Skaffa barn med ny man

Förstår inte varför folk ska visa sin kärlek med ett nytt gemensamt barn.

Jag tycker ni kan vänta med att ta beslutet. Ni behöver inte kasta er in i allt på en gång. Ni är fortfarande unga båda två och ni vet om att ni båda kan göra barn. Ni har inte varit tillsammans så länge och ni ska gifta er. Gift er och lär känna varandra bättre, låt ert förhållande och er nuvarande familj stärkas och växa ihop ordentligt. Ta det lugnt, njut av er barnfria tid tillsammans som par. Sedan om några år om ni fortfarande vill ha barn så kan ni ta tag i det då.

Hej TS!

Till att börja med, oroa dig inte för din ålder! Det här snacket om att kvinnor i princip blir infertila vid 35 är just bara snack. Finns väldigt dålig (om ens någon) vetenskaplig grund att påstå något sådant.

Jag håller med om att det inte är bråttom för TS och hennes kärlek att få barn, men i övrigt...

...mycket av det du skriver är baserat på en halvtaskig eller rent av dålig relation, där ett barn istället för att vara ett efterlängtat kärleksbarn, blir den lilla tuvan som stjälper hela relationslasset. Och det är inte en sån relation TS beskriver, hon talar om att hon har funnit sin själsfrände.

Och jag har en möjlig förklaring till att många frånskilda/separerade människor inte nöjer sig med de barn de redan har, och vill ha gemensamma barn även med sin nya partner. Många skilda föräldrar lever med en sorg. Relationen till exet var halvtaskig eller rent av dålig, och föräldrarelationen också. Istället för att dela glädjen över och kärleken till barnen, blev det tjafs och bråk med barnen som tillhyggen. Att få barn ställer ju relationen på sin spets, på ont som du skriver, men även på gott, som jag snart kommer till.

Den skilda föräldern älskar förstås sina barn för deras egen skull, men har fått lära sig att leva med sorgen över att hen inte fick dela kärleken och glädjen med deras andra förälder.

När sen föräldern har smält skilsmässan och den gamla relationen dyker så den nya kärleken upp, och känner att man äntligen (efter ett antal försök, troligen) har hittat rätt. Den där personen som inte är perfekt, men som passar perfekt ihop med mig! Och då vaknar kanske också längtan efter barn så småningom, att få ett kärleksbarn, (de tidigare barnen var kanske mera hen-får-väl-duga-som-medförälder-i-brist-på-annat-barn). Och finns den starka grundkärleken där, så stärker barnet relationen och för föräldrarna närmare varann. Inte för att relationen har tomma hål som ska fyllas med något (barn? Nytt hus?), utan för att i en komplett och kärleksfull relation kan barn bli ett plus, om man vill.

Du är att beklaga, Ascendere, om du inte har fått uppleva det. För det du skriver är som sagt sant, om man lever i en halvtaskig eller dålig relation.

Och TS, om jag ska svara på din fråga så ja, min man och jag har gjort det du och din älskling funderar på. Vår lilla dotter är vår lycka, och storasyskonen är underbart förtjusta i henne. Hon har gjort familjen komplett!