Inlägg från: Anonym (Rädd att bli lämnad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)

    Gravid och svartsjuk - nu har han fått nog

    Jag har nog alltid varit svartsjuk, men håller det på en ?normal? nivå - dvs kontrollerar inte pojkvänner, läser inte sms, anklagar dem inte för otrohet osv uran det handlar mer om mina inte känslor annars. Vet att detta bottnar i min svaga självkänsla och har försökt jobba med den genom åren, men det sitter så djupt i mig att jag är ful, tjock, inte värd nånting osv.

    Jag har ett barn sen tidigare och träffade en ny man och blev snabbt gravid. Det har varit en stor omställning för båda, vi har båda hetsigt humör och det har varit många och stora bråk hela graviditeten. Nu är jag i v 27 och min svartsjuka är det största problemet vi har. Den har tagit helt orimliga proportioner; jag kollar igenom hans telefon, ifrågasätter var han varit, blir helt galen om jag ser honom kolla på en tjej eller om vi pratar om hans ex. Problemet är också att jag hittat mess från tjejer och ?bevis? på att han låg/dejtade flera under vår första tid ihop - har försökt fråga honom men han nekar. Jag vill inte erkänna att jag snokat så detta har ätit upp mig lite inifrån - jag vet att det är historia men det stör mig ändå.

    Igår kom en tjejkompis upp på tal som han inte umgås med längre. Han umgicks med henne vårt första halvår ihop ca. Han berättade att hon varit ?på? honom och intresserad och att hon sedan brutit med honom. Jag blev chockad eftersom jag trott att de bara var vänner - han blev arg eftersom han menar att han bara varit vän med henne men hon velat mer. Iallafall så slutar det med att jag svartnar och får ett megautbrott, kastar hans kläder omkring mig och skriker som ett psykfall. Vilket han också kallar mig och skriker tillbaka.

    Nu vill han inte att vi ska vara tillsammans mer sa han inatt, han orkar inte det går inte, han tycker vi försökt men att jag bara förstör. Jag har inte sovit en blund, vet inte om han menar det eller sa det i affekt men det triggar mina redan så starka rädslor för att bli lämnad.

    Jag förstår ju att jag faktiskt har förstört allt med min svartsjuka, men vet inte hur jag ska kunna fixa det, mina ursäkter räcker ju inte.

    Ska jag bara acceptera att det är över eller ska jag försöka få honom att gå i terapi med mig,

    Jag vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta som jag själv orsakat men vill så gärna att det här lilla livet som gör kullerbyttor i magen ska få bo med två lyckliga föräldrar.

  • Svar på tråden Gravid och svartsjuk - nu har han fått nog
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)

    Så lätt för dig att säga. Det här var som sagt inget problem i vårt förhållande innan jag var gravid och inte varit en issue i tidigare förhållanden heller.

    Att avsluta ett förhållande när man har några månader kvar till förlossning och ett barn sen innan, gemensamt boende osv osv är mer komplext än din åsikt ger sken av.

    Du har rätt till din åsikt men världen är inte så svart och vit som du verkar tro.

  • Anonym (Rädd att bli lämnad)
    Zarch skrev 2019-09-15 08:30:15 följande:

    Jag blir lite fundersam här.

    Givetvis ska man inte tjuvläsa någons telefon (fy fy skäms skäms och nu har vi rett ut det) men om det stämmer att du inte gjort det tidigare så kan man ju fråga sig vad det är som har triggat igång det? Är det hormoner som spökar eller är det något som inte stämmer?

    Sedan så kan man ju undra varför han har ett sådant stort behov av att berätta för dig om sina såkallade väninnor som är så nere i honom, vad hade han tänkt att du skulle göra med den informationen egentligen? Jag får en känsla här att han är en liten bekräftelsebock som inte har helt rent mjöl i påsen, verkar som att det triggar honom att reta upp dig för att sedan skylla ifrån sig på dig när du lackar ur. Gaslightar dig kanske?

    Många frågetecken här från mitt håll men jag tycker att det luktar skunk från honom.


    Jag tror det som gjort det svårt denna gång är att han har ett stort antal av dessa sk väninnor som han säger varit/är intresserade av honom men han varit ?tydlig mot? vad han vill. Jag har dock sett i hans kommunikation att han ger dem små krokar då och då - det har skapat en oro hos mig eftersom det inte är ?vanliga ex?/avslutade relationer. Jag upplever också ett stort bekräftelsebehov hos honom och har funderat på om det är därför han bara skaffar vänner av det motsatta könet.

    Jag kan inte ens nämna någonting om andra kvinnor även om jag gör det på ett lättsamt sätt utan att han skriker åt mig att jag är svartsjuk, men samtidigt är jag ju det och skäms för det.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)

    Jag har alltid haft dålig självkänsla, har kämpat mot ätstörning större delen av livet och generellt värderat mig själv lågt, ett resultat av barndom med alkoholistflräldrar osv. Har gått i terapi, både psykoterapi och kbt, men inte haft detta svartsjukeproblem tidigare.

    Minns inte heller att det var såhär under min förra grav.

    Tack för råd. Jag pratade med honom nu, föreslog att JAG ska gå i terapi, bad om ursäkt. Han är trött men säger att det är okej och att han inte ska lämna mig.

    Anledningen till att jag ville gå i parterapi beror på att vi utöver detta har andra problem, och jag tror det är bra om båda får verktyg och förståelse för att komma framåt med detta om man nu inte väljer lösningen ?leva själv? som många av er föreslagit.

  • Anonym (Rädd att bli lämnad)

    [quote=79902360][quote-nick]Zarch skrev 2019-09-15 09:23:21 följande:[/quote-nick]Givetvis så ska du ta itu med din svartsjuka och speciellt om den inte lägger sig sedan när barnet är fött men nu ska du egentligen inte lägga energi på det, du är gravid och behöver lugn och ro. Du hade behövt att din partner också gick in lite i grottan med dig just nu men det är bara min personliga åsikt.

    Jag tycker att det låter mer som att du inte mår bra i den här relationen och att du känner dig väldigt ledsen. När jag var inne på att han gaslightar dig så fick jag lite av en känsla att han förringar alla dina vettiga argument till att du är galet svartsjuk och att du hela tiden känner dig och framstår som korkad och jobbig.[/

    Tack. Betyder mkt det du säger för det är precis så jag känner ibland - som jag tror att jag är sansad och rationell men han går i taket och kallar mig galen och då tvivlar jag på mig själv.

  • Anonym (Rädd att bli lämnad)
    Anonym (Svin) skrev 2019-09-15 09:26:46 följande:

    Han låg med andra tjejer när ni var ihop?


    Jo men under de första 6 mån när vi dejtade. Jag ser det inte som otrohet eftersom det är lite så det är när man träffas på tinder och man får vara beredd på att den andra träffar fler, men tanken svider såklart.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)
    Anonym (Svin) skrev 2019-09-15 10:19:17 följande:

    Så du har accepterat och släppt det?


    Nej det gnager mig nu sen jag blev gravid, har svårt att inte tänka på det. Inte så mkt att han legat med andra som själva ?dubbelspelet? tror jag.

    I kombination med att han nu inte vill ligga med mig pga tänder ej på gravidkropp så äter det upp mina tankar att han hellre vill ligga med andra.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)

    Tack alla som tar sig tid att svara, det betyder mkt.

    Min sambo vände tyvärr och blev vansinnig nu på förmiddagen, han slog sönder saker och skrek att han inte ville vara med mig. Jag fick en panikångestattack och då hjälpte han mig men kallade mig sen igen för psykfall och sa att jag förstört allting. Pratat med förlossningen som säger att barnet nog klarat sig ut attacken välbehållen iaf :/

    Ser denna morgon som ett kvitto på att relationen är trasig och får försöka hitta en väg framåt med eller utan honom, jobba med mig själv och försöka fokusera på barnen.

  • Anonym (Rädd att bli lämnad)
    Anonym (Suck) skrev 2019-09-15 13:22:06 följande:

    Fast alltså ne, nu vill jag ändra mitt svar lite. Han låter ju inte som en något bättre kålsupare han! Får känslan när jag läst alla dina svar att du kanske lastar alla orsaker på dig fast att det kanske är han som är där först och säger eller bygger upp det hela? Svartsjuka kanske är något han säger för att han vet att du är det, och så bygger han på det hela.

    Om du bortser från dina känslor kring honom, är något att ha? Är han någon det är vettigt att kämpa för att få vara med?

    Han tänder inte på gravida- men det är ju dig han ska tända på, inte graviditeten...

    Han är verbalt och fysiskt otrevlig mot kvinnan som bär hans barn, bara det borde räcka som övertramp.

    Du har sagt att du ska jobba med dina tillkortakommanden, men han visar ändå att hans last är minst lika stor.

    Jag skulle nog som du skriver tyvärr se relationen som trasig och hitta en väg framåt UTAN honom, i nuläget åtminstone, med dina barn.


    Han har ju också problem absolut. Har aldrig varit i ett längre förhållande och känner sig kvävd av att behöva ge mig kärlek säger han ibland.

    Vi har det fint när det är bra men det går sällan mer än några dagar max en vecka innan det är bråk igen.

    Jag har varit ärlig med mina issues men han har svårt att ta det, han vill inte behöva anpassa sig efter mig och tycker att han ?tappar sig själv? i det.

    Han drog imorse, har messat och sagt att han kommer hem till kvällen men att han inte vill prata med mig då. Han säger att min ångestattack gjorde det tydligt att vi inte känner varandra.

    Jag bara gråter, känner mig som ett misslyckat psykfall och att det är orimligt att han ska stå ut med mig så jag förstår honom ju.

    Som någon skrev kan jag ju inte tvinga honom att vara med mig och jag känner inte att han vill om det ska vara ?jobbigt? och obekvämt för honom.

    Tanken på att förlora ännu ett barn på halvtid ger mig panik men jag antar att det inte finns något alternativ här.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)
    LoveRain skrev 2019-09-15 14:17:52 följande:

    Ni bråkar varje vecka? Han kallar dig psykfall? Han vill inte anpassa sig? Han känner sig kvävd av att ge dig kärlek? Han kommer hem efter ett bråk men vägrar prata med dig? Han tycker det är ok att kasta saker och bråka med dig till en sådan grad att det bidrar till att du får en panikångestattack när du är gravid?

    Tror du måste se på detta som två olika problem

    Problem 1 är ju att du har en svartsjuka som inte är hälsosam för dig eller för en relation. Du verkar ha insikt i att detta är ett problem och vad den grundar sig i. Det är verkligen inte ok att försöka kontrollera sin partner, det leder inte till något bra. Ofta är det en början på något större, en inkörsport till relationsvåld. Bra att du vet att din svartsjuka är destruktiv och du ska söka hjälp och stöd.

    Problem 2 är sättet din kille behandlar dig. Det är inte ok att kalla dig psykfall och i princip tycka att han kan bete sig hur dom helst och sedan skylla på att det är ditt fel att han beter sig illa. Han har ett eget ansvar för hur han beter sig och vad han säger till dig.

    Det är troligen så att mixen av era problem med er själva resulterar i ett väldigt dålig resultat.

    Att du är svartsjuk på ett ohälsosamt sätt rättfärdigar inte att han behandlar dig illa på detta sätt! Din svartsjuka må förstöra er relation men han har INTE fritt fram att kalla dig elaka saker, vara fysiskt våldsam osv.


    Jag tror du sätter huvudet på spiken här, tack. Öppnade upp mig för en familjemedlem tidigare och hon var inne på samma spår - inte bra alls att vara svartsjuk men det ursäktar inte att få aggressiva våldsamma utbrott mot gravid flickvän. Han tycker fortfarande att allt är mitt fel och vill ?straffa mig? för att jag ska lära mig konsekvenserna. Han vill inte prata och säger att han kommer sova borta, troligtvis för att han vet att jag får ångest av det.

    Ingen av oss mår ju bra av detta så det kanske är bäst att vi försöker på var sitt håll så får han vara del i förlossning och barn men vi behöver inte bo ihop eller ha en destruktiv parrelation.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)
    Anonym (Emma) skrev 2019-09-16 17:15:19 följande:

    Hej TS. Jag har läst igenom tråden och får nästan rysningar, det du beskriver är exakt den relation jag hade med mitt ex. Han visste precis vilka knappar han skulle trycka på för att göra mig till en elak bitch och sen kallade han mig det ena och det andra när jag reagerade på hans härskartekniker. Han kunde kommentra andra tjejers utseende, hinta om att jag var dålig på mitt jobb, låta bli att dyka upp till grejer vi bestämt som han visste var viktiga för mig, etc. När jag blev arg eller ledsen kallade han mig svartsjuk, kontrollerande, galen, mm och jag gick på det. I sex år trodde jag att jag var en hemsk flickvän och att jag skulle vara tacksam för att han överhuvudtaget stod ut med mig.

    När relationen tog slut och jag träffade min nuvarande man insåg jag att jag inte var ett galet psykfall. Han gick helt enkelt igång på maktspelet och tyckte om att känna sig överlägsen. Precis som din sambo kunde han också bli våldsam och slog sönder grejer. De sista året gav han sig även på mig. Jag trodde såklart alltid att det var mitt eget fel eftersom jag var så jobbig.

    Nu är du tyvärr gravid med hans barn men det enda råd jag kan ge är spring åt motsatt håll. En kille som får dig att må som du gör är inget att ha. Be att få en samtalskontakt via MVC eller ring kvinnofridslinjen. Din svartsjuka är visserligen ett problem men faktum är att han bedragit dig och varit aggressiv. Ingen svartsjuka i världen kan motivera det.

    Har du någonstans att ta vägen? Någon släkting eller vän du kan bo med ett tag?

    Jag vet att det ger ångest att bli lämnad, men om du bara vågar ta dig igenom den ska du se att du mår bättre utan honom. Googla även "traumatisk bindning". Kan ge dig lite perspektiv.

    Ta hand om dig och bebisen!


    Tack för att du delar med dig, googlade och måste säga att det var en slående beskrivning ???? T.ex. snackar han mycket skit om mina vänner, vill aldrig umgås med dem eller med min familj, vill inte att jag gör det heller.

    Ex skulle han nyligen iväg på konferens med jobbet, han jobbar med endast kvinnor, och skämtar medan han packar väskan om att de ska ha en orgie. Jag får ångest, känner min puls öka och att han testar mig.

    Jag öppnade upp mig igår för en nära vänr och hon tycker att han låter skrämmande, hon har sagt att jag och min dotter är välkomna dit när som helst.

    Just nu är det okej. Hans humör pendlar och allt dåligt som händer honom är mitt fel förstås. Han hittar inte sina grejer - jag skapar oreda och ska städa upp. Han har ont i huvudet - det är jag som fått honom att sova dåligt. Han har mycket på jobbet - jag tar för mkt fokus, osv.

    Han verkar tro att vi ska bo ihop även efter ett uppbrott och säger gång på gång att han har laglig rätt till barnet. Det skrämmer mig för jag tror inte vi kan eller ska fortsätta bo ihop om vi väl tagit steget att göra slut.

    Jag har bokat in samtal åt mig själv med psykolog via MVC och hoppas att allt klarnar lite mer efter det.
  • Anonym (Rädd att bli lämnad)

    Tack alla, det är otroligt vilket stöd man kan få från en sån här tråd!

    Jag vet inte riktigt vad som händer. Han säger att han vill att vi ska vara ihop och är snällare och kan ge mig en puss/kram och så men han tycker fortfarande att allt är mitt fel och vill fortfarande straffa mig lite för det genom att vara kall, avvisande, irriterad, höja rösten osv.

    Nu är han bortrest med jobbet och jag och mitt barn har haft världens mest harmoniska härliga dag & kväll. Att inte ha honom runt mig ger mig energi, hemskt men sant.

    Samtidigt - han är fantastisk med mitt barn och han är ju snäll emellanåt också vilket gör det här så svårt.

    Jag känner att jag börjar klandra mig själv mer, skäms lite för att jag berättat för en vän om saker han sagt, känner att jag vill kompensera genom att vara ?perfekt? för att han ska vara glad och inte bli arg.

    Jag vet just nu inte om det är mig eller honom det är fel på ärligt talat, eller båda. Men jag hoppas psykologen kan hjälpa mig att reda lite i det här så jag har allt klart för mig inför förlossning.

  • Anonym (Rädd att bli lämnad)

    Idag känner jag mig stark! Tack snälla ni som ger mig power! 24 h utan honom och det är som att jag får tillbaka mig själv, inser att jag klarar mig och att jag inte behöver honom. På något sätt känner han nog av det för plötsligt är han som omvänd och skickar gulliga mess osv.

    Jag känner starkt förakt mot honom nu - vad han än gör så kan han inte ändra på det faktum att han behandlade mig så illa att han drev mig till en ångestattack där jag låg på golvet och inte kunde andas. Det spelar som ni säger ingen roll hur ?jobbig? och hemsk jag själv varit, jag hade kunnat göra något mycket värre men tycker ÄNDÅ inte att man behandlar en gravid kvinna så. En gravid kvinna som bär ens barn dessutom.

    Rent praktiskt vet jag inte riktigt hur det här ska lösa sig med vårdnad, samarbete, boende men just nu känner jag mig i kontroll ändå, jag vet att jag inte vill ha honom.

    Han har gått med på att gå i gemensam familjerådgivning vilket jag tror är bra för framtida samarbete - men när jag bokade en tid kan han inte pga ?dejt med en kollega då?. Jag blir frustrerad att han inte kan ta sitt ansvar och prioritera det här men ger mig inte och bokar om en tid.

Svar på tråden Gravid och svartsjuk - nu har han fått nog