Hej! Såg en liknande tråd men de lyckostarna verkade ha BF redan nu i början på oktober. Tänkte det kunde vara kul att höra lite hur det går för andra runt samma vecka.
Jag har BF 5/11, gick in i v.36 igår. Är rätt trött på att vara gravid, inget hade förberett mig på hur sinnessjukt länge man är gravid?? Vill bara få träffa lillen nu.
Här har det blivit en bebis också.
I måndags kväll 23.19 tittade han ut efter en igångsättning.
Grattis till er båda! Jag är på BF +2 idag, väldigt segt. Ska till barnmorskan i eftermiddag, hoppas på en hinnsvepning och hoppas verkligen på lika bra resultat som för tjejen här ovan!
Fick ingen hinnsvepning, min barnmorska menar att hinnsvepningar tyvärr inte gör något för att påskynda förlossning. Blev väldigt irriterad för det stämmer ju verkligen inte? Vet att det absolut inte garanterar att något kommer att starta, men det KAN ju skynda på. Suck!
Fick ingen hinnsvepning, min barnmorska menar att hinnsvepningar tyvärr inte gör något för att påskynda förlossning. Blev väldigt irriterad för det stämmer ju verkligen inte? Vet att det absolut inte garanterar att något kommer att starta, men det KAN ju skynda på. Suck!
Jag fick hinnsvepning igår. Är visst öppen 4-5 cm och det var som smör därnere sa hon (väldigt mjukt). Har bf på måndag men jag hade hoppats att det skulle komma igång nu. Men bara lite intensivare förvärkar än sålänge...
Idag sade min mormor: babyn kan komma närsomhelst. Då kände jag, herregud, ge mig iaf några dagar till. Har inte hunnit varva ner helt (städar och tvättar och donar) och fixar inför babyns ankomst.
Har inte hunnit skriva förlossningsbrev ännu. Och vill göra det. Har liksom inte kommit till det filosofiska stadiet där jag går in i mig själv heller.
Är I v 37+4 idag, men är inte redo än! Önskar att babyn väntar iaf till fredag. Då hinner jag städa klart imorgon, skriva förlossnningsbrev på ons, ta det lugnt tors...
Tror ni den väntar lite? Ska man behöva leva "on the edge" denna sista tid? Tror ni man kan känna på sig när det är "på gång"? Det enda jag möjligen känner är att jag sedan igår är avsevärt tröttare och mer svullen. Men kan ju bero på sambons och mitt gräl i lördags, hemskt jag vet.
Syrran och jag kom iaf en vecka innan bf, så hoppas babyn stannar några dar till.
Finns det några tecken på när det börjar närma sig?
Idag sade min mormor: babyn kan komma närsomhelst. Då kände jag, herregud, ge mig iaf några dagar till. Har inte hunnit varva ner helt (städar och tvättar och donar) och fixar inför babyns ankomst.
Har inte hunnit skriva förlossningsbrev ännu. Och vill göra det. Har liksom inte kommit till det filosofiska stadiet där jag går in i mig själv heller.
Är I v 37+4 idag, men är inte redo än! Önskar att babyn väntar iaf till fredag. Då hinner jag städa klart imorgon, skriva förlossnningsbrev på ons, ta det lugnt tors...
Tror ni den väntar lite? Ska man behöva leva "on the edge" denna sista tid? Tror ni man kan känna på sig när det är "på gång"? Det enda jag möjligen känner är att jag sedan igår är avsevärt tröttare och mer svullen. Men kan ju bero på sambons och mitt gräl i lördags, hemskt jag vet.
Syrran och jag kom iaf en vecka innan bf, så hoppas babyn stannar några dar till.
Finns det några tecken på när det börjar närma sig?
Önskar bara att bebisen väntar liiiite till, så jag får varva ner. Men bf är först den 27:e så jag nojar nog i onödan.
Hej! Tack för svar.
Jo min bm och jag sammanfattade förlossningen men uppmuntrade mig att skriva ett förlossningsbrev också. Hon skrev väldigt kortfattat om min graviditet och tyckte jag skulle brodera ut i ett brev.
Ok ska försöka ta det lugnt bara då Önskar bara att bebisen väntar liiiite till, så jag får varva ner. Men bf är först den 27:e så jag nojar nog i onödan.
Ok, men skönt för dig då, att det närmar sig och nedräkning i dagar! Slempropp och förvärkar låter som att det snarare är för dig det kan ske när som helst.