Lämna eller inte? Ångest

Jag anser att du har fel. Det är ett val, eller rättare sagt många hundra val, att bli kär i en person.

Jag menar då att kärlekskänslorna inte dyker upp från ingenstans. Först kommer attraktionen, den styr man inte över. Men kärlekskänslorna uppstår genom att man väljer att mata sig själv med tankar om den andre. Man kanske undrar om den personen är intresserad tillbaka, väljer att titta lite extra på den personen, väljer att flirta tillbaka, väljer att varje dag låta tankarna om den andre dominera ens känsloliv.

Tankar ger upphov till känslor. Tankar kan du kontrollera, åtminstone till en del. Om du medvetet håller tillbaka dina tankar, genom att till exempel välja att ständigt föra dina tankar bort från den som uppvaktar dig och tänka på din partner, förhindrar du effektivt kärlekskänslorna att uppstå. Om du däremot går in i tankarna på den andre utan minsta reflektion över konsekvenserna öppnar du upp för att de romantiska känslorna för den andre tilltar.

Till TS:

Mitt råd till dig är att fokusera på din nuvarande relation. Att du har fått känslor för den andre personen och att du känner en fantastiskt kemi för den andre imponerar inte på mig. Det finns inget magiskt med kärlek. Sannolikheten är väldigt, väldigt liten att relationen med den andre kommer att funka. Du vet ju så otroligt lite om hur ni matchar som par långsiktigt. Hur fungerar er kommunikation, värme, sexuella samspel, trofasthet, förmåga att lösa konflikter, etc. när ni börjar leva med varandra under en längre tid?

Att ni är attraherade av varandra nu är inte konstigt. Det är en kravlös situation och ni, eller åtminstone du, har gått in i en förälskelsefas där du är blind för realistiskt tänkande och den andres ev. nackdelar. Det är orättvist att jämföra en nybliven förälskelse med en relation som pågått under en längre tid. Tänk på att alla förälskelser svalnar och att en lång relation inte bygger på passion utan på helt andra kvalitéer i en relation.

Och därtill bygger sannolikt mycket av er attraktion på den inneboende spänning som uppstår av att du redan är tillsammans med en annan person. Smygandet innebär en extra krydda av attraktion - men vad händer om ni skulle bli ett par, tror du? Skulle förälskelsen kunna övergå till en långvarig och fast (men tråkigare) kärlek. Det är mycket oklart.

Du och din partner har däremot kommit långt i er relation. Ni har dock problem, men det uppstår problem i alla relationer. De problemen kan ni välja att försöka lösa tillsammans. Du beskriver inte heller problemen mellan dig och din sambo som särskilt stora. Det låter utifrån som om ni har en väldigt fin relation som dock börjat gått på slentrian en del, kanske också beroende på att du valt att vända din uppmärksamhet mot andra.

Hur ska du då göra?

Du behöver besluta dig. Ta ett beslut huruvida du ska lämna din partner eller satsa på honom. Bestäm dig denna vecka. Försök inte både ha kakan och äta den, det är inte respektfullt mot någon. Det finns inga bra ursäkter att vänta med beslutet, även om du antagligen gärna vill inbilla dig det.

Om du tar beslutet att vara kvar med din partner, så behöver du släcka allt hopp inom dig själv om att det ska bli något med den andre. Så fort tankarna på honom dyker upp, påminner du dig själv om att er relation är död och borta. Du visar honom också detta tydligt genom att signalera ditt beslut. Undvik att prata med honom i möjligaste mån. Var kort. Ignorera honom med din kropp. Sluta flirta och visa honom att det inte kommer att bli något. Nämn din partner i varannan mening när du pratar med honom.

Det allra bästa sättet att bli av med dina känslor för den andre är att berätta om dem för din man. Gör du det, finns det en stor möjlighet att dina känslor för den andre avtar rejält. Du sticker i så fall hål på det luftslott som du byggt upp, och du klarar inte att hålla fast vid dina lösa fantasier utan måste börja ta itu med verkligheten som den är.

Det är säkert svårt, kanske tom omöjligt om du låtit processen gå för långt, att släcka dina känslor för den här mannen. Men det är i mina ögon ändå både det moraliskt riktiga men också det som ger dig störst chans att få en långsiktig och god relation. Den som ständigt hoppar från tuva till tuva när man pratar om relationer kommer inte att kunna åtnjuta den där fantastiska, nära intimiteten och tryggheten som en riktigt lång och god relation ger och som stärkts av gemensamt överkomna problem genom många år.

Jag håller med dig om många kloka saker du skriver i din text. Man ska förstås aldrig vara tillsammans med någon för dennes skull och visst kan det vara så att attraktionen försvinner för att aldrig kunna återfås.

Jag håller också med dig om att det oavsett inte är en god idé att vara otrogen.

Men sedan tänker jag såhär. Anledningen till att TS inte känner attraktion till sin beror sannolikt på att hon har fokuserat på den här andre mannen under så många månader. Hon är mitt i en förälskelse med honom och därför är det inte konstigt att hennes attraktion till mannen avtar eller försvinner helt. Jag tror därför att det finns en stor chans att hennes attraktion till sin partner återkommer om hon ruskar av sig sin förälskelse, kommer tillbaka in i verkligheten och börjar ta itu med de problem som hon har tillsammans med honom.

Jag råder TS att överge relationen med den andra mannen. Dels för att chanserna att det ska bli en varaktig relation är små, dels för att det är ett bra moraliskt val som sannolikt ger mest lycka till flest personer.

Det är alltid bra att reflektera över sin sina förälskelser, varför de uppstår och överväga om man ska välja att följa dem eller bara släcka ner dem så snabbt som möjligt. Det är också bra att lära sig hur man beter sig i en relation, hur man kan fördjupa den och hur man tillsammans kan jobba för att överkomma problem.

Tänk vad bra det vore om fler personer reflekterade innan de var otrogna. Det skulle leda till en bättre värld med mindre smärta och sårade känslor. Nu är det inte möjligt eftersom vi inte kan få alla att ta kontroll över sina känslor. Men det är definitivt något att sträva efter.

Och visst kan en relation utmynna i en skilsmässa. Detta även om man kämpar hårt och försöker lösa problemen. Att ta ut skilsmässa istället för att vara otrogen är alltid en justare och ärligare lösning, tycker jag. I TS fall uppfattar jag det som att hon har en ganska bra relation med sin man, men att hon ändå förälskat sig i en annan. Hon har investerat betydligt mer i relationen med sin man, den har mött större prövningar, de har ett gemensamt barn och ett gemensamt liv. Att överge allt detta för en hastig förälskelse anser jag vara oklokt på många plan.

Det är enligt min åsikt riskabelt både för henne själv, hennes barn, hennes man för TS att gå vidare med relationen. Vilka långsiktiga fördelar ser du med att bejaka förälskelsen?

Men förstår du inte själv varför du känner som du gör?

Du har gått och tänkt på en annan man under åtta månader eller längre. Du har dolt dina känslor för din sambo och jämfört honom med den andra mannen i smyg. Självklart har du förlorat attraktionen till honom när du har låtit dina fantasier springa iväg med dig.

Hur ska du någonsin kunna få en relation att fungera om du går och smyger med dina tankar - och vänder dig utåt så fort något blir lite motigt i relationen?

Tror du att du någon gång kommer hitta en man som allting stämmer med, som kan läsa dina tankar och alltid göra precis som du önskar utan att du behöver ta upp det till diskussion? En sådan man finns inte. Alla människor har sina fel och brister. I början lägger man inte märke till dem, man upptäcker dem lite senare. Det som man i början blev så attraherad av blir kanske med tiden blir det som man irriterar sig mest på.

Du har helt rätt i att du behöver prata med någon. Först och främst din man. Det är via kommunikation som ni löser problem, delar era tankar och önskningar, visar varandra tillgivenhet och sätter kursen vart ni ska. Berätta att du funderar över dina känslor för honom. Berätta om dina känslor kring sex med honom. Berätta att du vill ha mer uppskattning från honom. Sitt ner tillsammans och försök att lösa problemen tillsammans.

Om du inte släpper in honom har ni ingen chans att lösa problemen i er relation. Som jag ser det har du kommit in i en ond cirkel där du håller honom utanför. Varför gör du det? Varför kan du inte vara ärlig med honom om dina tankar?

Klarar ni inte att hitta lösningar själva kanske ni ska gå i familjeterapi. Det kan vara en bra sak även om ni beslutar er för att ta ut skilsmässa.

Så du menar alltså att man blir lycklig genom att undvika att ta itu med de problem man har och kasta sig i säng med andra så fort man får problem i relationen?

Att vårda sina relationer på bästa sätt, att odla sin trädgård, det tror jag gör en människa lycklig. Därav mina råd.

Jag vet förstås inte om TS kommer att kunna rädda sin relation med sin man. Men att hon inte känner någon attraktion till honom efter att ha matat sin hjärna med fantasier om den andre tycker jag inte alls är konstigt. Hon är ju t.o.m. förälskad i den andre mannen - inte konstigt då om hennes känslor till sambon går på sparlåga.

Jag ser dock en god potential för TS att hitta tillbaka till sin man utifrån hennes beskrivning. Deras relation verkar ha varit okej innan förälskelsen. Det finns något som är värt att rädda, verkar det som. Dessutom verkar TS själv ha en önskan att försöka hitta tillbaka till mannen. Om TS förälskelse till den andre släpper greppet om henne kommer hon kanske börja se sin man med andra ögon. Det vore i så fall inte första gången något sådant hände.

Det fanns en tråd om en annan otrogen kvinna här på FL för något halvår sedan. Hon hade också börjat tråna efter en man på hennes arbetsplats. Hon beslutade sig för att skilja sig från sin man, trots att många inlägg avrådde henne. Sedan slumpade det sig så att den andre mannen aldrig tog något initiativ och hennes förälskelse avtog. Plötsligt väcktes attraktionen för hennes man igen. Det är väl så att man lätt tar sina närmaste för givna. Lockelsen till andra är ofta stor och en förälskelse förvrider ofta ens förnuft. Men när man kommit tillbaka till verkligheten kanske man inser att det man hade var mer värdefullt än vad man hade anat.

För min del tycker jag inte alls att det är särskilt konstigt att få känslor för andra. Det tror jag är vanligt för de flesta. Det får t.ex. både jag och min fru. Det som gör dig speciell är att du har låtit dina känslor för den andra växa till den grad att du blivit förälskad i honom.

Orsaken till det ligger inte i din och din mans relation. Det ligger enbart hos dig, och dina val.

Sen undrar jag hur du tänker när du pratar om "den rätta"? Livet har ingen likhet med sagorna. Det finns ingen prins som kommer och hämtar dig med sin vita häst. Däremot finns det personer som man passar med mer eller mindre bra. Det du behöver ta reda på är vad du behöver i en relation och om din sambo uppfyller det, eller alternativt är villig att jobba på att uppfylla det. Om ni inte lyckas hitta tillräcklig kärlek och tillräckliga kompromisser om det ni vill få ut av varandra, så är det kanske bäst att ni separerar. Annars har ni potential att leva ett lyckligt liv tillsammans.

Att upprätthålla relationer innebär ett visst arbete, enligt min mening. En bra matchning, räcker inte.