Inlägg från: Anonym (Ångest) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ångest)

    Lämna eller inte? Ångest

    Har sådan ångest alltså.. lång historia kort.

    Jag är sambo o bor i hus och vi har ett barn på 2 år. Har varit ihop i 7 år. Jag har nu fått känslor för en annan.. en kollega. Inte vara känslor utan jag är kär. Sedan ca 8 mån tillbaka.

    Min sambo är en jättefin man och han älskar mig och vårt liv. Men jag är inte attraherad av honom alls längre..

    Han börjar känna av att det är nått fel och imorse blev han även ledsen. Han sa att jag bara skulle veta hur mycket han älskar mig.. Får sån otrolig ångest. Är så rädd att ångra mig om jag skulle lämna. Att jag skulle inse mitt misstag att jag lämnade någon som verkligen älskade mig. Att lämna vårt hus.

    Men samtidigt.. hur ska man sluta va kär i en annan och hitta tillbaka till attraktionen till sambon? Känns omöjligt..

  • Svar på tråden Lämna eller inte? Ångest
  • Anonym (Ångest)

    Tack för era svar!

    Jag har känt mig så ouppskattad och osedd i vår relation där hag sagt så många gånger vad jag behöver men där han inte lyssnat och bara kört på i sin takt och kört sitt race. Det blev otroligt tråkigt allting.. och mitt i detta träffade jag då en ny kollega där kemin ör obeskrivlig. Han ser mig och bekräftar.

    Men nu, när min sambo märkt att jag är lite på väg bort, då har han insett att han varit för ego som han sa. Att han älskar mig över allt på jorden.

    Jag VET att man inte bara ska lämna hursom. Jag vill inte lämna. Men min känslor är liksom urholkade. Och har växt för en annan. Vill ju känna dessa känslor för min ssmbo. Men är inte attraherad längre. Vill inte ens kramas längre.

  • Anonym (Ångest)

    Tack snälla för er input!

    Jag förstår era olika ståndpunkter. Jag VET så väl att jag har en Karl som många drömmer om. Han är snäll och hjälpsam jobbar hårt och framför allt, som han sa igår o imorse, så älskar han mig mer än livet själv, och han har jättedåligt samvete för att han har försummat mig under så lång tid. Han gråter och har ont i magen.. Alltså mitt hjärta går sönder. Jag vet att jag borde vara tacksam och hålla hårt i honom. Men det är ju det där att jag längtar efter nån annans beröring. Jag kan prata med den andra mannen på ett helt annat sätt än min sambo. Han är intresserad av MIG och vill diskutera saker med MIG. Min sambo är tvärtom. Vi diskuterar aldrig saker. Han ?flörtar? aldrig med mig, vi sitter oftast med mobilerna i soffan.. HUR gör man för att uppskatta det man har??

    Bör tillägga att min sambo är 15 år äldre än mig (han är 45 o jag 30). Jag var bara 23 när vi träffades och har därmed inte jättemycket erfarenhet av andra. Kanske om man träffat 10 idiotkillar innan så man visst vad man hade... Nu börjar han se äldre ut o jag är inte så attraherad längre... känns så jäävla ytligt men hurfan tänker man om?!

  • Anonym (Ångest)
    Missermajser skrev 2019-10-19 14:08:57 följande:

    Hej!

    Det är mänskliga reaktioner som alla utsätts för i ett förhållande som du och din man upplever nu.

    Att snubben på jobb är bekräftande och len är inte så konstigt. Han ser ju bara det som är bra med dig. Han delar inte ett krävande barn på 2 år med dig. Han känner spänning inför det okända liksom du gör. När ni levt några år ihop och skaffat krävande ansvar så känner ni inte samma sak för varandra. När man är sexuellt intresserad av en kvinna så är det inte så svårt att flörta och bekräfta....

    Din man är 45 år och då känner man av att man börjat åldras och man är mognare än en 30 åring. Han blir säkert attraherad av kvinnor som är bekräftande mot honom med men han lägger inte lika mycket i det som du. Kärlek har inte med känslor att göra utan det handlar om vad man gör. Att vara kärleksfull är att vara lojal och acceptera även de tråkiga tiderna.

    Du kanske måste träffa 10 andra som du säger. Jag tror inte dom behöver vara idioter (det är inte du heller) men du kommer ändå att upptäcka ungefär samma sak som med denna mannen. Förhållanden blir trista och mindre bekräftande i perioder hela livet. 

    Jag söker själv ofta bekräftelse och jag nöjer mig med att ibland få den av utomstående utan att låta mig bli kär. Jag går hem och bekräftar min tjej när hon verkar upptagen och tråkig med sitt. Hon har fullt upp med att klara ut sitt liv. Alla blir mer självcentrerade när de har mycket måsten och saker som gör dem trötta. Jag väljer att ge det jag själv vill ha och till slut när jag ser att hon tinar upp så kommer mina känslor tillbaks. Hon gör samma sak med mig!

    Andra människor kan aldrig uppfylla mina krav på livet och speciellt om jag inte kan uppfylla dem själv ens. 

    Jag har inget råd om vad du ska välja! Kanske måste du lära dig den långa vägen och prova många förhållanden för att kunna vara nöjd med dig själv eller så kan du göra något bra av det du har redan nu.

    De flesta viktiga erfarenheter är ju smärtsamma och har sitt pris! Kan ske måste vi alla göra de oavsett vad andra säger.


    Jo så kanske det är.att man måste genomleva misstagen själv för att veta hur man ska göra.

    Logiken säger såklart vad jag borde göra och hur jag borde känna. Jag BORDE vara nöjd och glad. Och se allt jag har.

    Hag vill så gärna se med andra ögon på min sambo. Men bara tanken på typ sex får mig att vilja gråta. Jag har ställt upp flera gånger, och försökt intala mig att det är det rätta. Men blir oftast att jag bara blundar och håller ut. Låter kanske hemskt men lusten och attraktionen är låååångt borta just nu.

    Hoppas så att jag kan hitta den igen.
  • Anonym (Ångest)
    Solarn skrev 2019-10-19 13:48:01 följande:

    Ligger du med kollegan? Det verkar ju som att du inte bara är kär utan också agerat på känslorna.


    Nej nej absolut inte. Vi är på en vänskaplig nivå sedan vi lärde känna varandra för snart 1 år sedan. Känslorna har vuxit smygande och ofrivilligt eftersom vi jobbat ihop varje dag.
  • Anonym (Ångest)

    Absolut, jag ska verkligen försöka. Att verkligen tänka till flera gånger om.

    Det är bara så jäääävla svårt att styra hur man känner. Nyfikenheten på den andra är så stor så jag nästan blir tokig.

    Det känns dock skönt att sambon ?insett? att jag faktiskt varit totalt utsvulten på uppskattning under lång tid.

    Till saken hör lite att jag är 30, jag ser helt ok ut, tränar o kämpar för att se bra ut. Jag får mycket uppskattning från andra, men inte alls på samma sätt av sambon. Känner mig aldrig sexig och verkligen åtrådd av honom. Han har inte ?blicken? när han ser på mig. Svårt stt förklara. Därför har det känns så sorgligt på nått sätt, lite ?är detta allt??. Ska hag ha det såhär livet ut?

    Men. Jag ska verkligen kämpa!!

  • Anonym (Ångest)
    Anonym (ftygb) skrev 2019-10-19 15:57:21 följande:

    Men om man vill gråta när man tänker att man ska/måste ha sex med sin partner då tycker iaf jag att det är så kört det kan bli.

    Det låter ju hemskt att känna så. Stackars dig!

    Att ge förhållandet en andra chans då tycker jag inte är något alternativ alls. 


    Nej det låter hemskt. Det är så dubbelsidigt för jag vill inte känna så. Han är en underbar man och pappa på många sätt. Genomsnäll och engagerad. Han gör inga större fel (förutom dålig på uppskattning), så fattar inte varför det blivit såhär.

    Borde nog prata med nån, problemet kanske är jag. Att jag inte kan se och prioriterar rätt. Att jag ger efter för när jag blir förälskad i nån annan o vill ge upp. Nått är ju fel på mig..,
  • Anonym (Ångest)

    Uppskattar era svar! TACK!!

    Ja alltså jag har ju haft känslor nu ett tag för en annan ja. Och attraktionen till mannen har svalnat. Men det skedde dock inte precis då när jag mötte den andra. Sex med min sambo har inte varit kul sedan ca 3 år tillbaka.. eller-det är inget jag längtar till eller prioriterat. Jag har oftast tänkt på andra medan vi haft sex, för att ha lite mer spänning. Min sambo är lite överviktig, vilket jag tyvärr inte går igång på. Har pratat om det men han tycker inte det är ett så stort problem. Har nämnt detta kanske 5-10 ggr men han vill inte träna... så... Det känns så ytligt men så är det.

    Så det var inte så att all min attraktion gick från sambon till den här nya utan det var en helt ny attraktion som jag inte haft på många år. Den här nya pratar på ett visst sätt, han ser på mig på ett sätt, han är intresserad av mig och är levande på ett helt annat sätt bara.

    Men jag håller helt med om att en normal person med ett samvete ger inte upp en 7 år lång relation för en flört. Det skulle bli vardag med honom också så att säga.

    Min vardag är tråkig och detta har förgyllt den men kanske är det bara en illusion. Ska verkligen jobba med mig själv,

  • Anonym (Ångest)

    Har ju även absolut inte tänkt att gå från min sambo till den här nya. Det är inte det. Det som fått min värld stt rubbas är ju ATT jag fått känslor för en annan., är det då rätt att vara där man är? OM min sambo är den rätta, hur kan man då bli kär i nån annan? Så konstigt :(

Svar på tråden Lämna eller inte? Ångest