• Anonym (Kaffedraken)

    Är inte attraherad av min man längre

    Anonym (Skilsmässa?) skrev 2019-10-19 16:03:53 följande:

    Vad gör man? Skiljer sig? Trots att det drabbar barn negativt? Vi har varit ihop i 10 år och har 2 barn gemensamt och jag har 1 barn sen tidigare förhållande.

    Började för 3 år sedan känna mindre lust och att jag inte tycker att min man är sexig, attraktiv eller snygg.. tyvärr... Har successivt gått från mindre lust till ingen alls. Vi utvecklades åt olika håll kanske, eller i alla fall jag.

    Har även tappat lusten att göra saker med honom, vi har inga gemensamma mål eller intressen. Det är inte bara sexet. Vi har gått i familjeterapi men jag är inte kåt på honom, nästan äcklad av tanken att ens kyssa honom. Mår dåligt av att tänka att detta är livet, att hålla ihop utan gnista, sex och gemensamma intressen.

    Han är min bästa vän och en trygg snäll person annars! Och han älskar mig och vill inte skiljas, trots att jag har sagt hur jag känner. Och jag vet inte om jag är nog stark att ta initiativet att bryta...

    Mitt barn från tidigare förhållande har ingen närvarande pappa och om jag skiljer mig så blir han utan sin bonuspappa. (Tror inte att min man skulle hålla liv i deras relation något speciellt tyvärr) ????

    Någon som känner igen sig? Hur tänker ni?


    Det finns väl bara två vettiga val, som jag ser det. Försöka igen eller göra slut. Att fortsätta en relation utan sex och gnista tycker jag inte är ett alternativ.

    Och när du beskriver din situation så ser det ju mörkt ut. Du beskriver att du tappat attraktionen totalt under en lång tid. Finns det ingen känsla av samhörighet alls?

    Jag tänker att det kanske är bra att du tar ett beslut innan du även förlorar respekten för honom.

    Om du väljer att försöka hitta tillbaka till honom ändå, så kanske ni kan gå i familjeterapi igen. Eller kanske sexterapi. Kanske ni hitta på fler saker att göra tillsammans. Kanske bestämma er för att hitta ett gemensamt nytt intresse som kan symbolisera er nystart. Bestämma er för att fika och prata några gånger i veckan. Eller gå med i en förening tillsammans.

    Jag tänker att om du saknar gemensamma mål och visioner i relationen kanske ni behöver jobba med det.

    Men ser du inget hopp alls om att du ska få återfå attraktionen och känslorna för din man, så är det kanske bäst att ni tar ut skilsmässa. Försöka inte reparera något som inte går att reparera. Har du förlorat alla former av känslor för din man, så tror jag det är omöjligt att hitta tillbaka till varandra.


  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Lika) skrev 2019-10-19 18:17:06 följande:

    Vanligt att det blir så eftersom man pruttar inför varandra, ser varandras kräk vid magsjuka, torkar bajsblöjor, slit och tjafs under alla år ihop.

    Vem tror då att gnistan finns kvar?

    Ser det som vanligt men vad gör man?


    Bra fråga, vad gör man?

    Mitt svar: Man kämpar tillsammans. Om tjafset blir för jobbigt, behöver man prata om det. Det är sunt att bråka ibland men inte för ofta och inte på fel sätt.

    Hinder i vardagen kan man komma över och gå stärkta ur. Det är inte lätt men det går. Och det är ju det som relationer handlar om, att kunna stötta varandra när det är som jobbigast i vardagen. Det är när det stormar som kärleken sätts på prov.

    Just pruttar och den delen ser jag som självklara i en relation. Ta mig för den jag är. Och jag är inte bara rosor och trevligt samtal, utan en människa med alla möjliga behov som andra kanske inte gillar.
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (haha) skrev 2019-10-19 22:50:07 följande:
    Pruttar är en självklarhet i en relation? Det skulle man väl ändå klara sig utan. Men ni kanske har någon intern humor där.
    Det vore roligt med en intern humor angående pruttar, absolut.

    Men det jag menade var att för mig är det självklart att man t.ex. kan prutta inför varandra, kissa, bajsa, byta mensbinda eller liknande...

    Vi är ju liksom alla människor, så på vilket sätt skulle det vara en överraskning för mig att min fru kissar, bajsar, pruttar, har mens eller liknande? Det är bara en fråga om vana eller sociala riktlinjer ändå. För mig känns det onödigt att krångla till saker.


Svar på tråden Är inte attraherad av min man längre