Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF

Hej!

Vi var tvungna att för en vecka sen att avbryta graviditeten i v14 då vår lilla ängel hade så pass allvarliga missbildningar att hen inte skulle överleva graviditeten ens :( Värsta vi varit med om någonsin, men inget vi kunnat påverka utan det var den där jäkla slumpen och oturen..

Vi gjorde en tvåstegsabort som gjorde fruktansvärt ont men mest psykiskt, dock gick den förhoppningsvis bra då vi fick lämna samma kväll.

Är vi fler som gått igenom detta och vill försöka igen så fort som möjligt?

Ni som lyckats, hur lång tid tog det för er och hur länge blödde ni?

Ingen kan såklart ersätta den lilla ängel vi så gärna hade velat ha, men för oss känns det rätt att verkligen försöka på nytt.

Hej!

Vi var tvungna att för en vecka sen att avbryta graviditeten i v14 då vår lilla ängel hade så pass allvarliga missbildningar att hen inte skulle överleva graviditeten ens :( Värsta vi varit med om någonsin, men inget vi kunnat påverka utan det var den där jäkla slumpen och oturen..

Vi gjorde en tvåstegsabort som gjorde fruktansvärt ont men mest psykiskt, dock gick den förhoppningsvis bra då vi fick lämna samma kväll.

Är vi fler som gått igenom detta och vill försöka igen så fort som möjligt?

Ni som lyckats, hur lång tid tog det för er och hur länge blödde ni?

Ingen kan såklart ersätta den lilla ängel vi så gärna hade velat ha, men för oss känns det rätt att verkligen försöka på nytt.

[quote=79950776][quote-nick]Viennah skrev 2019-10-09 09:00:01 följande:[/quote-nick]Jag vet vad du går igenom <3 Gjorde en medicinsk 2-stegsabort i måndags efter att KUB i v 13 visat extremt bred nackspalt, och 1 vecka därefter - efter att jag fått göra ett moderkaksprov - kom det fram att bebis hade det extremt ovanliga syndromet Trisomi 13. Pataus syndrom. Läkaren sa att det inte var förenligt med liv, de flesta foster dör i magen eller kort efter förlossning. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Men beslutet blev ju i allt det mörka rätt givet. I måndags när graviditeten avbröts hade jag precis gått in i v 15.

Hoppas innerligt på att bli gravid igen, detta var min första och såå efterlängtade graviditet. Jag är 36 år gammal. Startade en blogg efter Kubtestet och kommer fortsätta skriva där om vår kamp som nu övergår från att hoppas på ett friskt barn till att försöka bli gravida igen.

graviditetiallsinnakenhet.blogspot.com

Massa kramar till dig![/quote

Åh nej! Jag känner din smärta, vet precis vad du går igenom nu.. sorgen äter liksom upp en! Så orättvist och man förstår inte varför!

Skulle inte önska min värsta fiende att behöva gå igenom något liknande..

Detta var vårat första barn också, från att känna lyckan på kub-UL av att se hjärtat slå och lillen som sprattlade till att det här ser inte alls bra ut.. fy vad vidrigt det var!

Jag hejar på oss och hoppas vi snart lyckas!

Skickar massa styrka & kramar! <3

Hej! Hur går det för er? Jag blev blödningsfri i några dgr och va genast igång med försök igen till bebis! Men nu har jag till å från lite blodiga flytningar så nu har jag ist lite panik att vi börjat för tidigt och att jag riskerar infektion, gah! Ngn som vet hur snabbt det kommer isf? Jag har inte ont någonstans. Tkr det är så jobbigt att man inte riktigt vet vart i cykeln man är. Kan ju lika gärna haft ÄL utan att veta om. Brukar ju alltid känna den men allt kanske blivit annorlunda efter aborten. Känner oxå att känslorna komma ifatt än och känns så otroligt otroligt tungt att man åter är där igen och håller på å försöker. Jag lägger lixom all min kraft och mina tankar på bebis! Kan inte tänka på annat!

Ja absolut, två veckor är helt normalt! På tors är det 3 v för mig och jag skvätter lite fortf. Barnmorskan sa till mig att man kan ha lite ena dagen och mkt andra och så vidare. Jag har lite mer aprikos/rosa nu. Känns som det kommer från tappen. Tänker att den säkert är känslig fortf men vet inte.

Ja el hur man vill bara komma tebax till det normala :/. Hur mår du annars? Börjat jobba å så?

Hej! Vi fick veta i vecka 16+1 att vårat barn hade ryggmärgsbråck och läkaren rekommenderade att avbryta eftersom man inte kunde veta hur pass illa det skulle sluta. Jag gjorde medicinsk abort veckan efter, allt gick bra rent fysiskt. Exakt en månad efter fick jag min mens trodde jag. Den varade i 3 dagar bara sen blödde jag inte på typ en vecka sen började jag helt plötsligt blöda rätt mycket och med klumpar. Fick en tid på gyn och dom såg där att det var rester kvar, typ hinnor osv. Blev direkt inlagd och blev också sövd som du. Blev lite lycklig i allt hemska när jag trodde att det var mens och såg det som ett kvitto på att allt var normal men så var det ju inte. Känner med dig att allt bara gått fel. Man tappar som hoppet om sin kropp och framtiden. Men nu hoppas vi på det bästa, kram på dig!

Jag gjorde skrapningen natten till 15/10 och blödde bara första dagarna sen har jag bara haft färgade flytningar tills igår 22/10 men de verkar ju komma och gå lite som de vill. Läkarna rekommenderade att vänta med att bada och samlag 6 veckor efter skrapningen så jag skulle inte bli förvånad om det kommer tillbaka igen och är lite till och från. Det är ju såklart olika för alla hur länge man blöder men tveka inte på att få en tid bokad för att kolla så allt är som det ska om du känner minsta oro. Det var på så vis jag fick veta att jag hade rester kvar.

Det är så skönt att höra liknande historier, man känner sig mindre ensam i allt detta sorgliga. Tack för att du/ni delar med er! All lycka till dig <3

Jag har läst lite i er tråd pga jag för två år sedan var med i en likadan tråd med förra som fått avbryta sina graviditeter eller fått MA( varav jag var en). Jag känner så med er och vill bara ingjuta lite hopp. I dag har vi allihopa fått barn efter det som ni beskriver kändes som livet och glädjen var som bortblåst när det hände. Jag önskar er alla lycka till och tror starkt att ni kommer få era små om än det inte är dem ni nu förlorat <3

Hej hej!

Vill bara kolla hur det är med dig?

Hur mår kropp och själ?

Kram <3