Han vill ha sex utan närhet?

Min man är likadan. Hans enda närhet han ger mig är sex.

Vi har vart gifta i många år och vi har grälat om detta. Jag vill ha närhet men den enda närheten han fattar o kan är sex.

Skulle jag krama honom, ja då måste det leda till sex.

Skulle han krama mig ja då måste det leda till sex.

Det är så jobbigt.

Länge ett tag gick jag med på sexet för annars fick jag ingen närhet.

Men man orkar ju inte hur mycket som helst och nu är vi i en svacka där jag inte orkat ha sex alls senaste månaden.

Inga pussar, inga kramar ja ingenting.

Jag funderar allvarligt på om det är såhär jag vill leva mitt liv.

Hur var det innan ni träffades? Hade ni ingen närhet då heller?. Jag är en man och jag älskar att krama kyssa min kvinna.

Att säga att någon annan gör fel är som att säga att den personen inte duger. Är det schysst?

Ni har olika personligheter. Han har accepterat att du är ?klängig?, men varför accepterar inte du att han inte är det?

Ser du något fel i bilden?

Lite skönt att någon har det lika. I mitt fall är det likadant helt utan närhet. Fast jag har aldrig inte velat ha sex. Det är ju den enda närhet han ger mig. Det är i vardagen, han är snarare lite otrevlig, tycker att jag gör allt ?lite fel ?och har upplever inte mig som på / klängig utan verkar gilla om jag rör honom. Av familjerådgivaren fick jag rådet att själv ge närhet. Min det blir ingen skillnad. Jag masserar osv men han rör mig verkligen inte. Han säger heller aldrig någonsin att han tycker om eller älskar mig. Hur skulle ni reagera/ göra?

Då vänder vi på det. Han får dig att känna att du inte duger genom att aldrig ge dig bekräftelse. För hans del duger du bara till sex?. Dessutom så säger han att han gillar när du tar på honom, och du i din tur nekar inte honlm sex om din beröring leder till det?

Jag ser tydligt att det är du som gör avkall på ditt mående för att luska ut vad som försiggår i hans huvud. Är du säker på att han förstår vad ditt syfte med beröring är? Han tror kanske att det bara är när man ska ha sex? Är ni kära i varandra fortfarande? Attraheras ni av varandras utseende? Uppskattar ni varann, gör saker för den andre?

Till ? personlighet? menar du att jag bara ska tänka att det är hans personlighet och inte behöva/ längta efter eller ha någon kärlek Eller ens en kram i mitt liv? Det känns så tomt för mig. Skulle du bara fortsätta ge och aldrig få något tillbaka?

Ja det är konstigt att bara duga till sex. Han tar gärna emot ömhet men kan inte ge. Jag funderar på att sluta ge men inser att det kanske bara leder till ännu större avstånd. Hur får jag honom att VILJA vara lite gullig mot mig? som svar på frågorna så tror jag att det finns attraktion men vi är dåliga på att göra saker med varandra( vi har mer stressig vardag än i början) och har mkt logistik utöver jobben

Du får honom att inse vad du behöver genom att ställa krav. Ja det kan behövas att du säger nej till sex. Blir en väldig obalans i ert förhpllade när han får det han vill men du får enbart smulor. Hur svårt kan det vara att ligga bredvid varann i soffan?! Han kommer aldrig att bli någon stjärna på detta men han kan absolut bli bättre!

Tror ni behöver prata med någon som kan hjälpe er och få er att förstå varandra.

Hade precis likadant. Jag gav närhet och bekräftelse konstant, vid samtal (terapeuter inkluderade) om att jag saknade att få detsamma sa han att han uppskattar närheten och uppmärksamheten han fick, han kände sig sedd och älskad, men kunde ÄNDÅ inte kosta på sig att någonsin smeka mig över armen i förbifarten eller lägga en hand på mitt lår i tv-soffan. All beröring från hans sidan syftade enbart till att få onanera i mig. (Precis så kändes det de sista åren iallafall, min njutning var mest en uppgift för honom att hantera i syfte att få göra sitt sen, inget tal om att jag skulle få några sexuella önskningar uppfyllda, någonsin, han svarade bara att han gillar det han gillar.) Snart efter att jag provade att sluta ge närhet tog det slut. Han kände sig plötsligt så oviktig för mig. Det känner jag mig tvungen att tolka som att jag hela tiden var oviktig för honom...

Det är viktigt att acceptera att man är olika. Men det går ju till en viss gräns, det förstår alla som har lite vett.

Att gå in i en relation med mottot att man får vad man tar, acceptera eller lämna, funkar inte.

Han måste vilja förändras för att ni ska komma någon vart. Just nu är det bara tomma ord från hans sida. Han säger att han vill men går sedan helt emot vad han påstår att han vill. Hur går det ihop? Alltså vill han inte. Du har kämpat och kämpar. Hur länge orkar du? Det kan ingen svara på mer än tiden får avgöra. Alla har en gräns och ni verkar ha kämpat med detta ett tag redan. Kanske är dags att ta ett beslut en gång för alla?

Uppenbarligen kan han inte förändras och du kan inte acceptera. Det genomsyrar hela relationen. Det kan ju inte vara så kul nej...

"Klängig" är vl knappast samma sak som att visa ömhet och vara fysisk även utanför sängkammaren. Tänk dig  skillnaden att vara barn hos en sådan person och växa upp...utan en enda klapp på axeln, beröring eller kärleksfulla ord som bekräftar dig eller att växa upp hos en person som kramar dig, säger att du är bra fin, att de tycker om dig, tar på dig, tröstar dig? Vilket barn tror du kommer attmå bäst, bli tryggast och vilken lär ha en ganska störd anknytning mest troligt och föra samma mönster vidare? Det finns en hel del forskning på hur närhet och osexuell fysisk beröring får människor att må. T o m djur kan avstå sin mat om de blir klappade...

Oroligt kanske är det någon maktgjej...eller varför lämnar han inte om han inte älskar mig? Pga tillgång till sex/ delad ekonomi?

Jag tror inte det är en maktgrej. Samma som att han är otroligt oromantisk och helt enkelt inte fattar vad som skulle uppskattas. Efter många år som gift har han äntligen fattat grejen med att överraska med en blomma någon gång.

Innan kunde han säga om jag för över 200kr så kan du åka och köpa blommor till dig själv från mig. På min födelsedag. :p

Det brydde jag mig inte så mycket om men just det här med beröring tycker jag är jätteviktigt och vi har diskuterat detta hejvilt och han säger varje gång att han ska göra det men faller i gamla mönster så att säga.

Jag tror grunden kan ligga i hur han blivit uppfostrad, men samtidigt tror jag ofta sådant beteende är brist på kärlek eller iallafall attraktion. För tänk hur det är i början när man träffar någon man är förälskad? Man tar på varandra hela tiden, kan inte låta bli, passionen driver en att beröra...men bara om man är förälskad. Vissa människor går in i relationer utan att vara förälskade. De drivs in i kärlekslösa förhållanden av påtvingade traditioner, kanske rädsla för att förbli ensam, inte nånsin kunna hitta en partnr. Kanske har de aldrigt haft lätt att attrahera någon tar första bästa. När man inleder en relation med någon är det viktigt att man är på samma plan, har samma behov, visar kärlek på liknande sätt, men inte bara de första månaderna utan en bit in i relationen. Jag tror en persons egenskaper och förhållningssätt visar sig väldigt tidigt. Kanske har du ignorerat hur han betett sig? Att han kanske inte varit så kär i dig som du i honom?

Tycker du ska ha ett allvarligt samtal med honom och fråga vad han verkligen känner, varför han inte får spontan lust att beröra dig? Om han älskar dig? Personligen tror jag att risken är att han inte gör det på rätt sätt. Han har kvar dig av slentrian och trygghetsbehov. Tycker inte du ska acceptera ett sådant snålt och egoistiskt beteende.

Och en sak till. En mans lust till sex har inget med varken attraktion eller kärlek att göra. Det är bara ett behov som hunger för dem. Så sluta ha sex med honom som nummer 1.