Bo på en gård? Kan man bli lycklig?
Hej alla! Jag ska försöka hålla mig kort och hoppas att det finns folk som varit i min situation och kan dela med sig med sina erfarenheter. Det är så att vi bor i ett lite finare område i Malmö, där jag själv är uppväxt, och där jag ALLTID tänkt att jag ska bo senare med mina egna barn. Allt är jättebra, bra förskola och vi trivs fantastiskt bra! Men nu till problemet, även här början man se mer och mer av dem problemen som Malmö drabbats av. Mer stölder, misshandlar, problem i skolor o.s.v. även om än väldigt lite. Vi har två barn på förskola och nu börjar tankarna vandra mot att man kanske borde lämna Malmö, och då är det nu eller aldrig tänker jag. För jag vill ju inte flytta barnen sen mär dem går i skolan, och behöva byta klass kanske mitt i mellanstadiet eller liknande. Samtidigt så kanske det vänder och blir bättre så vårt fina område förblir underbar! MEN nu undrar jag om det finns andra som är inbitna stadsbor, alltid tänkt att dem vill bo i en stad, sen valt att flytta ut på landet och ändå kunnat bli lyckliga där? Och när jag säger landet menar jag verkligen landet, jag vill i så fall bo på en gård utanför en liten by eller något, tycker inte det är lönt att flytta till en mindre stad. Och hur lever man så? När barnen blir större och det inte finns fritids, hur tar barnen sig til skolan och hem om det är för långt att cykla och inte går bussar? Ni som bor så, umgås era barn någonsin med kompisar spontant på vardagar eller är det omöjligt? Åh så många frågor och funderingar! :( Ni får ursäkta om det blir konstig sidbrytning då jag skriver från mobilen.