Hur mycket och vad har ni som haft en tuff barndom berättat om er barndom för era barn?

Som svar på rubriken: inget av det dåliga. Det finns bra stunder att berätta om, referera till.

"När jag var liten så ..."
 

När jag tänker efter så vet jag extremt lite om mina egna föräldrars uppväxt. Jag vet var de växte upp och så men i detalj känner jag bara till de enstaka anekdoter som jag hört

Någon som fick en ny cykel på sin fördelsedag coh cyklade omkull direkt och repade cykeln. En vuxen lärde barnen att simma genom att knyta ett snöre runt magen och kasta i dem från bryggan. Någon rymde hemifrån och smög ombord på snösvängens lastbilsflak med sina kompisar för att leka och fick poliseskort hem. Sådana grejer.

Först långt senare har jag hittat barnavårdsnämndens papper kring familjeutredning av min ena förälders familj. Men sådant behövde jag ju inte få höra om mina föräldrars barndom när jag själv var barn.

Lika lite som mina barn behöver få veta vad jag och min sambo genomlevde när vi var små.