Vägrar släppa mig

Att blanda in polis/socialen osv är det sista jag vill okej? Det där kommer göra allting värre. Tänker inte säga upp lägenheten, mitt val är väl att hyra ut och samtidigt försöka övertala dom och nämna att jag tänker flytta. Har jag tur så kanske de går med på det när chocken lagt sig. Men jag känner ju dom och jag vet svaret.

Alternativt att jag förbereder hemmet steg för steg och sen bara gå när allting är färdigt.

Jag vet inte, känner mig bara tom och fast. Jag trodde faktiskt lite grann att dom kanske ändå skulle bli lite glada för min skull men hade tydligen fel.

Jag vet mycket väl vilka rättigheter jag som kvinna har. Det är lätt att säga packa och dra men det kan bli stora konsekvenser av det. Jag kan förlora min familj och släkt (har ingen släkt här vilket gör det svårare för dom att förstå situationen). Men aa jag vet inte ens vad jag ska säga.

Och jag behöver väl inte ens nämna min rädsla. Vem säger att dom inte ska ta till våld när de bryr sig så mycket om rykten och vad folk tycker/säger.

Hade en svensk pojkvän för några år sedan, fick lite örfilar och spott på mig och blev även hotad och pappa nämnde Fadime...(må henne vila i frid)

Personligen tror jag inte att dom skulle kunna gå så långt men varför ta upp det? Men jag hoppas ni förstår mina tankar.

Hotar de dig? Kan du spela in det?

Vad ska du med en familj som indirekt hotar att mörda dig till?

Men de är min familj...

Alltså, jag håller med er, det är ju fel.

När räknas du som en myndig kvinna i din kultur? Då du har din rätt att ha eget och bestämma över ditt egna liv? Får du gifta dig med en person du väljer själv eller kommer dina föräldrar välja vem?

För om du svara att dina föräldrar bestämmer över dig så finns det nog inte mycket att göra.

Det enda jag kan säga är att i Sverige är man myndig när man har fyllt 18 år och då är du fri att leva sitt egna liv.

Jag förstod det men ville hon själv skulle skriva det. Hon kommer här på ett forum och be om hjälp i en situation som hon inte kan göra så mycket åt pga att hon är en tjej.

Det är sorligt.

Dom har inte hotat mig till livet nu angående lägenheten, än. Dom pratar ej svenska så det skulle vara svårt att förstå ändå men aa spela in går ju.

Jag skulle också säga att du ska kontakta en kvinnojour som har erfarenhet av hederskulturer. Kolla Glöm aldrig Pela och Fadime eller Sohelia Fors organisation Khatoon.

Dina föräldrar bör respektera att de bor i ett land där kvinnorna arbetat för att få bli självständiga i 150+ år. Det är vi som varit med och skapat det här samhället som har tagit mot dem med öppna armar och vi är med och betalar för det.

Kan de inte de behöver de inte bo här.