Gravid och svartsjuk - nu har han fått nog

Fast alltså ne, nu vill jag ändra mitt svar lite. Han låter ju inte som en något bättre kålsupare han! Får känslan när jag läst alla dina svar att du kanske lastar alla orsaker på dig fast att det kanske är han som är där först och säger eller bygger upp det hela? Svartsjuka kanske är något han säger för att han vet att du är det, och så bygger han på det hela.

Om du bortser från dina känslor kring honom, är något att ha? Är han någon det är vettigt att kämpa för att få vara med?

Han tänder inte på gravida- men det är ju dig han ska tända på, inte graviditeten...

Han är verbalt och fysiskt otrevlig mot kvinnan som bär hans barn, bara det borde räcka som övertramp.

Du har sagt att du ska jobba med dina tillkortakommanden, men han visar ändå att hans last är minst lika stor.

Jag skulle nog som du skriver tyvärr se relationen som trasig och hitta en väg framåt UTAN honom, i nuläget åtminstone, med dina barn.

Han har ju också problem absolut. Har aldrig varit i ett längre förhållande och känner sig kvävd av att behöva ge mig kärlek säger han ibland.

Vi har det fint när det är bra men det går sällan mer än några dagar max en vecka innan det är bråk igen.

Jag har varit ärlig med mina issues men han har svårt att ta det, han vill inte behöva anpassa sig efter mig och tycker att han ?tappar sig själv? i det.

Han drog imorse, har messat och sagt att han kommer hem till kvällen men att han inte vill prata med mig då. Han säger att min ångestattack gjorde det tydligt att vi inte känner varandra.

Jag bara gråter, känner mig som ett misslyckat psykfall och att det är orimligt att han ska stå ut med mig så jag förstår honom ju.

Som någon skrev kan jag ju inte tvinga honom att vara med mig och jag känner inte att han vill om det ska vara ?jobbigt? och obekvämt för honom.

Tanken på att förlora ännu ett barn på halvtid ger mig panik men jag antar att det inte finns något alternativ här.

Ni bråkar varje vecka? Han kallar dig psykfall? Han vill inte anpassa sig? Han känner sig kvävd av att ge dig kärlek? Han kommer hem efter ett bråk men vägrar prata med dig? Han tycker det är ok att kasta saker och bråka med dig till en sådan grad att det bidrar till att du får en panikångestattack när du är gravid?

Tror du måste se på detta som två olika problem

Problem 1 är ju att du har en svartsjuka som inte är hälsosam för dig eller för en relation. Du verkar ha insikt i att detta är ett problem och vad den grundar sig i. Det är verkligen inte ok att försöka kontrollera sin partner, det leder inte till något bra. Ofta är det en början på något större, en inkörsport till relationsvåld. Bra att du vet att din svartsjuka är destruktiv och du ska söka hjälp och stöd.

Problem 2 är sättet din kille behandlar dig. Det är inte ok att kalla dig psykfall och i princip tycka att han kan bete sig hur dom helst och sedan skylla på att det är ditt fel att han beter sig illa. Han har ett eget ansvar för hur han beter sig och vad han säger till dig.

Det är troligen så att mixen av era problem med er själva resulterar i ett väldigt dålig resultat.

Att du är svartsjuk på ett ohälsosamt sätt rättfärdigar inte att han behandlar dig illa på detta sätt! Din svartsjuka må förstöra er relation men han har INTE fritt fram att kalla dig elaka saker, vara fysiskt våldsam osv.

Jag har alltid haft dålig självkänsla, har kämpat mot ätstörning större delen av livet och generellt värderat mig själv lågt, ett resultat av barndom med alkoholistflräldrar osv. Har gått i terapi, både psykoterapi och kbt, men inte haft detta svartsjukeproblem tidigare.

Minns inte heller att det var såhär under min förra grav.

Tack för råd. Jag pratade med honom nu, föreslog att JAG ska gå i terapi, bad om ursäkt. Han är trött men säger att det är okej och att han inte ska lämna mig.

Anledningen till att jag ville gå i parterapi beror på att vi utöver detta har andra problem, och jag tror det är bra om båda får verktyg och förståelse för att komma framåt med detta om man nu inte väljer lösningen ?leva själv? som många av er föreslagit.

Hej TS. Jag har läst igenom tråden och får nästan rysningar, det du beskriver är exakt den relation jag hade med mitt ex. Han visste precis vilka knappar han skulle trycka på för att göra mig till en elak bitch och sen kallade han mig det ena och det andra när jag reagerade på hans härskartekniker. Han kunde kommentra andra tjejers utseende, hinta om att jag var dålig på mitt jobb, låta bli att dyka upp till grejer vi bestämt som han visste var viktiga för mig, etc. När jag blev arg eller ledsen kallade han mig svartsjuk, kontrollerande, galen, mm och jag gick på det. I sex år trodde jag att jag var en hemsk flickvän och att jag skulle vara tacksam för att han överhuvudtaget stod ut med mig.

När relationen tog slut och jag träffade min nuvarande man insåg jag att jag inte var ett galet psykfall. Han gick helt enkelt igång på maktspelet och tyckte om att känna sig överlägsen. Precis som din sambo kunde han också bli våldsam och slog sönder grejer. De sista året gav han sig även på mig. Jag trodde såklart alltid att det var mitt eget fel eftersom jag var så jobbig.

Nu är du tyvärr gravid med hans barn men det enda råd jag kan ge är spring åt motsatt håll. En kille som får dig att må som du gör är inget att ha. Be att få en samtalskontakt via MVC eller ring kvinnofridslinjen. Din svartsjuka är visserligen ett problem men faktum är att han bedragit dig och varit aggressiv. Ingen svartsjuka i världen kan motivera det.

Har du någonstans att ta vägen? Någon släkting eller vän du kan bo med ett tag?

Jag vet att det ger ångest att bli lämnad, men om du bara vågar ta dig igenom den ska du se att du mår bättre utan honom. Googla även "traumatisk bindning". Kan ge dig lite perspektiv.

Ta hand om dig och bebisen!