Lever ni som ni vill och önskar?

Hahaha verkligen inte! Jag trodde på allvar att jag skulle vara gift med Jordan från NKOTB och leva livet som hans (hemma)fru ???????????? Istället gift och heltidsarbetande med 2 barn, i ett yrke jag aldrig hade tänkt på skulle vara nått för mig (inne på 20e året) och i en mindre stad som jag som tonåring absolut inte skulle "fastna i". Med det sagt är jag ändå tillfreds med mitt liv.

Jobbar inte- är sjukpensionär. Nöjd ekonomiskt, dock inte med min usla sjukpension. Bor absolut som jag drömt om och mer därtill. Nej, livet blev absolut inte som jag trodde när jag var ung! Och som svar på huvudfrågan- nej, jag lever inte som jag vill. Livet är mer än jobb, pengar och bostad nämligen.

Nöjd, ja. Blev det så som jag trodde när jag var barn? Nej, inte alls. Jag visste inte ens att det fanns något som heter "socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd".

Helnöjd, men det motsvarar ju absolut inte hur jag föreställde mig det. Jag skulle ju ha gård på landet och allt sånt. Men det visade sig att jag hellre slapp långpendla och renovera hela semestern så jag flyttade tillbaka till liten lägenhet nära jobbet och stan. Ekonomin är helt ok, jag jobbar inom det område jag hade tänkt mig, fast med en helt annan utbildning i ryggen.

Ja, jag såg filmen Wall street på högstadiet och ville göra en klassresa från det arbetarhem jag växte upp i. Så blev det, jag tog en civilingenjörsexamen och arbetar idag som chef i finansbranschen.

Men att börja på noll och extremt höga inkomstskatter har gjort att pengarna ändå inte riktigt räcker till det materiella överflöd jag tycker jag borde haft. Sett till lön och ställning lever jag påfallande enkelt. Jag är lite besviken över att det i princip är omöjligt att arbeta ihop till en förmögenhet i Sverige. 

Nä, mitt liv blev inte alls som jag tänkt och jag är inte nöjd. 

Jag valde fel högskoleutbildning, men vågade inte byta. Men orkade inte heller genomföra hela (tog alla poäng förutom ex-jobbet). Av den anledningen fick jag inget normalt jobb utan drog mig fram på diverse skitjobb under ett antal år. Fick sedan ett mer normalt jobb men i en bransch jag aldrig tänkt jobba i. Är kvar i den branschen, då det visat sig väldigt svårt att byta. Har inte alls det jobbet som jag skulle vilja ha även om jag har ansvar, bra lön, ett meningsfullt arbete och vissa delar av jobbet är roliga.  

Privat så fick jag ihop det med en notoriskt otrogen skitstövel, men klarade inte att lämna förrän efter 25 år, helt nertryckt i skoskaften. Kommer aldrig helt att repa mig, även om jag numera har en snäll och kärleksfull partner som jag älskar och trivs ihop med. Förlorade såklart alla vänner pga mitt ex och hittar inga nya vänner. (Det är 7 år sen vi skildes.)

Fick bara ett barn som lidit enormt av sin pappas egoism, har mått dåligt länge och håller på att köra sitt eget liv i botten. Oroar mig varenda dag för barnet, gör det jag kan för att hjälpa men det är svårt. Hoppas att barnet kan få ett någorlunda ok liv i slutändan! Må bra, känna lite hopp.... 

Det är min låga självkänsla och rädsla som förstört för mig under hela livet. Allt det kommer av upplevelser i barndomen, framförallt från skolan men även min familj.

Men med det sagt, nu är jag så gammal att jag vet att jag överlever. Det är bara att fortsätta dag efter dag och försöka se det fina som ändå finns. 

Jag är nöjd med mitt jobb, där trivs jag jätte bra och där jag bor är okey

Men i övrigt så är det inte bra, jag skulle vilja vara sambo/gift och ha barn, vilket jag inte har. Sen har mitt allt så har jag blivit kär i en 16 år yngre kollega som har just gjort slut med sin pojkvän men som mår lite så där och jag kan inget säga för att hennes situation och hon har nog inget intresse för mig alls. Så är livet som jag hade tänkt mig, ? Svar: nej, Är livet som jag vill ha det nu? Svar nej

Nej jag är inte det minsta nöjd. Inte med någonting. Jag hatar mitt jobb, min bostad, min livsstil, min garderob, min familj, allt allt allt. Utom min pojkvän. Han är väl ok.

När jag var ung så trodde jag att jag skulle sluta som alla andra i byn. Barn innan 25, jobb på Ica och billigt boende. Jag drömde om mer men vågade inte tro på det.

Idag är jag 36, välutbildad, drömjobb, bra lön, gift med fantastisk man, bor på hästgård och fick 2 perfekta barn som föddes efter jag fyllt 30 :)