• Anonym (Trött­)
    Sun 20 Oct 2019 19:07
    1073 visningar
    15 svar
    15
    1073

    Bonusbarn är svårr

    Att vara bonusförälder är som vi alla vet en utmaning i många aspekter.

    Relationen till partnern, att finnas där för bonusbarnen och att hålla sig neutral mot den biologiska föräldern.

    Just nu har jag så himla svårt och är så frusterad, barnen är 9 och 6 år och bor här varannan vecka och har ett varsitt rum.

    Sedan jag kom in i bilden skapade VI tillsammans rutiner kring mat, nattande, läxa och att hålla ordning på sina saker.

    So far so good, barnen gillar mig och jag tycker de är goa för de mesta..

    Men vårt sovrum är mitt heliga space, liksom mitt ställe att fly till. Allt annat står till förfogande för barnen. Barnen har sovit jättebra i sina sängar, varav nu 9 åringen kommer flera ggr per natt nu för att mysa och somnar givetvis bredvid pappa som är för trött för att be henne gå tillbaks, hon lyssnar om jag gör de men kommer oftast tillbaks igen. Hon har ett fruktansvärt stort närhetsbehov och de har tydligen alltid varit så, de har alltid gått till pappa även när han levde med mamman. Så jag har svårt att tro att de handlar om att hon känner sig otrygg här.

    Jag blir trött och jag som redan har stora sömnproblem vaknar och kan inte somna om. Detta gör mig till en JÄTTE sur bonusmamma inte mot dem fysiskt men inombords. Känner mig elak som blir sur för att de kommer till sin pappa på natten för att mysa. Har pratat med henne och hon är inte orolig över något då vi har ett rätt bra band, vi har bott här i mer än 1 år och det har funkat jättebra.

    Min egna son är 11 år och lärde sig tidigt att sova i sin egna säng och kom sällan till mig. Så jag har svårt att förstå detta.

    Är de normalt att barn kring 9 kommer på natten?

    Tack för att jag fick spy galla.

  • Svar på tråden Bonusbarn är svårr
  • Anonym (Trött­) Trådstartaren
    Sun 20 Oct 2019 19:36
    #3

    Vi har båda kommit överens om att de alltid får komma till sovrummet om de är oroliga men att de senare skall gå tillbaks till sin egen säng efter tröst. Men för henne har de bara blivit en vana nu de senaste veckorna.

    Och han håller med om att det blir trångt och att man sover dåligt och har berättat de för barnen många gånger, och säger att alla sover bäst i sin egen säng men att man alltid får komma om man är orolig.

    Men han har väldigt svårt att vara konsekvent i de mesta när de gäller henne, hon får på ett eller annat sett sin vilja igenom om inte jag sätter ned foten åt honom.

    Jag går till soffan om de kommer, jag kan inte somna om och nattsömnen är då ändå förstörd. Min sambo gillar inte att jag går till soffan, han tycker att ja ska ligga kvar. Men de är lätt för honom som kan somna om, jag kan inte de oavsett sömnmedel, hörlurar, öronproppar..you name it.

  • Anonym (Trött­) Trådstartaren
    Sun 20 Oct 2019 19:44
    #5
    neverpreggo skrev 2019-10-20 19:39:24 följande:

    Kan ni ha någon madrass inne hos henne som pappa kan följa henne tillbaka och sova på vid behov?


    Det skulle säkert funka, han brukar lägga sig bredvid henne och somna där, men han orkar inte de oftast utan tycker de e lättast att bara lyfta på täcket och låta henne krypa ner.

    Det är ju inte ett Ilands problem kanske, men de va skönt att få ur sig det.

    Han håller med mig men har svårt att vara konsekvent med henne. Med pojken på 6 år är de skillnad på, där är han konsekvent.

    Så jag undrade mest om de är vanligt att 9 åringar kommer på natten?
  • Anonym (Trött­) Trådstartaren
    Sun 20 Oct 2019 20:27
    #10
    Anonym (D) skrev 2019-10-20 20:15:16 följande:

    Detta har jag läst förr på fl. Är det flera som haft exakt samma problem eller var det också du? Och om det var du förra gången också: varför i helvete har inte karln fattat än?


    Nej de var inte jag, de är första gången jag skriver på Familjeliv.

    Men de är ju hans barn och han kan somna om, de är det som är problemet. Jag bryr mig om barnen och jag missunnar dem absolut inte relationen till deras far eller att sova med honom.

    Jag känner mig bara så hemsk som gnäller över detta, men mina sömnproblem är ganska allvarliga och min sambo har t o m varit med till läkaren. Han säger bara "jag orkade inte gå tillbaka" men jag får väl kanske ta och bosätta mig på soffan varannan vecka helt enkelt även om sambon ogillar det.
Svar på tråden Bonusbarn är svårr