Min sambo är inte redo för barn
Har en pojkvän sedan tre år tillbaka som jag bott tillsammans med i två år. Det är ett helt fantastiskt förhållande, mitt lyckligaste och kärleksfullaste. Jag är strax 32 år och han är två år äldre. Han är färdigutbildad sen några år och tjänar väldigt bra, jag har också haft bra arbete och god inkomst men har återupptagit studierna och har 7 månader kvar tills examen. Vi skulle utan ekonomiska svårigheter kunna få barn trots att jag är student och min SGI är max så det vet vi är stabilt.
Vi kommer båda från familjer med fyra barn totalt men vill ha tre barn själva, kanske fyra men förmodligen är vi nöjda med tre då vi vill ha alla samlade i ålder. Våra familjer var uppbyggda på två syskonpar med stora åldersskillnader.
Jag börjar bli stressad över åldern och vill snart börja skaffa barn, framförallt har en stark barnlängtan börjat hos mig sedan ett år tillbaka. Vi kunde inte prata om saken vid den tiden utan att han mådde psykiskt dåligt, det framkom att det berodde på rädsla för att förlora mig pga min barnlängtan som han inte delade. Han var väldigt rädd inför samboskapskapet i början, trots att vi egentligen redan bodde sambos fast i min bostad (pga hund och trädgård). Jag flyttade in i hans hem tillslut och det var lågt engagemang i processen pga rädsla inför hans första samboende. Efteråt är han jätte glad och lycklig över att vi bor ihop och vill inte ha det på annat vis. Skämtsamt har han sagt att han skulle kunna betala för att jag ska bo tillsammans med honom och dela livet med honom, med grund i att boendet är väldigt dyrt och jag betalar en mindre del pga studentbudgeten.
Upplever att han i grunden är rädd för allt som är nytt och främmande, så som det officiella samboskapet var trots att vi redan bodde hos mig i princip och redan levde som sambos. När det kommer till barnfrågan så har vi pratat mycket om det och båda har fällt många tårar i rädsla för att förlora varandra över den. Jag vill inte vara 40 år när jag får barn om jag får välja, vilket han inte tycker än något konstigt då hans föräldrar var 42 och 44 år med sista barnet. Sista åldern för mig är 37-38 år, då jag inte vill vara äldre än så, därav börjar jag tycka det bli dags med första för att det inte ska stressas fram tre barn på tre år. Vi vill båda hinna ge respektive barn sin tid innan ett nytt syskon kommer. Han förstår rationellt att det är dags, att jag inte kan vänta så länge till, att jag längtar osv. men han har en oförklarlig spärr som gör att han inte vill, att han diffust vet att han vill ha barn om något år men inte nu. Han vill ha barn med mig men han vet inte när riktigt och verkligen inte nu.
Han känner sig inte redo och lika vuxen som sin egen ålder. Vad gör man i en sådan här situation för att få sin sambo att bli redo inom ramen för sitt egna behov i samma fråga? Jag har väntat i ett år nu, får han välja vill han vänta 3-4år till. Det finns inte i min värld pga mina önskningar om antal barn och ålder samt rädsla för att inte kunna få dem barnen vi önskar då. Jag vill ha första barnet inom 1-1,5 års tid. Har någon varit i liknande situation?