• Wed 9 Oct 2019 02:12
    15520 visningar
    301 svar
    -1
    301
    15520

    Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF

    Hej!

    Vi var tvungna att för en vecka sen att avbryta graviditeten i v14 då vår lilla ängel hade så pass allvarliga missbildningar att hen inte skulle överleva graviditeten ens :( Värsta vi varit med om någonsin, men inget vi kunnat påverka utan det var den där jäkla slumpen och oturen..

    Vi gjorde en tvåstegsabort som gjorde fruktansvärt ont men mest psykiskt, dock gick den förhoppningsvis bra då vi fick lämna samma kväll.

    Är vi fler som gått igenom detta och vill försöka igen så fort som möjligt?
    Ni som lyckats, hur lång tid tog det för er och hur länge blödde ni?

    Ingen kan såklart ersätta den lilla ängel vi så gärna hade velat ha, men för oss känns det rätt att verkligen försöka på nytt.

  • Svar på tråden Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF
  • Wed 9 Oct 2019 11:20
    #4
    Ebo88 skrev 2019-10-09 07:57:05 följande:

    Beklagar er lilla ängel.

    Jag är mamma åt två änglar.

    Vår son kom i v.24+4 November 2017. Han somnade in efter 10 dagar. Jag blödde i 2.5 veckor och fick mens 2 veckor efter blödningen slutade. Vi blev gravida 2.5 månader efter vår son föddes.

    I juni 2018 födde jag vår flicka stilla i v.24+3. Hon hade dött i magen pga att en infektion tog sig in och smittade henne.

    Jag blödde i 2 veckor och mensen kom tillbaka 2 veckor efter blödningen.

    Efter vår dotter beslöt vi oss för att vänta. Vi blev gravida igen i dec/jan men vi fick MA i v.9.

    Nu är vi i v.25+6 och hoppas på att allt ska gå bra.

    Omge er med nära och kära som ger positiv energi. Prata mycket och stötta varann.

    Önskar er all lycka


    Åh, finner inga ord för hur ledsen jag blir över vad ni har behövt gå igenom..

    vad fint att du delar med dig!

    Och stort grattis till er kommande bebis, önskar er all lycka! <3
  • Wed 9 Oct 2019 11:25
    #5

    [quote=79950776][quote-nick]Viennah skrev 2019-10-09 09:00:01 följande:[/quote-nick]Jag vet vad du går igenom <3 Gjorde en medicinsk 2-stegsabort i måndags efter att KUB i v 13 visat extremt bred nackspalt, och 1 vecka därefter - efter att jag fått göra ett moderkaksprov - kom det fram att bebis hade det extremt ovanliga syndromet Trisomi 13. Pataus syndrom. Läkaren sa att det inte var förenligt med liv, de flesta foster dör i magen eller kort efter förlossning. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Men beslutet blev ju i allt det mörka rätt givet. I måndags när graviditeten avbröts hade jag precis gått in i v 15.

    Hoppas innerligt på att bli gravid igen, detta var min första och såå efterlängtade graviditet. Jag är 36 år gammal. Startade en blogg efter Kubtestet och kommer fortsätta skriva där om vår kamp som nu övergår från att hoppas på ett friskt barn till att försöka bli gravida igen.

    graviditetiallsinnakenhet.blogspot.com

    Massa kramar till dig![/quote

    Åh nej! Jag känner din smärta, vet precis vad du går igenom nu.. sorgen äter liksom upp en! Så orättvist och man förstår inte varför!

    Skulle inte önska min värsta fiende att behöva gå igenom något liknande..

    Detta var vårat första barn också, från att känna lyckan på kub-UL av att se hjärtat slå och lillen som sprattlade till att det här ser inte alls bra ut.. fy vad vidrigt det var!

    Jag hejar på oss och hoppas vi snart lyckas!

    Skickar massa styrka & kramar! <3

  • Wed 9 Oct 2019 23:16
    #9
    Anonym (AF) skrev 2019-10-09 13:26:41 följande:

    Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.

    Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3


    Jag beklagar, det är så fruktansvärt. Du hade dessutom gått halva tiden :(
    MEN vad glad jag blir att er andra dotter kom till er så snabbt ändå, även om det inte ersätter er ängel. Grattis! 
    Jag förstår din oro att försöka igen, men du vet att det går nu och ingen ska behöva gå igenom detta ens en gång.
    Tack för att du delade med dig och bringade hopp till oss andra som bara tycker allt är nattsvart nu <3
  • Wed 9 Oct 2019 23:23
    #10
    Anonym (S) skrev 2019-10-09 20:38:31 följande:

    [quote=79951377][quote-nick]Anonym (AF) skrev 2019-10-09 13:26:41 följande:[/quote-nick]Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.

    Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3[/

    Va skönt och höra att ni lyckades så snabbt! Ger ju lite hopp! Lycka till med ny liten bebis! Förstår din oro. För mig har det även tillkommit en rad andra olika oroligheter (så mkt som kan gå fel) som jag tidigare inte tänkt på. Sorgen är helt oförklarligt tung! Man kan lixom inte alls förstå heller varför det skulle drabba just en själv. Jag känner verkligen INGEN annan än mig själv som blivit drabbad. Ingen i min närhet, ingen bekant (men kan ju va så att de inte pratat om det). Har otroligt många också nära som ska ha exakt samma månad som jag skulle ha (mars). Så vill helst hoppa över den månaden :(.


    Åh, då hade vi samma helvete för en vecka sen och även nu. Förstår vad du menar med känslorna, hur mycket man än försöker tänka framåt så kommer ilskan och sorgen, varför hände det just oss liksom!?

    Blir glad för dig att din kille ändå ändrat sig, att ni gör det ihop. Alla hanterar sånt här olika.
    Förlåt, är inte så insatt, vad menas med lågt AHM? 

    Jag vet, känner inte heller någon som gått igenom detta, känns som att det bara ploppar ut bebisar runt om en HELA tiden!! Min bästa vän berättade dagen innan vi fick det dåliga beskedet att vi skulle ha nästan samtidigt, var så glad i 24H och nu kan jag inte ens prata med henne. Är såklart så glad för hennes skull men så ledsen för min egen och orkar bara inte vara glad för någons skull just nu..
    Och mars månad håller jag med om, skulle på något sätt kännas lättare tror jag om man fick bli gravid igen tills dess, men vågar inte hoppas på för mycket.

    Är egentligen livrädd för att bli gravid igen, så orolig man ska vara men åh andr sidan vill jag inget hellre än det NU NU NU!!

    Skickar styrkekramar <3
  • Thu 10 Oct 2019 23:21
    #14
    Anonym (S) skrev 2019-10-10 13:28:20 följande:
    Håller helt klart med! Är man gravid då kommer det ju kännas mkt mkt lättare. Men jag vågar inget hoppas heller. Känns dock som det är långt kvar till man kan försöka. Mina blödningar har inte avtagit ngt (bara en veckas sen så det är ju inte så konstigt). Men brösten är fortf ömma och antagl mjölkiga. Har du så med? Känns så otroligt sorgligt att hela tiden bli påmind om det när man stöter emot el så. Ha en massa mat som inte min bebis kan få :(.

    AMH betyder låg äggreserv. Så hoppas hoppas det finns ett guldägg kvar till en frisk bebis!
    Ja.. Vill inte heller hoppas för mycket och försöker inte tänka så mycket på det =omöjligt!
    Det där med blödningen är så konstigt flr mig, varannan dag blöder jag mycket o dom andra knappt något alls, som jag förstår får man inte ha sex så länge det kommer något överhuvudtaget, men vissa har ju minimala flytningar bara i flera veckor och känns så surt att behöva vänta 3-4 veckor isåfall.. :(

    Jag har bröstimplantat så dem är rätt speciella ändå, men ömmar fortfarande en del, har tagit två gravtest för att se att gravidhormonerna minskar vilket det verkar som, ska testa till helgen igen.. Vill bara nollställa, inte nog med vilket helvete man fått utstå här ska vi gå och blöda och ha positiva gravtest vem vet hur länge!

    Ååh klart det ska finnas ett guldägg kvar till dig! Hoppas hoppas <3
  • Fri 11 Oct 2019 09:00
    #17

    [quote=79955351][quote-nick]Anonym (S) skrev 2019-10-11 08:32:13 följande:[/quote-nick]Ja jag hoppas verkligen också på guldägg. Jag har beställt hem gravtest och ÄL test (igen, så tjatigt å börja med det igen, suck). Så ska testa så fort jag fått om det fortf visar plus. Min barnmorska sa att man kan få ägglossning 10 dgr efter aborten (hur ska man hinna med det). Hon sa även när det är bruna flytningar går det bra att försöka. Däremot glömde jag fråga om träning hur det ser ut med det. Tränade pyttelite igår för jag känner av i ryggen annars å det kändes bra. Men när jag sprang till bussen så kändes det väldigt obehagligt efteråt, så springa vågar jag mig inte på än. Hur gammal är du? Är ni redo båda att försöka igen snabbt?[/

    Jag med och testar positivt på gravtest fortfarande men svagare blir det iallafall!

    10 dagar? Vi är ju snart uppe i det! Tycker det är SÅ jobbigt med vilken info man ska gå efter, vissa säger vänta tre månader, vänta en mens, vänta tre veckor, det får inte blöda alls osv.. det din Bm sa känns ju lovande, vi vill försöka direkt när det slutat blöda tänker jag, hur känner ni?

    Det står ju överallt att man blir bara gravid om kroppen är redo, och därför inte behöver vänta en mens!

    Jag är 31, hur gammal är du?

    Man kunde köra på med träning så länge man orkar sa dom till mig, jag har inte tränat men promenerat varje dag vilket har gått bra förutom en dag då vi gick för mycket och jag fick helt galna kramper och sammandragningar :/

  • Sun 13 Oct 2019 21:23
    #21

    [quote=79961023][quote-nick]Viennah skrev 2019-10-13 19:44:09 följande:[/quote-nick]Tack snälla <3 trist att höra att det även var er första graviditet men vi kan ju i alla fall glädjas åt att vi kan bli gravida.

    Tyvärr blev denna vecka ännu jobbigare då jag började blöda som bara den i torsdags. In på

    Gynakuten och visade sig att det fanns rester kvar, att allt inte kom ut i måndags... fick samma tabletter som på måndagen för att se om kroppen kunde stöta ut det men hände inget. Så på fre em gav de upp eftersom jag inte slutade blöda, fick sövas för skrapning. Allt har bara gått fel men NU hoppas jag verkligen att det ska vara över... orkar inte med något mer som går fel.[/

    Näää fy!! Alltså det psykiska är ju jobbigt nog, att det ska jävlas med kroppen också!!

    MEN efter en skrapning så borde ju allt vara borta & din kropp borde kunna börja återhämta sig på riktigt nu.. om man ska försöka se något positivt med eländet! :(

    Jag var också till gyn då jag hade så satans ont & känns som jag fått UVI, men de sa bara att det NOG ser bra ut men mycket blod som ska ut. Skönt men trist för jag fattar inte vad uvi känningarna handlar om då..

    Blä hoppas vi snart slutar blöda & kommer igång med äl snart ????????

  • Sun 13 Oct 2019 21:27
    #22

    [quote=79956807][quote-nick]Anonym (S) skrev 2019-10-11 19:36:00 följande:[/quote-nick]Jag är 38 fyllda snart! Mitt tredje barn. Dom andra barnen kom till väldigt enkelt men tredje har vart kämpigt. Idag fick jag tester på posten, jag har fortf starkt positivt :(, kändes väldigt deppigt! Man kan väl inte ha ÄL samtidigt som grav hormoner? Ja jag har läst oxå olika bud. Tänker dock inte vänta en sekund efter jag slutat blöda :S, hehe.[

    Hoppas det blir negativt snart, är så förvirrad över hur äl ska märkas av, o dessa jävla blödningar som drar igång så fort jag andas ut och tänker att det är klart!

    Håller med, tänker inte vänta en sekund till! Du får jättegärna skriva när ditt test visar neg & om du märker av äl!

    Kram <3

  • Mon 21 Oct 2019 22:53
    #33
    Nillan98 skrev 2019-10-21 22:10:08 följande:
    Kram på er! Förstår vad ni går/gått igenom. Vi var tvugna att ta det tuffa beslutet om abort efter att rul visade missbildning. Jag väntar på att blödningen efter skrapningen (1 vecka sedan) ska sluta och sen att mensen ska komma innan vi provar igen. Vill bli gravid igen nu på en gång men vill ändå vänta tills efter första mensen bara för att många sköterskor på sjukhuset rekommenderade det. Skulle vi prova innan och bli gravida och sen om det skulle hända något med barnet igen skulle jag skuldsätta mig själv så otroligt mycket för att vi inte väntade.
    Åh kram till er också!

    Hur långt hade du gått?
    Känner samma, det är det enda jag kunnat tänka på, att bli gravid igen men vill inte heller riskera något så jag tror vi kommer vänta.
    Blödde en del några dagar sen har det blivit mindre och mindre och nu har jag varit blödningsfri i några dagar utan något alls, tror jag fick ÄL igår men gravtestet visar väldigt liiiitet streck så fattar inte om man kan ha ÄL när det visar positivt..
    Hoppas ändå på att mensen kommer snart och att kroppen kommer igång.

    Hade inte riktigt tänkt så långt att efterspelet skulle vara så jäkla långt utan ville bara få avbrytandet klart och kunna sätta igång igen..
Svar på tråden Vi änglamammor som vill bli gravida efter abort, MA & MF