Har socialtjänsten som rutin att alltid starta utredning ifall de får reda på att ena föräldern har npf diagnos?

De måste ju hantera anmälningar, men de måste inte starta en utredning för det. Att en person har en NPFdiagnos borde veekligen inte spela roll för om en utredning startar eller ej. Nån sån rutin har jag extremt svårt att tro att de kan ha, åtmjnstone officiellt.

Detta är något jag undrar över också. Jag arbetar på en förskola och vi har fått en ny familj där ena föräldern troligtvis har någon form av diagnos. Socialtjänsten har skickat blanketter till oss som vi ska fylla i och svara på frågor som handlar om barnets utveckling, mående och föräldrarnas ansvarstagande. Vet inte om det beror på förälderns ev. diagnos eller om något har hänt. Vi vet ingenting. Är detta en del av en utredning eller en förhandsbedömning inför ev utredning? Vi upplever att barnet mår bra och föräldrarna passar tider och verkar mån om barnet. Det finns inget att vara bekymrad över vad vi kan se hos oss.

Alltså socialtjänsten är inte i första fall ute efter att sätta dit familjer,
Det är en bråkdel av där det handlar om att barn far illa utan det är för att hjälpa familjer,

T ex om en familj har ett barn med diagnos och inte får hjälp av t ex LSS mm kan man själv eller släkting eller förskola, skola anmäla och familjen få rätt till hjälp.
Att det finns en diagnos är inget som gör en sämre utan bara att man kan ha rätt till hjälp som kommunen inte ger.

Våra vänner har tre barn vilket det yngsta både har en sjukdom och när han började skolan utreddes för tvångssyndrom, asperger mm.
Dom kämpade för att få rätt diagnos och avlastning och rätt skolgång för honom och att få tid för det två andra barnen.
Till slut bad dom sina syskon soc anmäla för dom var helt slutkörda.
Då var kommunen tvungen att agera och sonen fick plats i resursklass på en annan skola, dom fick avlösare dvs en ung kille kom och var med sonen och hittade på saker mm.
Det har underlättat för hela familjen och det är så soc också jobbar, dvs försöker hjälpa familjer.
Det handlar inte om förstöra för familjer,
Sjukdom och funktionshinder kan drabba alla och då har man rätt till hjälp.
Det är ju bara när våld eller missbruk finns som man agerar mot föräldrar annars hjälper man.

Nej, jag har svårt att tro att de har den rutinen eftersom jag känner flera föräldrar med NPF som inte ens haft med soc att göra.

Nej, det har de inte. Jag hade ADHD när äldsta föddes(diagnosen är borttagen, symptomen berodde på annan fysisk sjukdom) och jag var dessutom ung. Ingen kontakt med soc.

Mitt råd är ändå att göra allt för att stå på god fot med soc. Jag har sett så många fall av inkompetens hos dem . Jag känner flera familjer som blivit så illa behandlade samtidigt som soc kan helt strunta i knarkare som behöver hjälp och så uppenbara fall med barn som utsätts för hedersvåld. Men det är lättast att ge sig på ofarliga familjer.

En nära vän till mig är socionom på familjeenheten. Ofta oroar jag mig för hennes klienter. Jag älskar henne som vän, men hon är inte lämplig i sitt arbete. Hon är 26 år och har jobbat ett år, hon har inga barn och har nog aldrig ens barnvktat. Hon kan beskriva situationer med barn(ej från arbetet!) och verkligen inte fatta varför barnen beter sig som de gör. Jag är förälder och jan direkt säga "det lär bero på det och det" och hon svarar "ja, men precis så är det ju!" Hon tycker inte ens om barn och fattar inte hur jag kan vilja ha tre stycken och vara hemma med dem länge.... Samtidigt som hon, när vi ser film tillsammans, jämt påpekar att "det där är psykisk misshandel" när det i filmen är en förälder som typ straffar sitt barn med utegångsförbud eller blir arg på barnet. Hade jag inte vetat hur inkompetent hennes killes syster är med sin unge utan att min vän anmäler hade jag nog inte vågat vara förälder i närheten av henne.