från mig eftersom jag ignorerade hans sms tidigare. Han skriver att min man inte känner mig. WTF? Han har aldrig ens träffat min man. Jag har flyttat sjuttio mil sedan vi sist talades vid. Den sjuke jäveln vet ju ingenting om mitt liv. Han skriver att det i själva verket bara är han som förstår mig. Och att han känner på sig att min man förbjudit mig att tala med honom. Och så skriver han slutligen att han nu ska ta sitt liv.

    JAG ORKAR INTE BRY MIG LÄNGRE! Jag känner att jag inte orkar stoppa honom från att skjuta sig. Varför ska jag? Han är en vidrig människa. Han nedvärderar mitt äktenskap helt från ingenstans! Han gör en amatöranalys av mitt psyke och menar att jag varit psykotisk när jag gifte mig? Han hör av sig efter alla dessa år och tror att vi är bästa vänner och skiter i att ens nämna vår gemensamma väns bortgång? Varför i helvete ska jag hjälpa det kräket?

    Jag svarade bara att självmordshot inte funkar på mig och att jag blockar honom. Har blockat honom. Och jag bryr mig fan inte om han skjuter sig i huvudet.

    Jag är säker på att Diagnosen i alla år trott att jag är kär i honom. Att det inte kunde bli vi för att min numera bortgångne vän förhindrade vår kärlekssaga. Men att det nu är fritt fram, han är ju numera död! För det är fan inte en slump att Diagnosen hör av sig några månader efter vännens död när det ju varit radiotystnad mellan oss i fyra års tid.

    Jag ska aldrig mer hjälpa någon med psykiska sjukdomar. Vilka obehagliga egoistiska kräk till människor det finns! Vill inte riskera att hamna i den här skiten igen. Jag är fan rädd för vad fanskapet ska hitta på härnäst. Han har vapen hemma och han är labil.

    Varför skrev jag detta?

    Jo, för att visa att en del människor ska man bara låta självdö. Men mest för att skriva av mig.

  • Anonym (Man 48)
    Visa endast
    Ons 11 sep 23:28 #1

    Håller med ...du är inte skyldig någon vuxen människa någonting.... om du själv inte vill det. Diagnosen tar upp en stor del av ditt liv

    Ignorera och lämna han till ditt eget öde.

    Låt han inte använda metkroken å försöka fånga dig igen.

  • Anonym (Lite salt)
    Visa endast
    Ons 11 sep 23:39 #2

    Du har gjort det sundaste du kunde i situationen. Uppmuntra INTE för då kommer han stalkar dig. Skulle han skada sig själv så är det INTE ditt fel någonstans.

  • Anonym (..)
    Visa endast
    Tor 12 sep 00:33 #3

    Låter som en extremt psykisk sjuk människa..det bästa vore nog att ignorera alla framtida sms o dylikt. Jag var en gång tsm med en psykopat o fortfarande efter flera år hörde han av sig...kallade nig det ena o det andra. Störda människor.. ibland blir man rädd hur långt dem kan gå eg

    kram!

  • Anonym (My)
    Visa endast
    Tor 12 sep 00:47 #4 +1

    Förstår dig. Helt galet.

    Du ska fokusera på dig nu; din familj och ert kommande barn. Man har inte råd med såna individer.

    Nedstämdhet till en viss grad kanske .. men inte detta. Det låter verkligt dysfunktionellt.

    Jag hade en bekant som jag misstänker lider av något. Kunde få enorma utbrott från ingenstans och var en jäkel på att texta fräna och elaka sms i tid och otid.

    Fruktansvärt var det. Dessutom gjorde denne bekant det då jag befann mig i en ytterst utsatt situation och då jag redan var enormt påverkad.. Det förlåter jag aldrig.

    Jag är förstående till en viss gräns och det du beskriver.. det hade jag aldrig accepterat - hur dåligt han/hon än mådde/mår!

  • Anonym (tjej)
    Visa endast
    Tor 12 sep 03:24 #5

    Jag tycker att ni beter er dåligt mot varandra båda två. Visst du var skör, pallade inte och fick ett utbrott. Men det kan man be om ursäkt för i efterhand att man förhastade sig i affekten. Synd att du lät dig provoceras men din respons till han var elak. Sen att du kallar han för "Diagnosen" är det ett sätt att avhumanisera honom? Missförstå mig inte nu, han låter som en otroligt påfrestande individ som jag inte hade velat ha i mitt liv men man måste inte vara elak för det.

  • Anonym (Mia)
    Visa endast
    Tor 12 sep 03:31 #6 +1

    Okej. Du träffar på en påfrestande men ändock psykiskt sjuk människa, du låter dig provoceras enormt av honom, bestämmer dig för att aldrig mer hjälpa någon med psykisk ohälsa och gör en lång rant om detta här. Vad är det hos den här personen som gör att han kan komma under huden på dig på det här viset? Din reaktion är inte proportionerlig.

  • Tor 12 sep 05:28 #7

    Du gör helt rätt, blocka honom och låt dig absolut inte provoceras till att svara på sms eller brev oavsett hur mycket han provocerar dig för att få en reaktion. Hoten om självmord är nog bara hot för att du ska reagera men även om han skulle mena allvar är det inte ditt ansvar. Han låter obehaglig, håll honom på avstånd. Om du börjar känna att han stalkar dig, gör polisanmälan.

  • Anonym (Annäl­)
    Visa endast
    Tor 12 sep 07:03 #8

    Men fy ta bort er från ratzit. Han kanske söker upp i ert hem? Förstår inte varför du blockade honom för länge sen. Han är ju sjuk. Ring och tipsa polisen om hans vapen. Det är knappast lagligt.

  • Tor 12 sep 07:16 #9

    Helt rätt, du kan inte ta ansvar för andra människor på detta sättet och dessa svåra problem personen verkar ha med sen verklighet.

    En del tar det ett steg till och utövar känslomässig utpressning, och hotar ta livet av sig om man inte börja bry sig.
    Det är väldigt otrevligt, men det finns bara en sak och göra och det är ignorera och dra.
    För det som kommer ur sådana hot är aldrig bra.


    hur många meter var det? 88-ägd och avklarad!
  • Anonym (Hmmm)
    Visa endast
    Tor 12 sep 07:44 #10 +1

    Nåt slags intresse har/hade du för den du kallar "diagnosen", annars hade du blockat honom för längesen.

    Han kanske hade rätt ändå?

  • Tor 12 sep 07:50 #11

    Fruktansvärt obehagligt och förhoppningsvis har du lärt dig en läxa, håll dig borta från den där människan och stryp kontakten helt.

    Fortsätter han hota dig så får du givetvis polisanmäla.

  • Anonym (preci­s)
    Visa endast
    Tor 12 sep 07:55 #12
    Zarch skrev 2019-09-12 07:50:04 följande:

    Fortsätter han hota dig så får du givetvis polisanmäla.


    Ja, det är tex olagligt att inneha ett vapen.
  • Anonym (preci­s)
    Visa endast
    Tor 12 sep 08:00 #13

    Du är väl en sån som jag har varit, sjysst, vill ställa upp på folk och göra "det rätta". Det är väl en ganska fin egenskap att ändå hjälpa nån som är på brantens rand. När man sen får reda på att personen delvis gjort det för sitt syfte kan jag förstå att man blir arg.

    För nackdelen med att ställa upp på folk och vara kamratlig, är att man lätt blir utnyttjad om man inte bevakar sina gränser.

    Dvs, fördelen med att Diagnosen är så extrem är att han fick dig att vakna upp och inse dina gränser. Andra människor gör vad Diagnosen gör mer subtilt. Det ger mer ett lätt obehag.

    Jag tycker att i detta ska du vända Diagnosens utspel till guld och bevaka dina gränser ordentligt framöver.

    Beklagar förlusten av din vän.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll