Jag och maken skulle behöva gå ut med graviditeten till våra släktingar nu, men har ingen aning om hur vi ska säga det eftersom graviditeten är komplicerad och fylld av risker. Ska man bara säga ?vi ska ha barn? eller även berätta allt det andra? Hur gör man det isf på bästa sätt?
Vad är det för slags risker?
Det kan väl kanske vara skönt att berätta nu om något skulle hända under graviditeten Så slipper ni berätta allt då. Men jag vet ju inte vad det handlar om för risker så svårt att säga.
Vad för risker pratar vi om? Har fostret något fel, är det tvillingar, har du diabetes?
Jag hade nog berättat men det beror ju helt på vilken relation du har till släkt och vänner. Jag har en nära relation där man stöttar varandra genom vårt och torrt med min familj. Men har du en jobbig släkt som ska lägga sig i och älta kanske du vill hålla det för dig själv.
Vad är det för slags risker?
Det kan väl kanske vara skönt att berätta nu om något skulle hända under graviditeten Så slipper ni berätta allt då. Men jag vet ju inte vad det handlar om för risker så svårt att säga.
Jag hade nog berättat att det var stora risker och att så länge de inte hör något annat så går det bra, men att ifall något går fel så försöker ni få ut info till dem.
Vi har riskgraviditet och jag berättar det för nära och kära. Vi är i v.28 nu och vi har inte fått ut på sociala medier eller berättat för vänner som vi inte träffar sådär jätteofta.
Vi har lagt fram det med att vi är jätteglada men att det samtidigt finns en risk och vi tar graviditeten dag för dag/vecka för vecka.
Det är skönt att tala om för vi får fint stöd från familj och vänner och är man ibland lite frånvarande så vet dom varför. Det är en emotionell berg och dalbana för man ständigt är livrädd men även glad, men det är väldigt tråkigt att inte bara få njuta och leva normalt.
Jag är sjukskriven sen v.15 och rätt så sängbunden. Så det blir rätt påtaglig och så kan det som sagt vara skönt att dom runt omkring känner till situationen .
Men jag kan bara tala för mig själv, andra kanske inte delar min mening men jag tycker det är skönt att berätta
Berätta bara om du tror att folk tar det på rätt sätt och kan vara ett stöd. Vi gjorde misstaget att berätta för makens familj om 2 av våra 4 m.f varav ett v.14 och fick NOLL empati. När jag blev gravid sen igen berättade vi inget förrän v.14 och sa aldrig att det var en riskgraviditet. Andra barnet sa vi inget förrän v.22 och inte den gången heller att det var en riskgraviditet. Då fick vi inte ens ett grattis när barnet väl fötts. Så tänk dig för innan! Enda som vetat nåt om våra m.f och svårigheter är vår närmsta vän. Hon kunde vara ett stöd.
Jag hade berättat det för de jag kände tillit till. Och då bara sagt det rakt upp och ner. Kanske lagt till att vi tar graviditeten vecka för vecka.
Vill du att de du berättar för ska bete sig på något speciellt sätt? Kanske vara extra stöttande eller mer tvärtom, inte bli oroliga och börja oja sig? Säg det bara isåfall. Det är inte konstigt att säga det/be om det.
Finns det några ni tvekar kring om eller hur ni ska säga det? Det är helt ok att berätta minimalt kring graviditeten om ni känner att det är bäst.
Min mans mamma skulle vi tex berätta bara det absolut nödvändigaste för i en sån situation. För hon skulle stressa sönder oss genom att älta allt hemskt som kan hända. Samt spela ut hela registret av förtvivlad kvinna så vi och resten av släkten skulle få spendera hela graviditeten med att trösta och lugna henne...
Vi har riskgraviditet och jag berättar det för nära och kära. Vi är i v.28 nu och vi har inte fått ut på sociala medier eller berättat för vänner som vi inte träffar sådär jätteofta.
Vi har lagt fram det med att vi är jätteglada men att det samtidigt finns en risk och vi tar graviditeten dag för dag/vecka för vecka.
Det är skönt att tala om för vi får fint stöd från familj och vänner och är man ibland lite frånvarande så vet dom varför. Det är en emotionell berg och dalbana för man ständigt är livrädd men även glad, men det är väldigt tråkigt att inte bara få njuta och leva normalt.
Jag är sjukskriven sen v.15 och rätt så sängbunden. Så det blir rätt påtaglig och så kan det som sagt vara skönt att dom runt omkring känner till situationen .
Men jag kan bara tala för mig själv, andra kanske inte delar min mening men jag tycker det är skönt att berätta
Får jag fråga vad som har hänt för er del? <3
Jag och maken skulle behöva gå ut med graviditeten till våra släktingar nu, men har ingen aning om hur vi ska säga det eftersom graviditeten är komplicerad och fylld av risker. Ska man bara säga ?vi ska ha barn? eller även berätta allt det andra? Hur gör man det isf på bästa sätt?
Första barnet förlorade vi efter han föddes i v.24+4 pga försvagad livmoderhals och hjärtformad livmoder.
Andra barnet förlorade vi i magen i v.24+1 pga att en GBS infektion tog sig in till henne. Födde henne stilla 2 dagar senare.
Jag har även hög risk till blodproppar (APC)
Så sen v.15 är jag sjukskriven med cerklage, Lutinus (progestron som kan användas senare i graviditet för att stärka livmoderhals) Fragmin-sprutor (blodförtunnande) Trombyl och långtidsbehandling av antibiotika sen v.12 pga GBS
Så det är en del och därför tycker vi att det är värt att tala om för närmaste, dels för det även blir rätt så uppenbart när jag lyser med min frånvaro haha
Varför behöver du gå ut med att du är gravid? Är väl bättre att isåfall säga något när det börjar synas.
Tekniskt sätt är alla graviditeter riskgraviditeter och man vet egentlig aldrig om fostret/barner överlever tilö förlossning, om man född för tidigt eller om det hände något under förlossningen.
Varför behöver du gå ut med att du är gravid? Är väl bättre att isåfall säga något när det börjar synas.
Tekniskt sätt är alla graviditeter riskgraviditeter och man vet egentlig aldrig om fostret/barner överlever tilö förlossning, om man född för tidigt eller om det hände något under förlossningen.
Fy, låter tufft. Jag skulle absolut berätta för t.ex mina föräldrar, men vi står iof varandra väldigt nära. Det är ju skönt att få stöd/hjälp och även om något jobbigt skulle hända så vet de varför ni är ledsna. Stor kram till dig, hoppas allt går vägen den här gången!
Varför behöver du gå ut med att du är gravid? Är väl bättre att isåfall säga något när det börjar synas.
Tekniskt sätt är alla graviditeter riskgraviditeter och man vet egentlig aldrig om fostret/barner överlever tilö förlossning, om man född för tidigt eller om det hände något under förlossningen.
Pga att jag är sjukskriven och ska vara sängliggande fram till förlossningen. Svårt att dölja det liksom.
Åh, herregud. Du är alltid så okänslig och förminskande i dina svar. Vad jag minns jobbar väl du inom vården? Sjuksköterska? Lustigt att du inte har mer empati..