• Sun 13 Oct 2019 23:37
    920 visningar
    35 svar
    35
    920

    Otrogen mot gravid

    Anonym (Ångestfylld) skrev 2019-10-13 22:36:45 följande:

    Hej! Behöver verkligen skriva av mig nu då jag nått botten emotionellt

    Jag och en tjej jag träffar sedan våras (inte officiellt tillsammans) väntar ett barn med bf våren 2020 (helt emot min vilja men det kan jag inte göra något åt nu). Fick reda på detta när vi hade en distansrelation och hade inte möjlighet att träffa henne på 5 veckor vilket ledde till mycket bråk genom telefon och sms, då vi hade våra problem sen innan. 5 veckor går och jag flyttar till slut till samma stad då detta var bestämt redan innan (inte sambos)

    Vi träffas och det känns bra de första dagarna, men jobb och plugg kommer i vägen så vi hinner inte träffas och när vi väl ska träffas har hon ställt in i sista minut då hon mått illa pga graviditeten.

    Hon har knappt hört av sig senaste veckan även om jag vet att hon varit ledig, hon tar flera timmar att svara på meddelanden och verkar relativt ointresserad av mig

    Nu till det värsta.. Var och förfestade igår hemma hos några nya bekanta tillsammans med en gammal kompis, dryckeslekar och hela paketet innan vi går ut. Jag och en tjej från förfesten snackar och klickar, dansar med varandra en stund och vi alla från förfesten går hem tillsammans för att fortsätta natten. Jag lägger mig på sängen då jag känner mig trött och tjejen lägger sig på mitt bröst, vilket jag tolkar oskyldigt då vi alla sitter i samma rum och inte är ensamma i sängen. Det blir läggdags och vi blir ensamma och ligger och skedar nära varandra och börjar få lätt ångest men tänker inte mycket mer på det då jag knappt fått någon närhet på över 2 månader. Hon vänder sig om och vi börjar kyssas, mitt samvete säger nej men kroppen fortsätter och det ena leder till det andra och vi har sex, som jag dock avbryter efter en halvtimme efter att ångesten blivit för stor. Vi går och lägger oss och vaknar upp med stor ångest så drar hem direkt, duschar och lägger mig.

    Nu några timmar senare är jag här, helt förstörd över mitt val att vara otrogen då jag alltid har haft noll respekt för otrogna människor och vet inte vad jag ska ta mig till, berätta för tjejen eller leva med en lögn?

    Värt att tillägga kan vara att jag haft planer på att bryta ett tag nu men försöker finnas vid hennes sida under graviditeten.

    /22-årig idiot


    Du skriver att ni är "inte officiellt tillsammans"..... Menar du att ni ÄR tillsammans men inte har berättat det för era familjer eller att ni INTE är tillsammans men dejtar ?

    Eller försöker ni ha ett kärleksförhållande för barnets skull utan att egentligen vara särskilt intresserade av varandra ? Det är mycket sällan någon bra idé.....

    Jag blev själv Pappa emot min egentliga vilja när jag var 18 med en tjej jag inte kände jättebra just då så jag tror jag kan förstå dig litegrann iallafall....

    Det låter i mina öron som att det mer är ditt samvete över ett dåligt fylleligg (som vi alla haft nån gång) som talar mer än att du egentligen varit otrogen, om ni aldrig har gått ut med att ni har ett förhållande.

    Du är fortfarande ung och det har hänt många livsomvälvande saker för dig på kort tid så det är inte alls konstigt om du känner dig lite deprimerad och vilsen. Kanske ska du boka tid till en Psykolog eller Samtalsterapeut ? Privat eller genom Vårdcentralen. Jag tror det kan vara skönt för dig att gå och prata av dig om allt som hänt med en professionell och icke-dömande "tredjepart". Det har hjälpt mig många gånger.

    Och kanske kan du föreslå för tjejen att gå i terapi några gånger tillsammans också ? Det låter på det du skriver i ditt inlägg som att ni behöver jobba på kommunikationen sinsemellan tills barnet kommer så att ni kan vara vänner iallafall, även om ni inte har ett förhållande då.
  • Mon 28 Oct 2019 14:10
    #27

    Familjeliv är sällan rätt forum för killar för att kunna diskutera och få någon som helst form av sympati när något sånt här händer.

    Har varit i den här killens skor själv när jag var yngre så jag vet vad det innebär. Ångesten och maktlösheten över att ha hamnat i denna situation som man fruktat allra mest när man började ha sex, nervositeten och oron för hur man ska klara av framtiden, samtidigt som man försöker hålla sig lugn och samlad och göra det bästa av en allvarlig situation som man inte alls är mogen för, är inte att leka med.

  • Mon 28 Oct 2019 14:58
    #29
    Anonym (nä) skrev 2019-10-28 14:41:10 följande:

    Så vad är ditt råd till TS?


    De har jag redan skrivit högre upp i tråden. Men han verkar ju klara sig ypperligt genom att bara ta en ny kk och knulla bort alla sina bekymmer.......(irony)

    Sen tycker även jag att han bör begära faderskapstest om hon föder. Chansen att det kan vara någon annan finns alltid tills det är vetenskapligt bevisat att det inte är det.

    Ofta tenderar det att vara mer än 1 möjlig Pappa inblandat när graviditeter händer väldigt fort och oplanerat i en som killen själv uttrycker det "inte officiell relation"...
  • Mon 28 Oct 2019 17:21
    #31
    Anonym (nä) skrev 2019-10-28 15:10:50 följande:

    Jag håller med.

    Annars finns det någonting du skulle ha gjort annorlunda som TS kan tänka på, eftersom du varit med om samma?


    Jag var 18 år, gick på gymnasiet och hade full panik. Men jag förnekar absolut inte att jag sa massor av sårande saker till henne som jag ångrade i efterhand. Tursamt nog för mig så hade hon is i magen och vi försökte samarbeta efter att jag fastställts som Pappa och börjat lugna ner mig.

    Det funkade inte så bra ändå då ingen av oss egentligen var mogen ansvaret, vi kände inte varandra på något djupare plan och vi visade oss vara 2 väldigt olika människor. Idag har vi ingen kontakt alls men jag har god kontakt med min äldsta dotter och hon är en självklar del av min familj.

    Jag vill inte vara den som riktar några moraliska pekpinnar då jag själv inte är det bästa moraliska exemplet. Men med facit i hand så skulle jag inte ha betett mig som ett svin mot Mamman under graviditeten. Det är bättre att försöka vara trevlig och försöka lära känna varandra ordentligt. Även om man visar sig vara för olika för att kunna bli vänner så åtminstone skapa en civiliserad atmosfär för barnets skull. Eller om det inte funkar heller, så inte säga någonting överhuvudtaget och inte ha någon kontakt alls förrän barnet är fött.
  • Mon 28 Oct 2019 18:51
    #33
    Anonym (suck) skrev 2019-10-28 17:43:42 följande:

    Jäkla bra skrivet Rickard!

    Jag har läst dina inlägg i olika trådar och tycker inte det är något fel alls på din moralkompass, oftast försöker du föra fram en mer balanserad och human syn på saker men även invända när någon skriver något helknäppt. 

    Jag måste faktiskt erkänna att dina inlägg i denna tråd fick mig att reflektera lite kring TS och hans situation, och även om jag inte anser att TS ageras speciellt smart så kan jag hålla med om att det inte är så lätt att vara smart i den åldern, man glömmer lätt bort det.

    Så tack för dina bra inlägg och fortsätt med det 


    Det var snällt sagt. Tack Jag gillar djupa, känsliga och brutalt ärliga men ändå respektfulla diskussioner där man inte bangar för något ämne. Kanske därför flera av mina bästa vänner råkar vara tjejer haha

    Håller med om att det är inte alltid lätt att tänka på vad som är smart och långsiktigt bäst för en själv när man är runt 20. Det kunde definitivt inte jag. Jag är 11 år äldre än TS och på dom åren lär man sig mycket om livet. Jag hoppas för TS skull att han kommer göra det också och få ett toppenliv även om det är turbulent just nu
  • Mon 28 Oct 2019 19:31
    #35
    Anonym (suck) skrev 2019-10-28 19:09:47 följande:

    Hehe, jag är iof man och gillar oxå djupa diskussioner där man inte bangar för något ämne men ditt inlägg fick mig att inse att jag gått för lång i min kritik mot TS och att man måste ta med hans ålder i beräkningen. Jag är 27 år äldre än TS och borde veta bättre.

    Men som min gamla pappa alltid sa, det är aldrig försent att inse sina misstag och stå för dem. Det är så man utvecklas. 


    Bara trevligt med fler killar som gillar djup och never ending discussions

    Helt rätt. Allting blir inte som man egentligen ville eller egebtligen tänkte men livet kan bli bra ändå. Det blir vad man väljer att göra det till även om man inte alltid kan välja konsekvenserna av allt som händer
Svar på tråden Otrogen mot gravid