• Anonym (Fundersam)

    Hans ex vill inte att jag träffar sonen

    I maj började jag dejta en man som jag känt ett par år genom jobbet. Han och hans ex gick isär i augusti förra året, skilsmässan gick igenom i mars.

    Vid separationen bestämde de gemensamt att han skulle bo kvar i deras hus tills de kan sälja det. Pga olika anledningar så tar det lite tid.

    När vi hade dejtat ca en månad berättade han för sitt ex att vi träffades. Hon blev galen. Sedan dess har hon gjort det mesta för att förstöra mellan oss.

    Vi har (i mitt tycke) tagit det väldigt lugnt med våra barn. Första gången jag var hemma hos honom och sov över var för en månad sedan. Hans son, som är 12, var hemma då, och sa innan att det var okej att jag kom dit och sov över. Vi hade träffats några gånger innan och det gick jättebra från start! Efter det har jag sovit där tre gånger när sonen varit hemma.

    Det har känts så himla skönt att han accepterat mig och mina barn har accepterat min kille.

    Problemet är hans mamma. Hon fortsätter att göra vad hon kan för att förstöra för oss på alla sätt.

    Nu har hon förbjudit mig att vara hos min kille och hans son. Hon tycker att vi inte sätter sonens bästa först, och att vi gått alldeles för fort fram, och hävdar att hon kan bestämma det för att hon fortfarande står som ägare på halva huset.

    Hon säger att hon kommer slåss för ensam vårdnad om jag kommer till huset när sonen är hemma.

    Det gör såklart ont att hon, utan att ha träffat mig, har bestämt sig för att jag är en hemsk människa som inte vill deras son väl.

    Jag har hela tiden varit noga med att inte sonen ska känna sig utanför eller att jag ska ta hans plats hos hans pappa. Jag har engagerat mig i honom på alla sätt och tycker att vi har haft det mysigt när jag varit där.

    Han har aldrig verkat obekväm med mig, men hans mamma påstår att han mår dåligt över att jag varit där. När hans pappa frågat honom så har han sagt att han tycker att det är lite jobbigt för att han inte är van.

    Till saken hör att han är extremt känslig och väldigt pappig. Eftersom jag märkte det väldigt fort har jag hanterat det efter bästa förmåga. T.ex. har jag alltid sagt till min kille att fråga sonen om det är ok att jag kommer, har vi tittat på tv så har jag alltid satt mig så han har hamnat mellan mig och pappan, varit noga med att inte ?hålla på? med pappan när sonen ser osv.

    Mina barn som är 12 och 14 är inte alls lika känsliga och krävande.

    Med hänsyn till sonen, och att hans mamma inte vill ha mig i huset, så har min kille nu börjat tycka att det är bättre om vi bara träffas när han inte har sonen.

    Är det rimligt att hans ex ska bestämma när vi träffas? Kan hon förbjuda mig att vara i huset?

    Kan hon få ensam vårdnad bara för att hon tycker att det är olämpligt att jag träffar sonen?

    Tacksam för råd och tips på hur jag ska hantera exet, sonen och pojkvännen som verkar tycka att det är okej att exet styr vårt förhållande.

  • Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen
  • Mrs Moneybags
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-10 09:26:07 följande:
    Nu tror jag att du har missuppfattat mig. Jag tycker sonen är helt underbar! Vi har en början på en fin relation.

    När jag skrev att han är känslig, så menar jag inte på ett negativt sätt. Menar mer att han visar väldigt mycket känslor, och är en orolig kille. Som t.ex. så är han väldigt rädd för döden. Ser han någon som dör på tv så kan han börja gråta och börja tänka att hans pappa dör. Som jag också skrev är han väldigt pappig. Han ringer till pappa flera gånger om dagen när han är hos mamma, han vill alltid sova i pappas säng, han vill i princip sitta i pappas knä när vi ser på tv. Det är likadant om jag inte är där. Han har helt enkelt ett stort behov av närhet.

    När jag jämför med mina barn och skriver att de inte är lika känsliga och krävande, menar jag inte att det är bättre att inte visa känslor, utan att jag inte har behövt att tänka och hantera så mycket känslor tidigare.

    När jag ber om råd för hur jag ska hantera alla tänker jag utifrån mig, hur jag ska tänka med mina känslor, åsikter och allt annat. Hur pojkvännen beslutar om allt är hans val. Han är vuxen och kan bestämma själv.

    Ber om ursäkt för att jag inte var tillräckligt tydlig.
    Det låter som att skilsmässan har tagit hårt på pojken, du kanske skildes för många år sedan så dina barn är mer klara med det hela. Det kan vara en anledning till varför hans son är så känslig. Han är rädd att förlora sin pappa, det är ju solklart. 

    Man kan inte annat än känna med honom. Han har det inte lätt just nu.

    Du låter som en fin person och en mogen vuxen, men du får nog ge den här situationen mer tid.  
  • nihka
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-09 23:30:13 följande:

    Tacksam för råd och tips på hur jag ska hantera exet, sonen och pojkvännen som verkar tycka att det är okej att exet styr vårt förhållande.


    Låt din kille hantera sitt ex.

    Låt din kille hantera sin son.

    Så länge din kille bor kvar i deras gemensamma hus tycker jag inte du ska göra någonting för att försöka hantera honom i den situationen. Praktiskt och psykologiskt är han och hans ex fortfarande för insyltade i varandra för att det ska gå att gå vidare full ut. 

    Träffas inte i deras gemensamma hus utan på neutral mark eller hos dig, inte för att exet "förbjuder" det och har någon rätt till det utan för att det bara blir för jobbigt och krångligt för att hon beter sig så. Det är ju ändå en övergående situation och din kille kan ju lägga sin energi på viktigare saker som att ta sig därifrån isf att käfta med exet om villkoren för att få bo där.
  • Utvandraren

    Jag tycker egentligen inte att du gjort något fel utan den som, i mitt tycke, gjort fel är pappan. Huset är DERAS hus och han går med på att du och dina barn ska komma dit som en familj. I hennes hus, där de levde tillsammans, där DE var en familj.

    Jag tycker ni ska välja att ses hos dig tills huset blivit sålt och pappan skaffat sig ett eget hem. Det är i mitt tycke respektlöst och otroligt okänsligt att leka familj i hennes hus.

    Nej hon kan inte förbjuda dig att träffa sonen.

  • Anonym (Fundersam)
    Utvandraren skrev 2019-10-10 20:33:39 följande:

    Jag tycker egentligen inte att du gjort något fel utan den som, i mitt tycke, gjort fel är pappan. Huset är DERAS hus och han går med på att du och dina barn ska komma dit som en familj. I hennes hus, där de levde tillsammans, där DE var en familj.

    Jag tycker ni ska välja att ses hos dig tills huset blivit sålt och pappan skaffat sig ett eget hem. Det är i mitt tycke respektlöst och otroligt okänsligt att leka familj i hennes hus.

    Nej hon kan inte förbjuda dig att träffa sonen.


    Mina barn har inte varit där, vi har inte lekt familj. Han har träffat mina barn hos mig, och barnen har träffat varandra på neutral mark.

    Du tycker alltså inte att han har rätt att ta hem vem han vill, ett år efter att hon flyttat där ifrån? Om han valt att behålla huset så skulle han alltså levt ensam resten av sitt liv?

    Nu har jag som jag skrivit tidigare respekterat mammans åsikter, och inte varit där eller träffar sonen sedan hon sa detta. Totalt sedan vi blev tillsammans så har jag varit där och träffat sonen i hans hem 4 gånger på 5 månader.

    Jag tycker nog att det är respektlöst av dig att läsa in något som inte är sant i det jag skrivit. Men jag tackar för din åsikt och tar till mig av vad du skrivit.
  • Tappadstekspade
    Utvandraren skrev 2019-10-10 20:33:39 följande:

    Jag tycker egentligen inte att du gjort något fel utan den som, i mitt tycke, gjort fel är pappan. Huset är DERAS hus och han går med på att du och dina barn ska komma dit som en familj. I hennes hus, där de levde tillsammans, där DE var en familj.

    Jag tycker ni ska välja att ses hos dig tills huset blivit sålt och pappan skaffat sig ett eget hem. Det är i mitt tycke respektlöst och otroligt okänsligt att leka familj i hennes hus.

    Nej hon kan inte förbjuda dig att träffa sonen.


    Exet får gå vidare i livet. Han får "leka familj" med vem, hur och när han vill. Exet får tugga i sig det. Sånt är livet. Den enda man kan kontrollera är sig själv. Hon får ta kontroll över sina känslor och gå vidare i livet.
  • Plupp73

    Tycker att ni verkar ha gjort det här på ett klokt sätt, och du träffade sonen först i september (efter att ha varit ihop i 4 månader). Så fort jobbat är det ändå inte. Ni har ju inte flyttat ihop, inte fört ihop era barn - vilket tyder på klokskap.
    Sedan stör det säkert biomamman att hon tänker att du kan ha varit orsaken till deras skilsmässa
    Sonen trivs nog i grunden med dig - men märker att hans mamma blir instabil/aggressiv/olycklig av din existens. Hon blir mer ensam och olycklig i sin värld av att hennes exman gick vidare så fort, dessutom i ett hållbart förhållande.
    Hon kan ha planterat in tankar hos sonen i stil med att "snart skaffar nog pappa ett nytt barn också". Det kan rubba även ett tryggt barns existens...

    Jobba på din egen relation till din styvson, hitta saker som bygger upp en egen tillit. Han är 12, har en egen bedömningsförmåga.

  • Nellan12

    Jag tror inte det spelar någon roll att du är en helt fantastisk kvinna. Det är nog det som är problemet, en helt fantastisk kvinna har tagit hennes plats med hennes förra man med deras barn i hennes hus. Du lever det som en gång och kanske fortfarande är hennes dröm. Jag tror att hon kanske bara behöver tid. För att se att du inte tar hennes plats med sonen och att du stannar kvar och att hon får se hur fantastisk du är. Har själv nyss separerat och jag kan säga att jag nog inte kommer vara super lycklig den dagen då exet har en ny kvinna. Inte för att jag har känslor för honom. Utan pågrund av mina barn

  • Anonym (oo)

    Om hon fortfarande är med och äger huset så är du ju inne och klampar i hennes river. Inte jättesmart nej om man vill ha goda relationer.
    Vänta till mannen själv äger sin bostad
    Pojken mår inte bra så jag hoppas att han får bo med sin pappa själv och inte blir ihoptussad med andra barn

  • Anonym (sonen)
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-10 09:26:07 följande:
    Nu tror jag att du har missuppfattat mig. Jag tycker sonen är helt underbar! Vi har en början på en fin relation.

    När jag skrev att han är känslig, så menar jag inte på ett negativt sätt. Menar mer att han visar väldigt mycket känslor, och är en orolig kille. Som t.ex. så är han väldigt rädd för döden. Ser han någon som dör på tv så kan han börja gråta och börja tänka att hans pappa dör. Som jag också skrev är han väldigt pappig. Han ringer till pappa flera gånger om dagen när han är hos mamma, han vill alltid sova i pappas säng, han vill i princip sitta i pappas knä när vi ser på tv. Det är likadant om jag inte är där. Han har helt enkelt ett stort behov av närhet.

    När jag jämför med mina barn och skriver att de inte är lika känsliga och krävande, menar jag inte att det är bättre att inte visa känslor, utan att jag inte har behövt att tänka och hantera så mycket känslor tidigare.

    När jag ber om råd för hur jag ska hantera alla tänker jag utifrån mig, hur jag ska tänka med mina känslor, åsikter och allt annat. Hur pojkvännen beslutar om allt är hans val. Han är vuxen och kan bestämma själv.

    Ber om ursäkt för att jag inte var tillräckligt tydlig.
    Han är rädd för att förlora sin pappa då du kommit in i hans liv. Mamman har ännu inte träffat någon och sonen vet att hon finns kvar, men pappan har träffat dig. Och sonen är rädd att förlora sin far.

    Typisk reaktion hos ett skilsmässobarn riktat mot den förälder man är rädd ska försvinna/man inte upplever samma förutsägbara närhet till.

    Du kanske har varit skild längre? Så dina barn kanske inte tar det lika hårt.

    Du skrev att du och mannen var så kära att ni ville involvera era barn snabbt. Men när man är kär blir man ganska egoistisk och kan glömma andras behov, även barnens. Jag tror mamman har rätt i att du introducerats lite för tidigt i sonens liv, han kanske knappt kommit över skilsmässan och nu ska han komma över att han måste dela pappan med nån. 

    Därmed inte sagt att du är elak eller något. Menar bara att det kanske är lite för tidigt psykologiskt för sonen. (Och tydligen mamman, men tror inte hon har dåligt självförtroende, tror att hon inte bearbetat skilsmässan ännu, till skillnad från din kille som redan gått vidare, men mamman och sonen har inte gjort det).
  • Anonym (sonen)
    möjligt skrev 2019-10-10 09:26:13 följande:
    Tänker att det kan vara vettigt att de det från sonens sida. Du utgår direkt ifrån att exet har fel men samtidigt ser du själv indikationer hos sonen som säger lite samma, som känslighet och klängighet. Och det låter som att ni lägger väldigt mycket på honom, att han blir tillfrågad om han tycker det är ok och du sedan får ta del av svaret kan nog bli väldigt jobbigt för honom tänker jag. Skitjobbigt för honom att säga nej då ju! Varför inte testa tvärtom och backa och sedan låta sonen och pappan bara hålla det emellan dem, så att det får komma i sonens eget tempo.

    Du säger även att du egentligen tänkt vänta med att blanda in barnen men NU när du hittat din kärlek har du ändrat dig. De allra flesta vuxna(troligtvis inkluderande dig) vet att man inte har samma realism och konsekvenstänkande när man är kär och de där rationella besluten verkar plötsligt så tråkiga och onödiga. Allt är lite rosenskimrande och du och mannen har båda en stor motivator och drivkraft att gå framåt i detta, nämligen att ni är kära. Sonen har inte den drivkraften. Hans föräldrar har gått isär, han behöver säkert tid att sörja och bearbeta och hitta en vardag i detta nya liv. Det är jättefint att du snabbt vill skapa en relation till sonen och bli en stöttande extra vuxen och ha ett liv och vardag tillsammans allihop men ert förhållande är väldigt nytt och det blir ju bara värre för sonen om det visar sig att ni också går isär när förälskelsen gått över efter ett år. Man kan aldrig garantera att ett förhållande håller för evigt men som vuxen vet man att förstå 6-12 mån egentligen säger väldigt lite då man är mitt uppe i förälskelsen, då är det vettigt att hålla fast vid konkreta beslut man tog tidigare innan man hade kärleksglasögon på
    jag håller med och hade inte läst ditt inlägg när jag skrev mitt, men jag skriver mer eller mindre samma.
Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen