När Livet är orättvist, sterilisera sig eller sluta ha sex

Jag måste få skriva av mig lite, denna tråden är inte för någon som inte kan få barn.

Ska försöka förklara lite om mitt liv först och främst.

Jag är 30 år har levt ihop med min sambo i 11 år.

Har 3st barn

Har bara 1 fungerande äggledare.

Samt att det har konstaterats att jag har ägglossning väldigt sällan ca var tredje månad.

Vi försökte börja skaffa barn rätt tidigt efter att vi träffats, jag var ca 20år, vi försökte och försökte utan resultat. Tillslut efter nästan 6år tog det sig.

Läkarna sa att vi hade haft ren tur och att vi kunde räkna med att om vi ville ha ett syskon skulle vi börja försöka direkt. Sagt och gjort gjorde vi det. Denna gång tog det sig på första försöket (redan 3mån efter fl) vi tappade båda hakan och läkaren skämtade om att det var 1 chans på miljonen.

När jag var 28 år hade vi då alltså 2 barn och vi var båda nöjda med det. Efter nr 2 satte jag in p-stav det tog några månader sen började jag må otroligt dåligt till slut tog jag ett gravtest och det visadesig då att jag var gravid igen och nu tillomed med p-stav och inte något direkt aktivt sexliv. Vi valde att behålla och läkaren tappade i stort sätt hakan.

Så vid 29 års ålder har vi 3st små kottar som förgyller livet samtidigt som vi faktiskt helt ärligt är rätt slutkörda av att ha 3st så små samtidigt. Vi var helt överens om att nu är det bra. Jag satte in p-stav igen. Jag blev också livrädd för risken att bli gravid igen så testade även med ägglossningstest varje dag.

MEN nu sitter jag här igen med ett plus på stickan. Det är nästan skrattretande hur det kunde ta 6 långa år med aktiva försök att bli gravid utan att lyckas till att nu helt plötsligt när man gör allt för att motverka chansen att bli gravid, så blir jag gravid så fort man tittar på mig känns det som.

Jag har sån ångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag tror ärligt talat inte att jag orkar med ett barn till varken fysiskt eller psykiskt så just nu lutar det åt abort, men santidigt så skäms jag över att ens tänka den tanken.

Och vad ska jag göra efter det här? Sterilisera mig? Tänk om jag av någon anledning skulle ändra mig om några år. Sluta ha sex? Hur överlever man ens ett förhållande utan sex? Absolut det går att använda preventivmedel och kondom men det finns ju fortfarande en chans.

Jag vet helt enkelt inte vart jag ska ta vägen och jag behöver verkligen några kloka råd och inga påhopp :(