Bonusfamiljer - reser ni med bara några barn

Vilka förutfattade meningar. Jag har inte en tanke på att anmäla. Men jag tycker det är konstigt att folk blir så provocerade av att jag bryr mig om ett barn som inte är mitt eget.

Att du känner så är en sak men var vänlig att sluta låta som om du på något sätt för talan för alla bonusföräldrar.. för sorry, bara för att du inte verkar må bra i din familj betyder det inte att det är så för den stora massan..

Du känner inte mig, jag är ingen godhetsknarkare och letar inte fel hos folk. Jag har också flertalet gånger skrivit att jag inte tänker agera på detta nu utan att jag ville bara få lite olika synpunkter. Några har skrivit nyanserade svar och gett vettiga orsaker till varför man skulle göra så som mamman och bonuspappan gör men väldigt många har också hoppat på mig för att jag oroar mig för barnet. Jag fattar inte hur man kan reagera så. Är det egna brister som bubblar upp och gör sig påminda med dåligt samvete som följd?

Ja, jag bryr mig om barnet! De har varit bästisar lite till och från sedan tidig förskola och går nu i mellanstadiet. Jag har sett barnet växa upp, vi har pratat, fikat, gjort utflykter mm otaliga gånger. Jag känner att något skaver lite men kan inte sätta fingret på exakt vad förutom det uppenbara - resorna. Ska jag skita i det helt? Nej, jag kommer se vad som händer framöver, ha ett öga på hur hon verkar må, se om det verkar finnas några påtagliga orsaker till oro eller om jag inbillar mig. Och du, du kan behålla _dina_ fula egenskaper, dina förutfattade meningar och dömande åsikter.

Att du känner så är en sak men var vänlig att sluta låta som om du på något sätt för talan för alla bonusföräldrar.. för sorry, bara för att du inte verkar må bra i din familj betyder det inte att det är så för den stora massan..

Nu kom ju personen med en hel radda fullkomligt rimliga orsaker till varför barnet kanske inte följde med..

De flesta provoceras nog inte av att du bryr do8g, utan att du skuldbelägger en familj du faktiskt inte vet ngt om. Du ANTAR en massa saker och lägger fram det som sanningar.

Själviska människor borde vare sig ha barn eller bonusbarn...

Jag tror att det som provocerar är att du, helt utan att ha insikt i familjens liv, utgår från att det äldsta barnet lämnas hemma av illvilja, och att du upprepade gånger väljer att skuldbelägga utan minsta insikt i denna familjens verklighet.

Du vet inte hur ekonomin ser ut, om den andre föräldern inte tillåter barnet att resa (förvägrar pass t. ex.), om det finns medicinska orsaker till att göra resan, om de gemensamma barnen har släkt utrikes, osv. Trots det så skriver du om och om igen att du aaaaaaaaldrig skulle behandla ett bonusbarn "på det sättet" och skuldbelägger gång på gång de föräldrar som av en eller annan anledning gör val som inte överensstämmer med din personliga och högst subjektiva moral.

Du känner inte mig, jag är ingen godhetsknarkare och letar inte fel hos folk. Jag har också flertalet gånger skrivit att jag inte tänker agera på detta nu utan att jag ville bara få lite olika synpunkter. Några har skrivit nyanserade svar och gett vettiga orsaker till varför man skulle göra så som mamman och bonuspappan gör men väldigt många har också hoppat på mig för att jag oroar mig för barnet. Jag fattar inte hur man kan reagera så. Är det egna brister som bubblar upp och gör sig påminda med dåligt samvete som följd?

Ja, jag bryr mig om barnet! De har varit bästisar lite till och från sedan tidig förskola och går nu i mellanstadiet. Jag har sett barnet växa upp, vi har pratat, fikat, gjort utflykter mm otaliga gånger. Jag känner att något skaver lite men kan inte sätta fingret på exakt vad förutom det uppenbara - resorna. Ska jag skita i det helt? Nej, jag kommer se vad som händer framöver, ha ett öga på hur hon verkar må, se om det verkar finnas några påtagliga orsaker till oro eller om jag inbillar mig. Och du, du kan behålla _dina_ fula egenskaper, dina förutfattade meningar och dömande åsikter.