Hjälp, min man liknar mer och mer sin pappa

Jag förstår inte riktigt hur du tänker. Tänker du att pappans dåliga beteenden är genetiska och kommit med åren och börjat med rörelsemönstret och sedan satt sig på beteendet. Och att din man nu är gentiskt betingad till samma utveckling?

Take it or leave it.

Man kan ju hitta gester och rörelsemönster hos alla som om man letar påminner om vem som.

Du måste sluta leta och störa dig.

Han är inte sin pappa Och kommer inte heller att bli.

Min mamma berättar precis samma sak om min pappa som börjar bli allt mer lik min farfar.

Min farfar var en otrogen narcissist som på senare år blev dement och fick alzheimers och blev ännu mer elak och otrevlig. Inte heller en person man vill likna, men tyvärr blir min pappa mer och mer lik honom. Men när man påpekar det så blir han förbannad och att allt är skitsnack!

[quote=79975253][quote-nick]Anonym (K) skrev 2019-10-20 09:37:20 följande:[/quote-nick]Du kan ju hålla tummarna för att du själv aldrig blir lik dina föräldrar för tänk om din man ska börja diskutera det med dig?!

Klart han är tyst när Du försöker prata med honom om det, han blir väl sårad,det är ju ändå hans pappa![/

Jag har inga problem med att diskutera eventuella likheter med mina föräldrar. Det har vi gjort. Är väl bra att ta upp så man kan styra bort ett oönskat beteende.

Min man har sagt tidigare att jag måste säga till om jag blir som hans pappa. Han har sagt att om jag blir som han så får du lämna mig.

Dock är ju det svårare i praktiken eftersom ingen människa väljer att bli såsom han är. Han har haft problem att tackla livet tror jag och lagt allt i sig själv och förlorat sin äkta person på något sätt. Jag tror ingen som har dessa drag faktisk är obehaglig på riktigt innerst inne. Det är bara oförmåga att tackla livet som har gjort honom till den han är nu.

Svårare sagt än gjort, att låta bli att ta in sin partner. Tyvärr har det ju gått så långt redan att jag undviker att titta på honom ibland för att jag inte vill bli påmind om hans pappa.

Jag vet att han inte kommer bli sin pappa men några drag av honom är tyvärr tillräckligt att jag inte känner igen min man såsom jag känt honom i 15 år.

Jag tror man kan förändras genom tiden på olika sätt. Ett sätt där man utvecklar sig själv och kommer framåt som person och kan tackla livet bättre. Det andra sättet tror jag är att man lägger på sig tyngder av händelser/trauman som man inte kunnat hantera, och att de drar ner en och ens förmåga att leva livet fritt och lyckligt.

Jag tror min mans förändring är av det senare slaget och därför är det svårt att bara acceptera att han ändras till det sämre. När man vet vem han egentligen är innerst inne.