• Anonym (Funde­rsam)
    Wed 9 Oct 2019 23:30
    7613 visningar
    199 svar
    199
    7613

    Hans ex vill inte att jag träffar sonen

    I maj började jag dejta en man som jag känt ett par år genom jobbet. Han och hans ex gick isär i augusti förra året, skilsmässan gick igenom i mars.

    Vid separationen bestämde de gemensamt att han skulle bo kvar i deras hus tills de kan sälja det. Pga olika anledningar så tar det lite tid.

    När vi hade dejtat ca en månad berättade han för sitt ex att vi träffades. Hon blev galen. Sedan dess har hon gjort det mesta för att förstöra mellan oss.

    Vi har (i mitt tycke) tagit det väldigt lugnt med våra barn. Första gången jag var hemma hos honom och sov över var för en månad sedan. Hans son, som är 12, var hemma då, och sa innan att det var okej att jag kom dit och sov över. Vi hade träffats några gånger innan och det gick jättebra från start! Efter det har jag sovit där tre gånger när sonen varit hemma.

    Det har känts så himla skönt att han accepterat mig och mina barn har accepterat min kille.

    Problemet är hans mamma. Hon fortsätter att göra vad hon kan för att förstöra för oss på alla sätt.

    Nu har hon förbjudit mig att vara hos min kille och hans son. Hon tycker att vi inte sätter sonens bästa först, och att vi gått alldeles för fort fram, och hävdar att hon kan bestämma det för att hon fortfarande står som ägare på halva huset.

    Hon säger att hon kommer slåss för ensam vårdnad om jag kommer till huset när sonen är hemma.

    Det gör såklart ont att hon, utan att ha träffat mig, har bestämt sig för att jag är en hemsk människa som inte vill deras son väl.

    Jag har hela tiden varit noga med att inte sonen ska känna sig utanför eller att jag ska ta hans plats hos hans pappa. Jag har engagerat mig i honom på alla sätt och tycker att vi har haft det mysigt när jag varit där.

    Han har aldrig verkat obekväm med mig, men hans mamma påstår att han mår dåligt över att jag varit där. När hans pappa frågat honom så har han sagt att han tycker att det är lite jobbigt för att han inte är van.

    Till saken hör att han är extremt känslig och väldigt pappig. Eftersom jag märkte det väldigt fort har jag hanterat det efter bästa förmåga. T.ex. har jag alltid sagt till min kille att fråga sonen om det är ok att jag kommer, har vi tittat på tv så har jag alltid satt mig så han har hamnat mellan mig och pappan, varit noga med att inte ?hålla på? med pappan när sonen ser osv.

    Mina barn som är 12 och 14 är inte alls lika känsliga och krävande.

    Med hänsyn till sonen, och att hans mamma inte vill ha mig i huset, så har min kille nu börjat tycka att det är bättre om vi bara träffas när han inte har sonen.

    Är det rimligt att hans ex ska bestämma när vi träffas? Kan hon förbjuda mig att vara i huset?

    Kan hon få ensam vårdnad bara för att hon tycker att det är olämpligt att jag träffar sonen?

    Tacksam för råd och tips på hur jag ska hantera exet, sonen och pojkvännen som verkar tycka att det är okej att exet styr vårt förhållande.

  • Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen
  • Anonym (Lena)
    Thu 10 Oct 2019 22:48
    #51
    -1 +2
    Utvandraren skrev 2019-10-10 20:33:39 följande:

    Jag tycker egentligen inte att du gjort något fel utan den som, i mitt tycke, gjort fel är pappan. Huset är DERAS hus och han går med på att du och dina barn ska komma dit som en familj. I hennes hus, där de levde tillsammans, där DE var en familj.

    Jag tycker ni ska välja att ses hos dig tills huset blivit sålt och pappan skaffat sig ett eget hem. Det är i mitt tycke respektlöst och otroligt okänsligt att leka familj i hennes hus.

    Nej hon kan inte förbjuda dig att träffa sonen.


    Huset är inte hennes hem längre, det är hans hem. Han bor där och bestämmer själv vem han vill bjuda hem.

    Varför måste man sälja sitt hus för att man skiljer sig? 
  • Anonym (sonen­)
    Thu 10 Oct 2019 22:56
    #52
    Utvandraren skrev 2019-10-10 20:33:39 följande:

    Jag tycker egentligen inte att du gjort något fel utan den som, i mitt tycke, gjort fel är pappan. Huset är DERAS hus och han går med på att du och dina barn ska komma dit som en familj. I hennes hus, där de levde tillsammans, där DE var en familj.


    håller med.

    @TS:se det också i sonens perspektiv. han kanske också tycker du gör "intrång" i hans gamla hem där gamla familjen var. blir symboliskt tungt för honom kan jag tänka mig.

    håller också med om att det är pappan som gjort fel mot sin son och varit egoistisk i sina kärkänslor och är inte säker på att exet enbart tryckt ner honom och varit den hemska, de har nog varit hemska mot varandra båda två tror jag. men den som bearbetat mest "vinner" alltid och verkar lugnast.

    dvs du har väl inte direkt gjort nåt fel, men som fler säger här, backa ett tag. lycka till.
  • Anonym (sonen­)
    Thu 10 Oct 2019 23:01
    #53
    +1
    Anonym (sonen) skrev 2019-10-10 22:56:12 följande:
    håller med.

    @TS:se det också i sonens perspektiv. han kanske också tycker du gör "intrång" i hans gamla hem där gamla familjen var. blir symboliskt tungt för honom kan jag tänka mig.

    håller också med om att det är pappan som gjort fel mot sin son och varit egoistisk i sina kärkänslor och är inte säker på att exet enbart tryckt ner honom och varit den hemska, de har nog varit hemska mot varandra båda två tror jag. men den som bearbetat mest "vinner" alltid och verkar lugnast.

    dvs du har väl inte direkt gjort nåt fel, men som fler säger här, backa ett tag. lycka till.
    @TS igen:
    Håller alltså med Utvandraren om att det är pappan som kanske gått lite snabbt fram utifrån sitt läge och sonen. 

    Men har också noterat att du inte kommer dit med dina barn och leker familj och bara varit där några ggr. Så den delen höll jag inte med om och det var dessutom faktafel.

    Hoppas situationen löser sig, TS.
  • Thu 10 Oct 2019 23:46
    #54
    +1
    Anonym (Fundersam) skrev 2019-10-10 21:31:59 följande:
    Mina barn har inte varit där, vi har inte lekt familj. Han har träffat mina barn hos mig, och barnen har träffat varandra på neutral mark.

    Du tycker alltså inte att han har rätt att ta hem vem han vill, ett år efter att hon flyttat där ifrån? Om han valt att behålla huset så skulle han alltså levt ensam resten av sitt liv?

    Nu har jag som jag skrivit tidigare respekterat mammans åsikter, och inte varit där eller träffar sonen sedan hon sa detta. Totalt sedan vi blev tillsammans så har jag varit där och träffat sonen i hans hem 4 gånger på 5 månader.

    Jag tycker nog att det är respektlöst av dig att läsa in något som inte är sant i det jag skrivit. Men jag tackar för din åsikt och tar till mig av vad du skrivit.
    Jag förstår inte riktigt varför du blev så väldigt arg över mitt svar. Redan första meningen så skrev jag att jag inte tycker du gjort något fel.

    Jag har läst igenom ts en gång till och ser att du inte uttryckligen skrev att dina barn varit där. Jag fick det intrycket eftersom du pratade om hur allt hade gått till när du sov över hos pappan och sonen och därefter skrev att dina egna barn inte var lika känsliga och krävande.

    Vad har jag läst in som du tycker är osant?

    Om pappan väljer att bo kvar i huset och köpa ut sin före detta så blir det ju hans hus och inte deras. Men nu har han ju inte gjort det än så huset är ju fortfarande till hälften hennes.

    Varför frågar du på ett forum ifall du inte vill höra vad folk tycker?
  • Fri 11 Oct 2019 00:09
    #55
    Anonym (Lena) skrev 2019-10-10 22:48:17 följande:
    Huset är inte hennes hem längre, det är hans hem. Han bor där och bestämmer själv vem han vill bjuda hem.

    Varför måste man sälja sitt hus för att man skiljer sig? 
    Hon äger väl fortfarande hälften och de väntar på att kunna sälja eller har jag missat något?
  • sextio­talist
    Fri 11 Oct 2019 05:45
    #56
    +1
    Utvandraren skrev 2019-10-11 00:09:43 följande:

    Hon äger väl fortfarande hälften och de väntar på att kunna sälja eller har jag missat något?


    Men hon bor inte där längre och har inget att säga till om.
  • sextio­talist
    Fri 11 Oct 2019 05:51
    #57
    +2

    Det tipset jag kan ge är att föräldrarna bör gå på samarbetssamtal.

    Exet har inget med att göra vilka mannen träffar, vilka han tar hem. Även om hon formellt äger halva huset, så är det inte hennes hem utan en fastighet hon är delägare i.

    Den dagen hon valde att flytta så släppte hon sitt "revir ". Hennes revir är hennes nya hem och där är ju inte ts och rotar runt.

    Den hon skadar mest med sitt beteende är deras gemensamma son.

  • Fri 11 Oct 2019 09:34
    #58
    Utvandraren skrev 2019-10-11 00:09:43 följande:
    Hon äger väl fortfarande hälften och de väntar på att kunna sälja eller har jag missat något?
    Att hon fortfarande äger hälften spelar ingen roll. Hon bor inte där längre och har så inte gjort på drygt 1 år.
    Hur länge tycker du att hon ska få bestämma vem eller vilka hennes ex ska få ta hem dit?
    Den som kommer att drabbas hårdast av det här beteende är ju barnet.
  • Fri 11 Oct 2019 10:06
    #59
    +1
    möjligt skrev 2019-10-10 09:26:13 följande:
    Tänker att det kan vara vettigt att de det från sonens sida. Du utgår direkt ifrån att exet har fel men samtidigt ser du själv indikationer hos sonen som säger lite samma, som känslighet och klängighet. Och det låter som att ni lägger väldigt mycket på honom, att han blir tillfrågad om han tycker det är ok och du sedan får ta del av svaret kan nog bli väldigt jobbigt för honom tänker jag. Skitjobbigt för honom att säga nej då ju! Varför inte testa tvärtom och backa och sedan låta sonen och pappan bara hålla det emellan dem, så att det får komma i sonens eget tempo.

    Jag är kvinna och har en son som är klängig på sin pappa efter skilsmässan. Jag var otroligt ledsen över att sonen inte ringde mig de veckor han var hos sin pappa för när han var hos mig ringde han pappa massor.
    En dag rasade sonen ihop och berättade hur allt låg till och jag fick en helt annan förståelse för hans beteende.


    Sonen vet exakt vart han har mig. Jag har alltid funnits där och alltid tagit mig tid för barnen. Han litar på mig helt och hållet.


    Hans pappa är däremot arbetsnarkoman och har varit otroligt frånvarande under barnens uppväxt. Detta gör att sonen nu måste kontrollera pappa på ett helt annat vis och han är då så klart även orolig för att om pappa träffar någon ny så blir det ännu mindre tid/uppmärksamhet åt sonen.

    Det jag som god mamma och ex-fru då gör är att förklara för sonen att han inte behöver vara orolig. Jag talar om att pappa älskar honom och att han aldrig skulle låta någon ny vara elak mot sonen. Jag förmedlar att jag litar på exet.
    Skulle inte falla mig in att lägga mig i hans ev dejter.


    Den dagen jag ev får träffa min nya dejts barn bla en son som jag förstått är väldigt pappig/klängig så vet jag att jag måste skapa ett förtroende om att jag inte är en konkurrent utan att pappa kan ha tid och uppmärksamhet för både sonen och mig.Och självklart läsa av läget och backa när det behövs.
    Skulle jag märka av att mamman börjar ha åsikter så får jag ta det då.


     


     


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (L)
    Fri 11 Oct 2019 10:14
    #60
    +3

    Okej, det här blir som vanligt en tråd om hur sjuk eller inte sjuk exet är och vad hon ska ha för rätt att lägga sig i. I trådstarten finns EN enda mening som bör tas i beaktande när det gäller hur ni ska gå vidare:

    "När hans pappa frågat honom så har han sagt att han tycker att det är lite jobbigt för att han inte är van."

    Om ett barn får en sådan här fråga från en förälder och faktiskt vågar svara så här ärligt på den, kan ni ge er sjutton på att ni bör förstärka uttalandet tiofalt. Den här pojken vågar säga att han tycker att det är jobbigt när du är där, men försöker lindra slaget eftersom inget barn vill såra sin förälder (pappan i det här fallet). Antagligen har han varit mer uppriktig när han har pratat med sin mamma. Han tycker att det är jobbigt att en annan kvinna kommer in i hans hem och i hans förhållande med sin pappa. Inget konstigt med det. Så istället för att dividera hur mycket hans mamma lägger sig i ert förhållande - vilket hon inte har någon rätt till, men hon har rätt att försöka föra sitt barns talan - så bör ni respektera att det ÄR jobbigt för grabben och att han har försökt säga det men är livrädd för att göra sin pappa arg eller ledsen. 

    Ni har för jösse namn resten av livet på er att "påbörja ert gemensamma liv" men just nu behöver den här grabben en lugnare introduktion till HANS nya liv. Var vuxna; ta ansvar för hans mående. Lyssna på de där ömtåliga orden och skit i din mentala fight mot hans mamma. Hon är antagligen en helt normal mamma som hör från sin son att han inte mår bra och gör vad hon kan för att hjälpa honom även om det råkar inkräkta på din "rätt" att umgås med din kille och tar sig fel uttryck när hon försöker förbjuda saker och ting. Jag skulle bli lika desperat om jag hörde mina barn berätta om att de mår dåligt hos pappa och att pappan inte lyssnar på dem. Hans ansvar ligger mot hans son i första hand. Ni kan ses på hans barnfria veckor ett tag så att pojken får vänja sig extremt långsamt, speciellt om han är av känslig natur. 

    Det här är INTE frågan om vem av er som har rätt och fel och vem som ska bestämma vad. Det här handlar om att pojken har sagt - rätt ut - att han tycker att det är jobbigt att du är där och att ni inte lyssnar på honom för att ni tycker att ert förhållande är viktigare än hans rätt att känna sig bekväm hemma med sin pappa i en övergångsfas som kanske är längre än vad som känns roligt för er.

Svar på tråden Hans ex vill inte att jag träffar sonen