Kär i min killkompis?

Varför skulle han vara för bra och snygg för dig? Det är han som avgör om han är för bra för dig och det verkar han faktiskt inte tycka baserat på det du skriver. Däremot skulle jag som man vara lite försiktig med att visa intresse för en kvinna som är så pass mycket yngre mest för att vi då ofta ses som gubbsjuka äckel, medan kvinnor istället ses som pumor som bara lever livet och tar vad livet har att erbjuda.

Jisses, vaddå att du inte vågar ta först steget? Han har ju dragit ut dig på en hel promenad och överöst dig med ett helt bollhav! Vilket underbart förspel ni har! Missa INTE detta! Tillåt saker att hända, låt dig svepas med och njut av känslan. Han tycker helt uppenbart mer om dig än bara som vän, och inom dig så känner du ju likadant. Saker att kanske säga beroende på tillfälle: "Du är det bästa som hänt mig." , "Du gör mig inte bara glad, du gör mig lycklig." , "Jag har längtat efter att se ditt varma leende och dina glada ögon." , "Ditt härliga leende och dina glada ögon värmer hela mig, inifrån och ut." "Jag har saknat din närhet och värme (mer än vad som kanske är tillåtet)". (Och det finns säkert ännu bättre ärligt menade ord att säga.) Nästa gång ni ses och ni kramar om varandra, håll håll kvar kramen och säg "heej, underbara du"; ger han dig så en puss på kinden, stanna lugnt kvar i hans famn, håll försiktigt kvar din kind mot hans, sök och låt er mötas i en gemensam kyss. Spelar ingen roll om den är kort eller lång; stanna kvar i hans famn och känn, och låt er känna. Känner ni sedan, i detta, att detta är något ni båda vill och har längtat efter så tar ni det som det kommer. Finns det djup och positiva känslor emellan er så ta vara på dem. ... Detta känns alldeles för dyrbart för att gå miste om utan att ha forskat vidare på! Lycka till! ... Med vänlig hälsning, Pentra

Låter mer som att du inte är redo att dejta någon överhuvudtaget, sådär går inte hålla på då att tänka som en 20 åring längre ...

Spelar ingen roll hur oblyg eller social han är, är han rädd för att förstöra er vänskap så är han och är det någon man tycker om så blir man mer försiktig.

Håller du på sådär så lär du gå miste om chansen.

Vi träffades igår. Jag tycker att jag försökte visa honom hur jag känner, men jag vet inte. Fick nog ingen respons i så fall... ????

Vi var hemma hos mig igår, tog hem käk, drack lite vin och kollade på film. Satt och pratade länge när vi käkade. Satte oss i soffan, nära så att vi rörde vid varandras armar, men inte ner.

Efter en stund lutade jag huvudet lite mot honom, men satte mig snabbt upp igen. Han sa då att jag gärna fick luta mig, och då gjorde jag det en liten stund men ångrade mig igen och satte mig upp. Han visade inget, som att lägga armen om mig, att han ville att jag skulle vara kvar mot hans axel...

Fortsatte att se film en stund, lyssnade lite på musik. Och sen stack han hem. Fick två långa kramar innan han gick.

Sonmnade snabbt sen, men han hade skickat sms o tackade för en mysig kväll när jag vaknade.

Jag vet inte alls hur han tänker... Hade hoppats på lite ner tydlighet från hans sida.

Ska jag lägga ner de här funderingarna och bara låta det vara på kompisnivå?

Hur hade ni tänkt och gjort?

Han håller definitivt på att tröttna på dig. Hur ska han kunna tolka av att du lägger huvudet ett par minuter på hans axel att du vill ha ut mer av er relation? Det måste du väl förstå själv att han inte kommer anstränga sig mer för din skull nu. Vilket är full förståeligt. Tror du förstår det själv också att det är DU som måste SÄGA något...!

Det vill jag absolut inte att han ska. Är bara så rädd för hur han kommer att ta det om jag säger att jag tycker om honom...

Fast nu har du tjatat tillräckligt om att du är rädd för vad han ska säga. Antingen kommer han börja undvika dig nu eftersom att han känner att han bara ger men inget får tillbaka, eller så säger du hur du känner och fortsätter därifrån.

Det är mest larvig om ni nu är 30+ och håller på sådär, ni kommer bara att förlora på det. Bättre att säga ärligt vad ni tycker och om det är ömsesidigt så kan ni bygga en fin relation, är det inte det, då får ni gå vidare och hitta kärlek på annat håll..svårare än så är det faktiskt inte om man är i er ålder!

Tror det skitigt sig. ????

Vi har träffats som vi gjort hittills nån mer gång. Vi har skojat, men samtidigt varit allvarliga, om saker vi ska göra tillsammans framöver.

I lördags var jag ute, vi hade kontakt under kvällen. Han skrev att han var ensam kvar och jag sa villet ställe jag var på. Rätt som det är dyker han upp. Han dansar lite med oss, men sen går haniväg. Skickar ett skumt sms med inget innehåll. Jag ser honom och går fram till honom. Då börjar han vräka ur sig en massa konstiga saker. Sen säger han att han ska gå hem och frågar om jag ska hö ga med. Jag ska bara hänra min jacka men när jag kommer ut har han stuckit. Ringer honom och då är han på väg hem. Svamlar något om att vi varit vänner länge och är på äg hem nu.

En stund senare skickar han sms och frågar om jag är hemma och att han är orolig. Svarar honom kort att jag är hemma.

På måndag kväll skickar han att han saknar mig, han hade varit på bio själv. Svarar honom att jag nog trodde att han klarade sig men att han kanske var tvungen att hänga med mig en annan gång. Detta har han inte svarat på... Vet att han är iväg, men är lite orolig ändå..

Ska jag skicka att jag saknar honom? Vi har nämligen haft onsdag som en träningsdag... Men jag vet inte... Det kanske är dumt...?

Varför fortsätter du fråga vad du ska göra när du ändå inte bryr dig om att följa de goda råd du redan har fått??

Snart är det antagligen för sent. 

Hur kan du tolka så mycket ur så lite??

Din hjärna måste koka av allt funderande och analyserande.

Förr eller senare så måste du ju i se att bollen ligger hos dig.

Sätt dig ner helt ensam och blunda. Känn efter, vad är det du egentligen vill? Vad är du beredd att göra för att få det? Vad kan hända om du gör det?

Du sitter på svaret själv, du vill bara ha det bekräftat.

Kör!