Har socialtjänsten som rutin att alltid starta utredning ifall de får reda på att ena föräldern har npf diagnos?

Tyvärr så är socialtjänsten en myndighet som i mångt och mycket vilar på rättsosäkerhet, godtycke och maktbehov hos enskilda socialsekreterare.

Verksamheten ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet men det är extremt sällsynt att det blir på det sättet

Nu kommer säkert truppen med socionomer att angripa mig för att jag uttrycker hur verkligheten ser ut i Sverige 2019.

Jag hanterar denna typen av ärenden på mer eller mindre daglig basis med klienter från norr till söder så mitt underlag är tämligen stort när jag sticker ut hakan och säger detta.

Det är ett stort lotteri när man hamnar hos socialtjänstens handläggare, glöm allt om vad som är rätt och fel då det nu bara handlar om att hamna på god sida med denna myndighetsutövande person för gör du inte det så är risken stor att denna kommer att göra allt i sin makt för att göra livet extremt jobbigt för er.

Detta är något jag undrar över också. Jag arbetar på en förskola och vi har fått en ny familj där ena föräldern troligtvis har någon form av diagnos. Socialtjänsten har skickat blanketter till oss som vi ska fylla i och svara på frågor som handlar om barnets utveckling, mående och föräldrarnas ansvarstagande. Vet inte om det beror på förälderns ev. diagnos eller om något har hänt. Vi vet ingenting. Är detta en del av en utredning eller en förhandsbedömning inför ev utredning? Vi upplever att barnet mår bra och föräldrarna passar tider och verkar mån om barnet. Det finns inget att vara bekymrad över vad vi kan se hos oss.

Tyvärr så är socialtjänsten en myndighet som i mångt och mycket vilar på rättsosäkerhet, godtycke och maktbehov hos enskilda socialsekreterare.

Verksamheten ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet men det är extremt sällsynt att det blir på det sättet

Nu kommer säkert truppen med socionomer att angripa mig för att jag uttrycker hur verkligheten ser ut i Sverige 2019.

Jag hanterar denna typen av ärenden på mer eller mindre daglig basis med klienter från norr till söder så mitt underlag är tämligen stort när jag sticker ut hakan och säger detta.

Det är ett stort lotteri när man hamnar hos socialtjänstens handläggare, glöm allt om vad som är rätt och fel då det nu bara handlar om att hamna på god sida med denna myndighetsutövande person för gör du inte det så är risken stor att denna kommer att göra allt i sin makt för att göra livet extremt jobbigt för er.

Vad menar du själv att deras verksamhet ska baseras på då?

Alltså socialtjänsten är inte i första fall ute efter att sätta dit familjer,

Det är en bråkdel av där det handlar om att barn far illa utan det är för att hjälpa familjer,

T ex om en familj har ett barn med diagnos och inte får hjälp av t ex LSS mm kan man själv eller släkting eller förskola, skola anmäla och familjen få rätt till hjälp.

Att det finns en diagnos är inget som gör en sämre utan bara att man kan ha rätt till hjälp som kommunen inte ger.

Våra vänner har tre barn vilket det yngsta både har en sjukdom och när han började skolan utreddes för tvångssyndrom, asperger mm.

Dom kämpade för att få rätt diagnos och avlastning och rätt skolgång för honom och att få tid för det två andra barnen.

Till slut bad dom sina syskon soc anmäla för dom var helt slutkörda.

Då var kommunen tvungen att agera och sonen fick plats i resursklass på en annan skola, dom fick avlösare dvs en ung kille kom och var med sonen och hittade på saker mm.

Det har underlättat för hela familjen och det är så soc också jobbar, dvs försöker hjälpa familjer.

Det handlar inte om förstöra för familjer,

Sjukdom och funktionshinder kan drabba alla och då har man rätt till hjälp.

Det är ju bara när våld eller missbruk finns som man agerar mot föräldrar annars hjälper man.

Nej, det gör vi inte. Vi har alldeles för mycket arbete för att vi skulle hinna med det idag när var och varannan har en NPF diagnos.