Gravid - släkten beklagar sig
Känner igen mig! Första barnet - min mamma suckade. Min syster började gråta och träffade inte mig på 5 veckor och ställde in sitt stora födelsedagskalas. Men det var pga avundsjuka. Tills äldsta barnet var ett år var hon en expert på allt som gällde barn. Det var hemskt!
Andra graviditeten - min mamma frågade om det var genomtänkt och om det var så bra för första barnet att få syskon. Hon tyckte synd om mig. Min syster tyckte som min mamma. Slutade i missfall.
Tredje - då hade dom lärt sig då jag förklarat hur illa dom betett sig. Dom sa bara grattis, vad kul.
Jag är en fullt fungerande vuxen med jobb, bra ekonomi, pluggat och rest. Min mammas reaktion handlade nog mest om att jag helt plötsligt blev så vuxen. Min syrra var svartsjuk.
Jag har också två pojkar. En på tre och en på 6 månader. Jag får också höra att det är tråkigt att jag har två pojkar. Jag älskar mina barn trots kön!! :)