Är inte attraherad av min man längre

Japp. Då får man nog fejka och vara tyst. Bära den bördan själv. Att berätta för honom att man känner så, men vill vara ihop för barnens skull och inte ha ett sexliv då kommer nog den relationen bli helt olidlig om jag förstår män och hur de fungerar rätt?

Och sedan när man kan skilja sig INTE berätta för honom att "Det här har jag funderat på i tio år och bara gått och väntat på" Då kommer han känna sig förjävlig. Det hade jag gjort omvänt med. Som om man levt i en lögn och kastat bort en stor del av sitt liv. Utan istället ljuga och låtsas om att det är senaste året eller så, och bespara honom från den infon. 

Kan det vara detta som gör att kärringar blir värre mer åren...att de blir ilsknare å ilsknare ju äldre de blir, till slut är mungiporna så åtstramade att där inte ens går in en penis i munnen längre. Och om den skulle komma in ändå så hade kärringen bitit av den. Var kommer denna bitterhet ifrån? Varför blir kärringar värre och värre med åren som går...det börjar redan vid 30-35. Vid 40 är det kört och vid 50 är det bortom räddning. 

Vad gör man? Skiljer sig? Trots att det drabbar barn negativt? Vi har varit ihop i 10 år och har 2 barn gemensamt och jag har 1 barn sen tidigare förhållande.

Började för 3 år sedan känna mindre lust och att jag inte tycker att min man är sexig, attraktiv eller snygg.. tyvärr... Har successivt gått från mindre lust till ingen alls. Vi utvecklades åt olika håll kanske, eller i alla fall jag.

Har även tappat lusten att göra saker med honom, vi har inga gemensamma mål eller intressen. Det är inte bara sexet. Vi har gått i familjeterapi men jag är inte kåt på honom, nästan äcklad av tanken att ens kyssa honom. Mår dåligt av att tänka att detta är livet, att hålla ihop utan gnista, sex och gemensamma intressen.

Han är min bästa vän och en trygg snäll person annars! Och han älskar mig och vill inte skiljas, trots att jag har sagt hur jag känner. Och jag vet inte om jag är nog stark att ta initiativet att bryta...

Mitt barn från tidigare förhållande har ingen närvarande pappa och om jag skiljer mig så blir han utan sin bonuspappa. (Tror inte att min man skulle hålla liv i deras relation något speciellt tyvärr) ????

Någon som känner igen sig? Hur tänker ni?

Min man var med om en olycka och gick från att vara en vältränad hunk till en tanig otränad man med synliga ärr på sin kropp. Det var en personlig resa att hitta just attraktionen igen. Så mycket av det jag tidigare tände på fanns inte längre där. Min kärlek fanns förstås och vi har ett liv med barn och vardag tillsammans som gjorde det värt att kämpa för. Sexualitet och attraktion är viktigt, men det betyder inte att man överger sin kärlek när det sviktar utan att man kämpar för det. Jag tror även att vi har gett oss in i detta förhållande på livstid och med stigande ålder så kommer våra kroppar att förändras och det är något jag är ok med.

Jag kan tänka mig att en hel del män går igenom något liknande när deras partner går igenom en graviditet. Alltså att deras partner förändras drastiskt utseendemässigt. Vi förtjänar att känna oss både älskade och åtrådda.

Min man var med om en olycka och gick från att vara en vältränad hunk till en tanig otränad man med synliga ärr på sin kropp. Det var en personlig resa att hitta just attraktionen igen. Så mycket av det jag tidigare tände på fanns inte längre där. Min kärlek fanns förstås och vi har ett liv med barn och vardag tillsammans som gjorde det värt att kämpa för. Sexualitet och attraktion är viktigt, men det betyder inte att man överger sin kärlek när det sviktar utan att man kämpar för det. Jag tror även att vi har gett oss in i detta förhållande på livstid och med stigande ålder så kommer våra kroppar att förändras och det är något jag är ok med.

Jag kan tänka mig att en hel del män går igenom något liknande när deras partner går igenom en graviditet. Alltså att deras partner förändras drastiskt utseendemässigt. Vi förtjänar att känna oss både älskade och åtrådda.

Min man var med om en olycka och gick från att vara en vältränad hunk till en tanig otränad man med synliga ärr på sin kropp. Det var en personlig resa att hitta just attraktionen igen. Så mycket av det jag tidigare tände på fanns inte längre där. Min kärlek fanns förstås och vi har ett liv med barn och vardag tillsammans som gjorde det värt att kämpa för. Sexualitet och attraktion är viktigt, men det betyder inte att man överger sin kärlek när det sviktar utan att man kämpar för det. Jag tror även att vi har gett oss in i detta förhållande på livstid och med stigande ålder så kommer våra kroppar att förändras och det är något jag är ok med.

Jag kan tänka mig att en hel del män går igenom något liknande när deras partner går igenom en graviditet. Alltså att deras partner förändras drastiskt utseendemässigt. Vi förtjänar att känna oss både älskade och åtrådda.