Behöver råd/tips :(
Hej. Jag har varit ihop med min sambo i snart 2 år. Jag har barn med en annan kille som bor i en jourfamilj efter att vi blev av med bostad, han var aktiv missbrukare och jag mådde extremt dåligt och var rädd hela tiden att han skulle dö i överdos t.ex. allt sluta med att barnen flyttade till ett jourhem och där har dom det så bra. Familjen är underbar och mina barn kan inte ha det bättre! Men min plan är att dom ska flytta till mig och det är det vi jobbar på nu.
Så jag har då en ny kille som jag bott ihop med i 2år snart. Det är hans lägenhet, men det var han som ville att vi skulle flyttta ihop ganska omgående när vi blev ihop. Då han inte ville bo särbos. Jag tycker om honom jätte mycket. Men vi har problem.. han jobbar och kör lastbil och jag har precis fått mitt första jobb inom hemtjänsten. Jag trivs bra där, men nu är det så att vi bråkar hela tiden, jag städar, lagar mat till honom, frukost till honom, städar efter honom, varje dag. Han gör inte detsamma tillbaka. Och jag kan städa och sen gå till jobb, kommer tillbaka hem och det ser ut som att någon släppt en bomb. Han stör sig på att jah städar och lägger undan saker som ligger framme, för det SKA ligga framme och sen slänger han fram alla saker igen. Han stör sig på filtarna o kuddarna i soffan för dom e äckliga att sitta på så dom slänger han ihop i ett hörn i soffan. Han ställer ner tallrikar till våra två hundar som för slicka dom sen står dom kvar tills jag tar bort dom. Och det kan ta dagar innan dom tas bort om inte jag ör hemma. Jag får ta bort dom när jag kommer hem, har nog trampat sönder 2-3 tallrikar på natten som jag inte har sett och gått rakt på dom. Han ställer aldrig in disk i diskmaskinen eller diskar. Han bäddar aldrig rent sängen utan jag får Göran de. Gör jag inte det så byta de ALDRIG. Han ska ha hundarna i sängen hela tiden, jag är okej med det, men då får han hjälpa till att byta sängkläder ofta då jag blir täppt i näsan och de kliar i ögon och näsa. Jag har inget emot att han ger hundarna tallrikar att slicka heller men man kan väl ta bort de efter sig då? Eller begär jag för mycket? När jag tar upp detta så slänger han ut mig ut lägenheten, han går inte att prata med och påstår att de är mig det är fel på och bara jag som gör fel, och att det är hans lägenhet och jag ska respektera honom o de han vill, och att jag åker ut då och kan sticka därifrån.. och jag har inget körkort. Jag har ingenstans att ta vägen när han slänger ut mig. Kan inte ta mig någonstans. Jag kan sluta 22 på kvällen och ska upp halv 6 på morgonen och han slänger ut mig. Och mitt jobb ligger i kommunen vi bor så jag är typ låst där känns de som.. han säger att han alltid kommer göra som han gör och att jah får acceptera det.. nu har jag satt ner foten och sagt att de får fan vara bra.. jag får inte hem mina barn som det ör nu. Och jag vill inte vara med någon som inte kan hjälpa till. Det kan inte stå tallrikar på golvet, se ut som ett bombnedslag när barnen ska komma hem.. han kan inte slänga ut mig så.. ska han slänga ut mig resten av livet och sen mina barn också eller?.. jag har äntligen fått ett jobb men har fått sjuka mig då jag blev utslängs av honom, sitter 20mil från jobb och kan inte ta mig dit. Har ingen möjlighet med busskort och sen att pendla dit blir alldeles för dyrt.. överreagerar jag? Är de mig bara som det är fel på?
Jag är trött på att få göra allting själv och serva honom.. att jag dessutom ska jobba oc göra allt åt honom också och alla sysslor själv.. och han ska beklaga sig över att han är trött efter jobb.. de e jah också. Men får göra allt som ska göras hemma för det. Och tar jag fram något så tar jag undan det efter mig.
Jag kan inte ha mina barn i en sån miljö och dessutom ha en kille som inte hjälper mig det minsta? Jag orkar inte mer.. och har börjat fundera på om de kanske är mig det är fel på? Jag kanske överreagerar..
Han är snart 30år gammal...
Jag vet inte vad jag vill få ut av detta.. vill bara skriva sv mig. Mår dåligt och gråter varje kväll. Han ringer mig varje dag och bråkar. Att de är mig de är fel på, jag måste acceptera hur han är.. men jag kommer inte acceptera att han inte hjälper till och gör som han gör..
vad ska jag göra? :(
