Gravid och svartsjuk - nu har han fått nog

Jag har alltid haft dålig självkänsla, har kämpat mot ätstörning större delen av livet och generellt värderat mig själv lågt, ett resultat av barndom med alkoholistflräldrar osv. Har gått i terapi, både psykoterapi och kbt, men inte haft detta svartsjukeproblem tidigare.

Minns inte heller att det var såhär under min förra grav.

Tack för råd. Jag pratade med honom nu, föreslog att JAG ska gå i terapi, bad om ursäkt. Han är trött men säger att det är okej och att han inte ska lämna mig.

Anledningen till att jag ville gå i parterapi beror på att vi utöver detta har andra problem, och jag tror det är bra om båda får verktyg och förståelse för att komma framåt med detta om man nu inte väljer lösningen ?leva själv? som många av er föreslagit.

Jag tror det som gjort det svårt denna gång är att han har ett stort antal av dessa sk väninnor som han säger varit/är intresserade av honom men han varit ?tydlig mot? vad han vill. Jag har dock sett i hans kommunikation att han ger dem små krokar då och då - det har skapat en oro hos mig eftersom det inte är ?vanliga ex?/avslutade relationer. Jag upplever också ett stort bekräftelsebehov hos honom och har funderat på om det är därför han bara skaffar vänner av det motsatta könet.

Jag kan inte ens nämna någonting om andra kvinnor även om jag gör det på ett lättsamt sätt utan att han skriker åt mig att jag är svartsjuk, men samtidigt är jag ju det och skäms för det.

Jag har nog alltid varit svartsjuk, men håller det på en ?normal? nivå - dvs kontrollerar inte pojkvänner, läser inte sms, anklagar dem inte för otrohet osv uran det handlar mer om mina inte känslor annars. Vet att detta bottnar i min svaga självkänsla och har försökt jobba med den genom åren, men det sitter så djupt i mig att jag är ful, tjock, inte värd nånting osv.

Jag har ett barn sen tidigare och träffade en ny man och blev snabbt gravid. Det har varit en stor omställning för båda, vi har båda hetsigt humör och det har varit många och stora bråk hela graviditeten. Nu är jag i v 27 och min svartsjuka är det största problemet vi har. Den har tagit helt orimliga proportioner; jag kollar igenom hans telefon, ifrågasätter var han varit, blir helt galen om jag ser honom kolla på en tjej eller om vi pratar om hans ex. Problemet är också att jag hittat mess från tjejer och ?bevis? på att han låg/dejtade flera under vår första tid ihop - har försökt fråga honom men han nekar. Jag vill inte erkänna att jag snokat så detta har ätit upp mig lite inifrån - jag vet att det är historia men det stör mig ändå.

Igår kom en tjejkompis upp på tal som han inte umgås med längre. Han umgicks med henne vårt första halvår ihop ca. Han berättade att hon varit ?på? honom och intresserad och att hon sedan brutit med honom. Jag blev chockad eftersom jag trott att de bara var vänner - han blev arg eftersom han menar att han bara varit vän med henne men hon velat mer. Iallafall så slutar det med att jag svartnar och får ett megautbrott, kastar hans kläder omkring mig och skriker som ett psykfall. Vilket han också kallar mig och skriker tillbaka.

Nu vill han inte att vi ska vara tillsammans mer sa han inatt, han orkar inte det går inte, han tycker vi försökt men att jag bara förstör. Jag har inte sovit en blund, vet inte om han menar det eller sa det i affekt men det triggar mina redan så starka rädslor för att bli lämnad.

Jag förstår ju att jag faktiskt har förstört allt med min svartsjuka, men vet inte hur jag ska kunna fixa det, mina ursäkter räcker ju inte.

Ska jag bara acceptera att det är över eller ska jag försöka få honom att gå i terapi med mig,

Jag vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta som jag själv orsakat men vill så gärna att det här lilla livet som gör kullerbyttor i magen ska få bo med två lyckliga föräldrar.

Han låg med andra tjejer när ni var ihop?

Jo men under de första 6 mån när vi dejtade. Jag ser det inte som otrohet eftersom det är lite så det är när man träffas på tinder och man får vara beredd på att den andra träffar fler, men tanken svider såklart.

Så du har accepterat och släppt det?

Han låg med andra tjejer när ni var ihop?

Jag blir lite fundersam här.

Givetvis ska man inte tjuvläsa någons telefon (fy fy skäms skäms och nu har vi rett ut det) men om det stämmer att du inte gjort det tidigare så kan man ju fråga sig vad det är som har triggat igång det? Är det hormoner som spökar eller är det något som inte stämmer?

Sedan så kan man ju undra varför han har ett sådant stort behov av att berätta för dig om sina såkallade väninnor som är så nere i honom, vad hade han tänkt att du skulle göra med den informationen egentligen? Jag får en känsla här att han är en liten bekräftelsebock som inte har helt rent mjöl i påsen, verkar som att det triggar honom att reta upp dig för att sedan skylla ifrån sig på dig när du lackar ur. Gaslightar dig kanske?

Många frågetecken här från mitt håll men jag tycker att det luktar skunk från honom.