Inlägg från: Anonym (S) |Visa alla inlägg
  • Anonym (S)

    Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF

    Jag är gärna med här, letat efter en sån här tråd. Jag gjorde abort för en vecka sen för min lille hade trisomi 21. FRUKTANSVÄRT!! Jag är sjukskriven 50% nu i två veckor och var sjuk en vecka innan. Idag är min första dag på jobbet. Känns ändå okej att tänka på ngt annat än å ligga på soffan och älta. Går ifrån mängder av tårar till ilska och sen en gnutta hopp. Jag har lågt AMH så det tog tid för oss 1,5 år (mitt tredje barn), så det som skrämmer mig mest är att jag kanske aldrig får uppleva ett tredje barn :(. Va så lycklig när det äntligen lyckades! Jag blöder fortf färskt blod och vill så gärna börja igen så fort jag slutat blöda. Min kille ville först absolut inte försöka igen då detta tog väldigt hårt på honom. Men efter många diskussioner kom vi fram till båda två att vi inte ville detta lilla liv skulle tas bort i onödan utan att själen kommer igen (så vi hoppas och tror iaf).

  • Anonym (S)

    [quote=79951377][quote-nick]Anonym (AF) skrev 2019-10-09 13:26:41 följande:[/quote-nick]Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.

    Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3[/

    Va skönt och höra att ni lyckades så snabbt! Ger ju lite hopp! Lycka till med ny liten bebis! Förstår din oro. För mig har det även tillkommit en rad andra olika oroligheter (så mkt som kan gå fel) som jag tidigare inte tänkt på. Sorgen är helt oförklarligt tung! Man kan lixom inte alls förstå heller varför det skulle drabba just en själv. Jag känner verkligen INGEN annan än mig själv som blivit drabbad. Ingen i min närhet, ingen bekant (men kan ju va så att de inte pratat om det). Har otroligt många också nära som ska ha exakt samma månad som jag skulle ha (mars). Så vill helst hoppa över den månaden :(.

  • Anonym (S)
    Tbinesh skrev 2019-10-09 23:23:49 följande:

    Åh, då hade vi samma helvete för en vecka sen och även nu. Förstår vad du menar med känslorna, hur mycket man än försöker tänka framåt så kommer ilskan och sorgen, varför hände det just oss liksom!?

    Blir glad för dig att din kille ändå ändrat sig, att ni gör det ihop. Alla hanterar sånt här olika.

    Förlåt, är inte så insatt, vad menas med lågt AHM? 

    Jag vet, känner inte heller någon som gått igenom detta, känns som att det bara ploppar ut bebisar runt om en HELA tiden!! Min bästa vän berättade dagen innan vi fick det dåliga beskedet att vi skulle ha nästan samtidigt, var så glad i 24H och nu kan jag inte ens prata med henne. Är såklart så glad för hennes skull men så ledsen för min egen och orkar bara inte vara glad för någons skull just nu..

    Och mars månad håller jag med om, skulle på något sätt kännas lättare tror jag om man fick bli gravid igen tills dess, men vågar inte hoppas på för mycket.

    Är egentligen livrädd för att bli gravid igen, så orolig man ska vara men åh andr sidan vill jag inget hellre än det NU NU NU!!

    Skickar styrkekramar <3


    Håller helt klart med! Är man gravid då kommer det ju kännas mkt mkt lättare. Men jag vågar inget hoppas heller. Känns dock som det är långt kvar till man kan försöka. Mina blödningar har inte avtagit ngt (bara en veckas sen så det är ju inte så konstigt). Men brösten är fortf ömma och antagl mjölkiga. Har du så med? Känns så otroligt sorgligt att hela tiden bli påmind om det när man stöter emot el så. Ha en massa mat som inte min bebis kan få :(.

    AMH betyder låg äggreserv. Så hoppas hoppas det finns ett guldägg kvar till en frisk bebis!
  • Anonym (S)
    Anonym (AF) skrev 2019-10-10 17:01:46 följande:

    Det var superskönt att det fick fort men jag var nog inte psykiskt redo, började gå hos kurator varannan vecka i ca 6mån och det hjälpte faktiskt endel mot oron och sorgen av våran förlust. Det var skönt att få lätta på känslor och tankar med någon jag inte kände. Hade extremt svårt tt dela med mig med närstående, kändes som att ingen kunde förstå smärtan jag gick igenom. Har du bra stöd omkring dig?

    Och visst är det så att man blir så medveten om hur mycket som kan gå fel. Kände mig också ensam, kände ingen som genomgått liknande precis som dig. Men jag hittade en grupp på facebook, då insåg jag hur många andra som tyvärr gått/gick igenom samma. Det var en lättnad, jag kände mig mindre ensam. Jag hoppas ni snart blir gravida igen och får ett friskt barn. Förstår verkligen längtan!


    A tack snälla, jag hoppas verkligen det med. Barnen är oxå jätteledsna och pratar om bebisen varje dag. Jag tkr mig väl ha rätt bra stöd, min mamma kom ner och bodde hos oss en vecka, vi kunde ju varken laga mat eller stöda, saker sattes ju på paus. Men jag vet ju att med tiden så kommer alla gå vidare och att jag förmodligen kommer vara själv kvar (min sambo kanske med), men känns som det drabbar allra främst mamman som bär på barnet.
  • Anonym (S)
    Tbinesh skrev 2019-10-10 23:21:07 följande:

    Ja.. Vill inte heller hoppas för mycket och försöker inte tänka så mycket på det =omöjligt!

    Det där med blödningen är så konstigt flr mig, varannan dag blöder jag mycket o dom andra knappt något alls, som jag förstår får man inte ha sex så länge det kommer något överhuvudtaget, men vissa har ju minimala flytningar bara i flera veckor och känns så surt att behöva vänta 3-4 veckor isåfall.. :(

    Jag har bröstimplantat så dem är rätt speciella ändå, men ömmar fortfarande en del, har tagit två gravtest för att se att gravidhormonerna minskar vilket det verkar som, ska testa till helgen igen.. Vill bara nollställa, inte nog med vilket helvete man fått utstå här ska vi gå och blöda och ha positiva gravtest vem vet hur länge!

    Ååh klart det ska finnas ett guldägg kvar till dig! Hoppas hoppas <3


    Ja jag hoppas verkligen också på guldägg. Jag har beställt hem gravtest och ÄL test (igen, så tjatigt å börja med det igen, suck). Så ska testa så fort jag fått om det fortf visar plus. Min barnmorska sa att man kan få ägglossning 10 dgr efter aborten (hur ska man hinna med det). Hon sa även när det är bruna flytningar går det bra att försöka. Däremot glömde jag fråga om träning hur det ser ut med det. Tränade pyttelite igår för jag känner av i ryggen annars å det kändes bra. Men när jag sprang till bussen så kändes det väldigt obehagligt efteråt, så springa vågar jag mig inte på än. Hur gammal är du? Är ni redo båda att försöka igen snabbt?
  • Anonym (S)
    Tbinesh skrev 2019-10-11 09:00:36 följande:

    [quote=79955351][quote-nick]Anonym (S) skrev 2019-10-11 08:32:13 följande:[/quote-nick]Ja jag hoppas verkligen också på guldägg. Jag har beställt hem gravtest och ÄL test (igen, så tjatigt å börja med det igen, suck). Så ska testa så fort jag fått om det fortf visar plus. Min barnmorska sa att man kan få ägglossning 10 dgr efter aborten (hur ska man hinna med det). Hon sa även när det är bruna flytningar går det bra att försöka. Däremot glömde jag fråga om träning hur det ser ut med det. Tränade pyttelite igår för jag känner av i ryggen annars å det kändes bra. Men när jag sprang till bussen så kändes det väldigt obehagligt efteråt, så springa vågar jag mig inte på än. Hur gammal är du? Är ni redo båda att försöka igen snabbt?[/

    Jag med och testar positivt på gravtest fortfarande men svagare blir det iallafall!

    10 dagar? Vi är ju snart uppe i det! Tycker det är SÅ jobbigt med vilken info man ska gå efter, vissa säger vänta tre månader, vänta en mens, vänta tre veckor, det får inte blöda alls osv.. det din Bm sa känns ju lovande, vi vill försöka direkt när det slutat blöda tänker jag, hur känner ni?

    Det står ju överallt att man blir bara gravid om kroppen är redo, och därför inte behöver vänta en mens!

    Jag är 31, hur gammal är du?

    Man kunde köra på med träning så länge man orkar sa dom till mig, jag har inte tränat men promenerat varje dag vilket har gått bra förutom en dag då vi gick för mycket och jag fick helt galna kramper och sammandragningar :/


    Jag är 38 fyllda snart! Mitt tredje barn. Dom andra barnen kom till väldigt enkelt men tredje har vart kämpigt. Idag fick jag tester på posten, jag har fortf starkt positivt :(, kändes väldigt deppigt! Man kan väl inte ha ÄL samtidigt som grav hormoner? Ja jag har läst oxå olika bud. Tänker dock inte vänta en sekund efter jag slutat blöda :S, hehe.
  • Anonym (S)
    Viennah skrev 2019-10-13 19:44:09 följande:

    Tack snälla <3 trist att höra att det även var er första graviditet men vi kan ju i alla fall glädjas åt att vi kan bli gravida.

    Tyvärr blev denna vecka ännu jobbigare då jag började blöda som bara den i torsdags. In på

    Gynakuten och visade sig att det fanns rester kvar, att allt inte kom ut i måndags... fick samma tabletter som på måndagen för att se om kroppen kunde stöta ut det men hände inget. Så på fre em gav de upp eftersom jag inte slutade blöda, fick sövas för skrapning. Allt har bara gått fel men NU hoppas jag verkligen att det ska vara över... orkar inte med något mer som går fel.


    Å stackare! Men nu vänder det!! Det vi går igenom räcker liksom att gå igenom, man vill ju inte stöta på fler motgångar! Tur det finns bra vård att få! Hoppas du känner dig bättre snart! Kramar <3
  • Anonym (S)

    Hej! Hur går det för er? Jag blev blödningsfri i några dgr och va genast igång med försök igen till bebis! Men nu har jag till å från lite blodiga flytningar så nu har jag ist lite panik att vi börjat för tidigt och att jag riskerar infektion, gah! Ngn som vet hur snabbt det kommer isf? Jag har inte ont någonstans. Tkr det är så jobbigt att man inte riktigt vet vart i cykeln man är. Kan ju lika gärna haft ÄL utan att veta om. Brukar ju alltid känna den men allt kanske blivit annorlunda efter aborten. Känner oxå att känslorna komma ifatt än och känns så otroligt otroligt tungt att man åter är där igen och håller på å försöker. Jag lägger lixom all min kraft och mina tankar på bebis! Kan inte tänka på annat!

  • Anonym (S)
    Anonym (AF) skrev 2019-10-19 14:26:42 följande:

    Förstår verkligen att du inte kan tänka på annat än att få bli gravid igen, väntan är fruktansvärd, man vill ju bara att kroppen ska bli normal igen och fungera. Jag vet många som blött, rosa/bruna flytningar av och till i veckor, jag hoppas dock det går över fort för dig! Jag fick förklarat att det oftast beror på såret från där moderkakan suttit som ibland går upp och tar tid att läka. Vet inte vad risken är för infektion eller hur snabbt det går. Men feber och smärta är väl vanliga tecken.

    Jag kände också av min ägglossning innan och för mig kändes den brutalt mycket mer efter avbrytandet, det gjorde riktigt ont. En sak jag gjorde för att se vart i cykeln jag befann mig var att tempa. Men det kanske inte är något du är van vid? Om jag tempar runt kl 6.30 är tempen innan äl oftast 36.00-36.30 men efter äl är den hög mellan 36.50-36.80. Kanske kan det hjälpa dig för att ta reda på om den varit eller inte?


    Ja tempa borde jag verkligen börja med igen, höll på med det innan för några år sen, innan barnförsökandet men slutade av ngn anledning och nu har jag bara inte kommit igång igen. Vet inte vart tempen är heller, hehe :/. Men tror som du hade att jag förmodligen kommer känna av ÄL. Så får väl ha lite tålamod bara. Ska oxå pausa försökandet tills blodet är helt borta! Vill inte riskera ngt, men är så sjukt rädd å gå miste om en ÄL, ahh!
  • Anonym (S)
    Viennah skrev 2019-10-21 09:30:05 följande:

    Jag blöder fortfarande, gått 2 v så kanske är normalt... men man vill ju bara att kroppen ska komma igång igen. Tycker det konstiga är att det varierar så i mängd, är det så för dig med?


    Ja absolut, två veckor är helt normalt! På tors är det 3 v för mig och jag skvätter lite fortf. Barnmorskan sa till mig att man kan ha lite ena dagen och mkt andra och så vidare. Jag har lite mer aprikos/rosa nu. Känns som det kommer från tappen. Tänker att den säkert är känslig fortf men vet inte.

    Ja el hur man vill bara komma tebax till det normala :/. Hur mår du annars? Börjat jobba å så?
Svar på tråden Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF