• Sat 5 Oct 2019 10:45
    5700 visningar
    24 svar
    +1
    24
    5700

    Gravid med tredje barnet med panik

    Som rubriken lyder..

    Jag och min sambo har 2 fina underbara barn på 10 och 5år. Vi har hela tiden bara tänkt oss 2 barn. Allt fungerar fint och vi är lyckliga. För 2 år sedan blev jag oplanerat gravid trotts noggrannhet med p-piller ( har dock ibs vilket förmodligen orsakat detta) det blev en enorm chock för mig och ta tankarna började rejält. Vi byggde hus och läget var redan kritiskt både ekonomiskt och tidsmässigt. Så efter mycket drama valde vi att göra abort. Sedan dess har tankarna hela tiden funnits på ett barn till. Jag mådde otroligt dåligt efter aborten och själva grejen. I vintras fick jag lite nog. Jag kom helt enkelt fram till att jag ville ha ett barn till.

    Tillslut gick min sambo med på detta eftersom han kände att detta är viktigt för mig. I juni fick jag reda på att jag var gravid. Först blev jag glad men inte alls lika glad som jag blivit när jag plussat med de andra 2 barnen. För i bakhuvudet kom även paniken och ångesten fram. Hjälp vad har jag gjort, hur ska jag klara detta, vi som har det så skönt nu med 2 stora självständiga barn. Jag pendlade ständigt mellan lycka och förtvivlan. I juli började jag blöda och fick missfall. Jag blev ledsen för missfallet och kände inte alls att de va skönt trotts mina tankar och min ovisshet under graviditeten. Jag kände med en gång efter missfallet att jag ville ha ett barn till!

    Nu sitter jag här gravid igen v.8 jag har vetat om det sedan v.4 men väntat med att ringa BM och säga till min sambo tills för 2 veckor sedan. Åter igen pendlar jag mellan lycka och förtvivlan. Ångesten kommer mer och mer sedan det blir mer självklart efter inskrivning hos BM.

    Vad är det som gör mig sånhär?? När jag är gravid vill jag inte men när jag inte är det så vill jag! Jag orkar inte ens med mig själv längre.

    Många i vår omgivning har 2 barn och är så nöjda med det och tycker det är så skönt att småbarnstiden är över. Tror att jag tyvärr påverkas mycket av detta och känner att de kanske kan bli jobbigt att konka runt på barnvagn igen när de har det så lätt.

    Både jag och min sambo är överens om att vi kan tänka oss 3 barn men helst inte vill vara med om första året igen. Men vill gärna ha en stor mysig familj med 3 barn.

    Någon som känner igen sig i detta? Eller vad blir era känslor när ni läser det här? Måste få veta orkar inte med denna ångest längre.

  • Svar på tråden Gravid med tredje barnet med panik
  • Sat 5 Oct 2019 11:16
    #4

    Så otroligt skönt att läsa era kommentarer! Tack <3 Jag hoppas verkligen jag snart kommer kunna landa i det här och njuta lite av graviditeten med istället för att hela tiden leva med dessa känslor hela tiden. Jag hoppas det hinner släppa mer till efter vecka 12 när vi kan börja berätta för alla. Just nu känns det inte alls så som det gjorde med de andra 2 barnen att det var kul att gå it med. Nu känns det mer jobbigt, men somsagt hoppas jag det går över snart!

  • Sat 5 Oct 2019 21:04
    #9
    Anonym (Trea) skrev 2019-10-05 20:16:27 följande:

    Hej! Vi får vårt tredje barn inom kort och hela graviditeten har varit svajig rent emotionellt och mentalt. Just idag är jag ledsen och rädd, men jag hoppas på att känna annorlunda imorgon. Det är så många känslor, hormoner och tankar. Har svårt att samla mig och känner just nu att tårarna är nära...

    De andra barnen har varit så självklara på något sätt, men jag känner att det här är annorlunda.


    Hej!

    Hoppas allt känns bättre för dig nu. Men tack för ärligheten känns så skönt att fler känner om jag! Känner mig så himla ensam i mina tankar om det hela. Får man fråga om eran var planerad?

    Vore så kul att få höra när trean anlänt hur känslorna ligger då.

    Har också svårt att samla mig för tillfället och gråter titt som tätt..
  • Sat 5 Oct 2019 21:09
    #10
    fjanten skrev 2019-10-05 20:09:52 följande:

    Men vilken relevant och givande input du ger...... Storlek och mysighet kan absolut hänga ihop, men olika storlek ger olika "myshetsfaktor" för olika personer. Vissa tycker att ett barn gör familjen optimalt mysig, medan andra tycker att det känns skittrist. Andra tycker att fem barn gör familjen optimalt mysig, medan en del tycker att det låter som bäddat för kaos. Hur är din kommentar relevant för TS situation?

    TS, jag väntar också tredje barnet (inte många veckor kvar nu!). Ibland undrar jag vad tusan vi gett oss in i, andra gånger smälter hjärtat av kärlek och längtan. Ge det lite tid så kommer nog dina hormoner lugna ner sig lite ska du se


    Tack, kände likadant med kommentaren.

    Grattis till eran trea! Hoppas också kunna känna så snart ????
  • Sun 6 Oct 2019 19:39
    #12
    Mamma EB skrev 2019-10-06 16:45:37 följande:

    Hej!

    Du.är absolut inte ensam om att känna så. Jag har 2 barn som e 7 och 9 år, blev gravid i dec 2018 och mådde så dåligt, grät mig till sömns så jag valde att göra abort, det var skittufft. Efter aborten har vi längtat efter en trea och jag plussade förra veckan, blev först glad men sedan kom paniken. Började tänka på varför vi väljer att skaffa en bebis när vi har det så bra nu med stora barn som klarar sig själva. Hela kroppen skriker nejjjj och det är så jobbigt. Får mycket stöd av mannen som stöttar o peppar mig. Talade med BM i fredags och berättade hur jag mådde o hon sa att det var normalt, alla kvinnor är inte glada. Hon uppgav att hormonerna sprutar just nu men om det ej gick över finns samtalsstöd. Idag känns det bättre och jag längtar tills bebisen kommer till oss. Det är viktigt att du pratar om det, håll inte dina känslor inne. Det kommer bli så bra när du har barnet i din famn, ett barn ångrar man aldrig. Kram


    Måste säga att det är galet skönt att läsa att du också känt samma! Börjar känna mig mer och mer galen.

    Tänker också att man aldrig ångrar ett barn när man har det i sin famn men vägen dit känns så otroligt lång denna gången. Min största skräck just nu är även när man om några veckor kan börja berätta för andra, jag vill inte. Jag orkar inte med kommentarer när jag själv inte känner mig för glad.

    Skönt att höra att det redan känns bättre för dig! Håller tummarna att det fortsätter så och att jag snart med kan känna. Just nu handlar det även mest om att överleva illamåendet :)

    Kram
  • Sun 6 Oct 2019 19:47
    #14
    MammaPolly skrev 2019-10-06 19:40:28 följande:

    Oj vad jag känner igen mig!

    Har längtat i säkert fem år efter en liten trea. För ca 1 1/2 år sen ville även mannen ha en till så vi slopade skydden.

    Blev efter några månader gravid, blev livrädd och när det blev mf vart jag så ledsen. Samma sak hände igen efter några månaders ångest då jag så gärna ville ha ett till barn...

    Vart gravid direkt igen och samma oro infann sig direkt... dessa känslor har jag handskas med fram till kub testet. Självklart var det inte bara negativa känslor med väldigt mycket.

    Under och efter kub var det som att jag fattade att allt var bra, det fanns en frisk bebis i magen och familjen var sååå glad. Där någon stans började de negativa försvinna.

    Tror många känner oro i bärjan men du kanske har det jobbigare än normalt... Kanske du skulle prata med en kurator och reda ut varför du känner som du gör?


    Tårarna bara rinner, känns redan lättare när det verkar vara så många som känner lika. Undra varför man lättare känner så med sin trea?

    Ska också göra kub testet och har redan sett den lilles hjärta slå. Precis efter ul kändes det lite roligare men några dagar efter gick jag tillbaka till de gamla känslorna igen. Blir det inte lättare efter kub ul om 4 v ska jag absolut ta tag i att få prata med någon. Tack!
  • Fri 1 Nov 2019 15:07
    #20
    Anonym (Trea) skrev 2019-10-21 11:22:30 följande:

    Hej! Jag vill bara skriva en liten uppdatering i tråden. Vi fick vårt tredje barn för en vecka sedan och jag kände mig både orolig och nedstämd innan. Nu är lillebror här och han är så självklar i vår familj. Jag är såå glad över att vi valde att skaffa ett sista barn, det känns helt annorlunda nu när han väl är född.


    Hej!

    Tack för uppdateringen, det känns mer hoppfullt!

    Grattis! Hoppas det går bra med den lilla.

    Själv har jag inte haft någon ångest det sista med ta eller på graviditeten. Jag känner att jag kan prata mer med min sambo om den nu utan att få panik. Känner fortfarande mer panik över att ev snart få börja berätta för andra. Det känns bara jobbigt och inte alls kul. Men känner mig väldigt likgiltig över att vara gravid. Alltså inget alls. Men det känns ok för tillfället och är skönt.
  • Tue 11 Aug 2020 21:14
    #23

    Nu står jag här med facit i hand.

    I början av graviditeten hade jag panik, förstod inte alls vad jag gett mig in på. Försökte hela tiden dämpa ångesten som var påväg. Men ganska fort efter v 13 började det sakta men säkert kännas bättre och bättre och jag började känna att det var kul med ett barn till. Efter RUL var det som att allt släppte. Då började jag längta. Men det tog väldigt lång tid denna gång innan vi började skaffa grejer och sådant. Sånt man vill göra så fort man fått reda på att man är gravid annars, men kan ju ha och göra med att det var tredje barnet med och att man gjort de innan.

    I maj dök hon upp våran prinsessa. Var en ganska jobbig förlossning om man jämför med de andra men den gick trotts allt fort.

    Hela tiden känt otrolig lycka.

    Det enda som vart lite jobbigt i början var att acceptera att man var lite mer ?låst? igen, men det gick snabbt över till förståelse för hur det är med småbarn och tacksamhet för vårat barn.

    Inte en dag har jag ångrat vårat tredje barn. Klart de ofta kan vara mycket att göra så försöker jag vara rätt inställd på hur småbarnslivet är igen och det gör det hela lättare och mysigt så vi tar tillvar på denna tiden igen.

    Jag är glad över mitt beslut och och har förståelse för allt som varit. Hade vi inte skaffat våran tredje efter de jag kände så vet jag att jag fortfarande känt lika som då och ångrat mig.

    Även om allt var kanon innan så känns det som att vi är kompletta nu.

    Hoppas detta kan hjälpa andra i framtiden som känt lika som jag. Vart en väldigt känslosam resa det hela för att komma fram till beslutet vi tog.

    Kram på er!

Svar på tråden Gravid med tredje barnet med panik