både jag och min son har blivit slagna av min ex fru.

Reaktionen från socialtjänst och familjerätt kan beskrivas med ett ord:

"hånflin"

Min erfarenhet är att man, som man, tyvärr är helt rättslös om ens fru misshandlar en eller ens barn.

Jag har svårt att glömma vad en medlare sa till mej en gång i tiden efter ha spelat upp en ljudnspelning för honom där min ex fru misshandlade vår son både fysiskt och verbalt:

"ta på dej ett par gymnastikskor och spring in i skogen och skrik, här får du ingen hjälp"

Först blev jag arg på honom och tänkte, så kan man väl inte säga. Sedan förstod jag att han menade ingenting illa, han berättade bara hur dagens rättsväsende fungerar.

nej, modern fick ensam vårdnad.

Tingsrätten ignorerade alla orosanmälningar  som gjorts av sjukvårdspersonal, privatpersoner, skolpersonal etc. som indikerar allvarlig vårdnadsbrist hos modern.

Mamman bor i bostadsrätten som jag betalade för, tillsammans med vår son.

Mamman bor där själv under helgerna, då vår son bor hos en kontaktfamilj. Han har placerats där utan att socialtjänsten frågat mej som pappa om jag kan ta mer ansvar får min son.

Det finns ingenting i alla de utredningar som gjorts som indikerar att jag som pappa skulle oraka skada för min son. Tvärt om så hävdar tinsrätten att jag är en viktig del i min sons liv, vilket socialtjänst och familjerättt totalt ignorerar.

Mamman saboterar umgängen mellan min son och mej konstant, och socialtjänsten lyfter inte ett finger för att stoppa henne. Det känns  snarare att socialtjänsten hejar på mammans ansträngningar att exkludera mej från vår sons liv.

Min erfarenhet är att socialtjänsten är en politisk tillsatt organisation som inte har någonting med barnets bästa att göra över huvudtaget.

nej, modern fick ensam vårdnad.

Tingsrätten ignorerade alla orosanmälningar  som gjorts av sjukvårdspersonal, privatpersoner, skolpersonal etc. som indikerar allvarlig vårdnadsbrist hos modern.

Mamman bor i bostadsrätten som jag betalade för, tillsammans med vår son.

Mamman bor där själv under helgerna, då vår son bor hos en kontaktfamilj. Han har placerats där utan att socialtjänsten frågat mej som pappa om jag kan ta mer ansvar får min son.

Det finns ingenting i alla de utredningar som gjorts som indikerar att jag som pappa skulle oraka skada för min son. Tvärt om så hävdar tinsrätten att jag är en viktig del i min sons liv, vilket socialtjänst och familjerättt totalt ignorerar.

Mamman saboterar umgängen mellan min son och mej konstant, och socialtjänsten lyfter inte ett finger för att stoppa henne. Det känns  snarare att socialtjänsten hejar på mammans ansträngningar att exkludera mej från vår sons liv.

Min erfarenhet är att socialtjänsten är en politisk tillsatt organisation som inte har någonting med barnets bästa att göra över huvudtaget.